Fasanjakt, en andra och sista gång för i år
I helgen som var åkte jag och Juni ned till Skåne ännu en gång på godsjakt. En lång bit att åka är det , men så värt att väl komma ner!
Vi fick stort stöd igen av min vän som har stor erfarenhet av att apportera, tack!
Jakten började med transport i bilarna mot en närliggande gård (tillhörande jaktmarken) där vi jagade förra gången vi var med. Här gick vi ut och smög längs drevfolket som drev fasanerna framåt. Sedan placerade vi ut oss bakom skyttarna.
Jakten blåstes igång och vips !! Juni mindes jakthornet och blev alert på en gång. Visst mindes hon.
Vi stod passiva under hela skyttet. Jag försökte memorera fåglar som föll snett bakom oss till vänster, räknade till 5 varav en hämtade kompisens hund direkt. Kompisen är duktig på att se vilka fåglar som är skammade som hon då skickar sin hund direkt på. En stor störning för Juni, men hon klarar det bra. Tyst och stadig under hela skyttet och när andra hundar jobbar.
Jag släppte lös Juni på sök och hon for iväg, dock något ofokuserat. Poletten hade inte trillat ned ännu.
Jag rörde mig med henne längs området som skulle sökas av, och jag får se en död fågel ligga i området. Jag väntar in hunden och när hon närmar sig blåser jag närsök (alla tillfällen som ges vill jag passa på och träna) Hon söker nogrannare och finner fågeln! Eftersom hon inte hämtade mer än 1-2 fåglar förra jakten så var detta första gången som jag faktiskt fick se hur hon apporterar, upptag, grepp, inleveringar och avlämningar. Hon skötte det bra! Lite joxig på inlevereringen (intresserad av fågeln) men jag manade på att hon skulle lämna av.
Vi samlade ihop fåglarna som apporterats in och lade dem ned i väntan på att de blir upp-plockade.
En bra känsla i kroppen!
Tillbaka till bilarna där vi fortsatte till fots till nästa drev. Här stod skyttarna placerade på en åker, och apportörer stod en bit ifrån. Längre ifrån än tidigare, så översikten över området var bra. Här stod vi på en grusväg, passiva hela skyttet.
När jakten var avblåst ser jag ingen lämplig fågel för Juni att hämta, men jag skickar iväg henne ändå.
Då hon vid förra jakten gick "ur hand" och inte lyssnade på inkallning passade jag på att träna detta nu när jakten var avblåst och jag lättare kan nå henne. Att blåsa stopp före inkallning gick super! Hunden lyssnade bra trots störning av tidigare fallande vilt !
Fram tills nu har alltså Juni varit passiv på två såtar, endast hämtat 1 fågel som jag egentligen kunde ha plockat upp själv. Hon har varit fortsatt lugn och tyst hela tiden vid sidan och klarat av andra hundar som arbetar.
Vidare transport i bilar där vi stannar vi ett tredje ställe som jag inte var på sist.
Kompisen går iväg och jag blir ståendes på "egna" ben! Whaaaat... hinner jag tänka. Detta blir en prövning!
Jag ska nu alltså klara mig utan hennes direktiv och ta egna beslut (?!!!!). Jag står nära två andra apportörer varav vi pratar ihop oss och jag säger att jag har en unghund som jag inte vet tar skammade fåglar, vi säger att vi hjälps åt.
Vi står nära skyttarna här och de träffar riktigt bra. Vi får att jobba! Jag ser en fågel gå ned precis framför oss och Juni apporterar in, den är död.
Det börjar bokstavligen REGNA fåglar till apportören bredvid varav hon säger till mig efter en stund att jag kan ställa mig där istället. Efter här är minnet lite blurrigt, det händer så mycket. Fåglar trillar överallt. Juni får hämta fåglar under pågående skytte då de hamnar så nära. Jag ser en fågel gå ned som är skammad, jag är den enda som ser den och jag bestämmer mig för att jag måste skicka min hund. Nu får jag se hur hon löser detta....Och det gör hon! Hon är så självklar, naturlig! Hon bara gör! Jakten blåses av och nu inser jag att vi har att göra.
Terrängen bakom oss består egentligen bara av täta träd och buskar.
Här behövs det verkligen hundar som kan leta rätt på fågeln och apportera in. Detta blir den första riktiga ordentliga jaktupplevelsen för Juni där hon skickas in i området. Jag ser på hennes kroppsspråk att Nu har hon fattat grejen. Nu jagar hon verkligen! Hon söker intensivt, är som en vessla genom trådsnåren och är självständig utan att be om råd. Gång på gång apporterar hon in skammade fåglar som hon inte har gjort annat! Hon fortsätter leverera in ett antal fåglar varav jag ropar till andra apportörer att här fortfarande finns vilt att hämta.
Efteråt är jag helt skakig av min upplevelse där jag först av allt fick stå på egna ben och ta mina beslut själv. Det var utvecklande och precis vad jag behövde.
Jakten fortsätter och vi åker vidare.
Vi parkerar bilarna och går över en åker fram till passet vid skyttarna.
Eftersom Juni fick apportera mycket på förra såten och skötte sig så oerhört bra bestämmer jag mig för att hon inte får hämta något här, utan bara vara passiv.
Trots massivt skytte så är hon fortfarande lugn tyst behaglig vid sidan. Fantastiska lilla hund !!
Jakten avslutas med ett femte drev där jag går utan hund. Juni stannar i bilen och smälter det som har hänt under dagen.
Det var en fantastisk fin solig dag och jag har med mig massor av erfarenheter hem som jag kommer att använda i vår fortsatta träning.
Träning hos Kris (kurstillfälle 3)
Under hösten har vi haft en ofrivillig paus från träning hos Kris, det har helt enkelt inte gått att få ihop tillfällen.
Igår fick vi till ett tillfälle och det kändes spännande med träning igen!
Kris börjar med att skicka markeringar åt oss över en brant slänt. Hunden ser en apport falla men inte nedslagsplats. Markering nr 2 hamnar en bit längre på djupet och det blir genast svårare för hunden.
Hunden sattes sedan och skulle skickas bakåt mot minnes-området efter en störning åt vänster. Juni tog ej tecknet, men jag kom då på att jag inte blåste en stoppsignal/kontaktsignal före. När jag gjorde det så gick det bättre!
Hundarna fick sedan markeringar nedför en slänt. Samma övning men tvärtom.
I det stora hela så handlade träningen igår mer om att 'handla hund' än tidigare. Därför kändes det också svårare. Att ta snabba beslut som innebär att hjälpa eller att stjälpa hunden bör ske på sekunder, och det hinner jag inte alla gånger med att göra.
Vilket gör när hunden inte stoppar på min signal så blir jag paff, och tar inga fler beslut. Jag måste ha en plan B !!
Jag har bara under senaste månaden implenterat mitt stopp under linjetag vilket gör att Juni inte alltid förstår.
Blåser jag en gång till eller "nej:ar" fattar hon galoppen och stannar. Det gäller att hon ska förstå att vi samarbetar!
Mer träning på närsök behövs då jag inte alltid upplever att hon förstår signalen!
Min och Juni's första gång på fasanjakt
Genom en nyfunnen träningskompis fick jag möjligheten igår att följa med till Skåne på fasanjakt! Kl 5,45 igår morse gick Hondan 23 mil ned till Kristiansstad. Jag måste vara tokig...! Men, med den fina hund som jag har fått så känner jag mig obligerad att utbilda henne, och mig själv. Det gör jag bäst genom att göra sådana här saker; åka iväg och skaffa mig erfarenheter så fort tillfälle ges.
Det var en stor jakt på ett gods. Det beräknades skjuta ca 200 fasaner. Någon räknade ihop hela 17 ( ! ) hundar. Det var både retrievrar , och spaniels som gick som stötande hundar i drevet. Andra personer gick och klappade med händerna och tjoade och tjimmade för att stöta upp fåglarna.
Mitt mål med Juni var att träna henne i miljön, fortsätta vara lugn och om det blev någon passande apport till henne så skulle hon få ta den.
Vi började inne i en skog där vi placerade ut oss ganska nära skyttarna. Fåglarna trycktes framåt men ville inte riktigt lyfta. Efter ca 20 minuter kunde jag börja se fasanerna promenera där ute i skogen, haha. Ett par st träffades och föll hos oss, kompisen bredvid såg att de var skammade och skickade sin hund med det samma.
Efter skogen tog vi bilarna och jagade på 2 andra såtar där vi placerade oss längre bort på fältet ifrån skyttarna. En lättare terräng och lättare att se vilka fåglar som faller och vilka som kan vara lämpliga för Juni att ta.
Jag och kompisen kom överens om att kommer det en död fågel så kan Juni få ta den.
Jag ser en fasan-hona landa på vägen, det verkar bara vara jag som har sett den - så jag skickar Juni. Dock så har Juni inte sett den, hon har bara sett fasaner landa på andra sidan vägen så hon springer förstås dit. Jag blåser inkallning länge , men hon hör inte. Tills slut kommer hon mot mitt håll och jag blåser stopp, försöker skicka henne mot apporten men hon kommer fel igen. Så jag kallar hem. Note to self : INKALLNING ÄR SUPERVIKTIG !!
Vad jag gjorde fel var att låta henne gå alldeles för långt. Jag skulle ha stoppat henne när hon passerat vägen, och sen försökt blåsa närsök, eller istället kalla hem, om hon inte kan signalen. Jag skickade även henne slarvigt, minns inte ens om jag sa något kommando utan jag bara kopplade loss och lät henne gå. Väldigt onödigt. Hade jag förberett henne bättre genom att skicka som ett linjetag kanske hon hade fattat grejen.
Tredje såten var också på ett fält med en 10 meters remsa av buskar i mitten som fasanerna hölls sig på. Det kom mycket fågel men det föll sparsamt. En fågel föll och hamnade precis i kanten på remsan. Igen beslutar jag mig för att skicka Juni och igen så gör jag det slarvigt !! Hon vet inte vart hon ska vilket gör att hon tar egna beslut. Hon hamnar förbi den fågel som är tänkt till henne. Jag hinner inte reagera genom att stoppa henne utan hon far in i området som inte är jagat på och jag måste få hem henne snabbt. Hon tycks vara i "jakt-mode", hör inte min signal.
Hon kommer tillbaka och vi bestämmer oss för att inte skicka henne på något mer, hon är inte mogen.
Efter jakten är avblåst skickar vi in hundarna på sök i området som ett par fasaner har fallit i. Jag vänder mig bakåt efter nån minut och ser en svart hund stå på fältet 10-15 m snett bakom mig, vilken hund är det hinner jag tänka. Jag blåser inkallning och ser att det är Juni ! Hon har hittat en fasan! Troligen så har hon kutat ut från buskarna med en fasan i mun och hon inte har sett mig ta emot henne, säkert lite förvånad över vad hon har hämtat så stannar hon upp för att undersöka. Till mig kommer hon med sin första fasan.
Väldigt vackra fåglar.
Efter lunch avslutar vi i en såt inne i skogen. Det kommer lagom mycket fåglar i luften en bra stund och Juni sitter enbart vid sidan. När jakten är avblåst förväntar hon sig att bli skickad ut att söka, men hon blir förvånad att bara få vara vid sidan. De lär sig fort!
När jag kommer hem skriver jag till Maria med mina funderingar. Maria berättar att hon undviker att skicka unga hundar under skyttet och skickar inte på osäkra apporter. Där gjorde jag fel. Nästa gång undviker jag att skicka under skyttet (om det inte är en enkel apport som hon har sett) för att det är svårt att nå/hjälpa henne. Gällande inkallning-signalen fick jag tipset att träna inkallning under närsöks-övningar.
Vad jag lärde mig mest igår är hur fasligt fort det går! Hur långt hunden hinner när det tar några sekunder för mig att reagera. Värsta tänkbara hade varit om Juni stött upp ett hundratals fasaner när hon gick in i området som inte var jagat på, bara för att jag var för långsam att reagera och styra henne.
Inkallning + stopp är verkligen A och O.
Men förstås är viktigast att vara lugn och tyst vid sidan, och det var hon hela dagen !
Oktober 2016
Jaktprovs-säsongen närmar sig sitt slut. Vilja började säsongen med sin start på B-prov. Det kändes bra att starta! Att Vilja fick en 0:a gjorde inte så mycket. Jag startade för min egen skull.
Tyvärr tog säsongen för Vilja slut där då hon för 5 veckor sedan började gå konstigt i trappan. Vi har efter det inte tränat jakt så att hon får vila.
Vi har för två veckor sedan varit hos ortopedspecialist Kris Camps på Djursjukhuset. Kris gick igenom hennes leder mycket noggrant. Andra besvär så som rygg och knä uteslöts då Vilja inte visade någon smärta när smärtpunkter provocerades. Diagnos blev : ömma muskler. Muskler som hör ihop med HD. Jag var lyckligt lottad att ha Sandra med mig som kunde förstå allt vad Kris sa.Vilja ömmade i en särskild muskel som Sandra nu hjälper mig att ha ordning på.
Med start i förra veckan så har vi från Sandra fått vårt träningsprogram omgjort
Jag känner mig trygg i den struktur som träningsprogrammet ger.
Under den första tiden nu så har Sandra kortat ner den markburna aktiveringen rejält, dvs dragit ned på promenaderna. Vilja går max långpromenader på 5 km 3 dagar i veckan. Det är inte mycket för oss som gärna går 7-9 km dagligen!
Vilja har boll-träning tre dagar i veckan, det betyder att hon får långpromenad den dag hon inte har boll-träning. Sedan är det en dag i veckan kvar, och den blir vilodag.
Vilja masseras också av mig tre gånger i veckan
Hon tycker det är skönt! Jag fokuserar på ryggen, länd och bakben. Stretchar henne varje dag!
Hennes rörelser i trapphuset tycker jag är bättre. Jag börjar tro att hennes förändrade rörelser har blivit ett beteende som sitter i. För jag hoppas verkligen inte att hon har ont varje gång vi går i trappan ...
Träningen med Juni går fortsatt som på räls! Hon är fantastisk.
Jag och Juni var faktiskt på andjakt i helgen. Jättekul och spännande! Intressant att se hur pass olik den här jakten var jämfört med godsjakten vi var på för en månad sedan. På godset sköts det ca 450 änder, här sköts det endast 6 st.
Det var 2 skyttar som smög på vilda änder längs en å. Att få syn och ännu mer få träff på en and var betydligt mycket svårare på den här sortens jakt.
Detta var ju Juni's andra gång på andjakt och jag var nyfiken på om hon skulle vara något mer uppskruvad. Det var hon inte, utan hon var fortsatt lugn tyst och behaglig vid sidan.
Juni i ett lånat ylletäcke (jag har beställt ett sådant på nätet igår) med sin and som hon precis apporterat. Hon är så duktig!
JUNI ÄR FRI-RÖNTGAD!
JUNI HAR HD GRAD B, ED 0!
Igår åkte jag och Juni till Husdjurshälsan i Göteborg. Jag ville den här gången vara riktigt pet-noga med vem jag låter ta bilderna. Jag hörde mig för, och fick tips om Maths Lindberg som jag valde tack vare sin specialistkunskap och effektivitet. Maths tog plåtarna på Juni i ett nafs, och vips fanns dem på datorn
Och åh, de ligger ju perfekt! Maths såg ingen dysplasi och sa att det är bara att tuta och köra!
Jag känner mig så glad och lättad!
Efter att Vilja fick HD grad D med måttliga benpålagringar, och C på andra höften, har jag varit orolig att få ytterligare en hund med HD. Så förstå min glädje!
Tyvärr så tror jag Vilja känner av sin höft... Hon har sedan 2,5 vecka tillbaka varit besvärad av att gå i mitt trapphus. Mestadels uppför. Detta kom efter att vi kört intervall-träning och jag gått långa promenader flera dagar i sträck. Så vi har efter det tagit det lugnt, ingen jakt-träning, begränsat bus med Juni, kortat ned promenaderna. För att se om det lägger sig.. Och nu tycker jag att hon går smidigare i trapphuset.
Detta ger mig förstås ångest... Men jag försöker vara lugn, och jag känner mig trygg i att vi har vår sjukgymnast Sandra.
Vi är på väg till en ortopedspecialist som jag känner, så ska han gå igenom Vilja. Det har tagit lite tid bara att få till en tid...
Juni's första andjakt
Igår fick jag och Juni den fina möjligheten att stå med Maria på andjakt.
Kl 05,15 igår satt jag i bilen och körde mot Nyköping, nånstans där utanför skulle det vara och 25 mil hade jag dit. En smått tokig grej att göra kan tyckas för de som inte har jakt som intresse. Men för att få vara med får man ofta köra långt! Jag kände mig trygg i att kunna följa Maria hela tiden och inte ta några egna beslut!
Jag kom fram i god tid och då var det samling. Jaktledaren gick igenom upplägget, vilka såtar som vi skulle jaga på. Sedan väntade vi på skyttarna. En lång väntan... :)
Sen kom det igång! Skyttarna fick skjuts i bilar, och vi apportörer tog oss ut till våra pass.
Här stod vi först. Jag och Maria hade koll på den skytten i bild samt en till , till vänster. De änder som de träffade skulle vi ha koll på och plocka in. Marken bredvid var ängsmark, enkelt för hundarna! Juni satt lugn och fin vid min sida hela tiden. Maria bad mig koppla loss, men jag vågade inte riktigt och hade henne med linan runt om. Vore ju pinsamt om hon knallade.
Maria sa sedan till mig att jag kunde skicka Juni mot den and som hade fallit ca 100 ifrån oss på ängsmarken.
Här kommer meningen med alla linjetag in... Alla gånger jag har tragglat med en dummie med hunden, placerat den där och sedan skickat hunden. Nu skulle jag skicka henne mot en fågel som jag tror hon hade sett, men den hade legat ett tag. Jag skickade henne! Hon sprang ut, cirkulerade en liten bit, fick anden i vind, greppade tag om och levererade in som inget! En så häftig känsla.
Det låg en till fågel i närheten, så så fort hon greppat tag om en fågel var jag snabb på att kalla in hela vägen. Inget byte !!
De två första avlämningarna var inte helt 100%, Maria sa då på en gång att bli mer bestämd! "Visa henne var hon ska komma med apporten". Ja, det hjälper vet jag ju.
Juni fick hämta en fågel till ned mot samma område, och en annan som föll närmare vattnet. Så totalt 3 fåglar !
Andra såten bestämde sig Maria för att inte låta henne hämta något, utan bara sitta passiv.
Här stod vi, och "våra" skyttar står nere vid vassen. Också enkel mark på vägen dit, enkelt för hundarna att apportera i. De flesta av änderna föll i vattnet, 3-4 st landade på marken innan vassen som Marias hundar fick hämta.
Här fick Juni befästa stadgan ORDENTLIGT !! Hon skickade sig själv hela tre gånger... haha... Maria hade bett mig att ha henne okopplad - "om hon knallar då"? hade jag frågat. "Ja, då springer du och hämtar henne"
(Så knallar hon skulle det inte vara mitt fel xD)
Juni har varit stadig hela tiden för fallande vilt, men när Maria skickade någon av hennes hundar valde Juni att också sticka. Jag kutade ut, tog tag i henne och tog tillbaka henne i kopplet muttrandes.
"Ta nu av kopplet igen och låtsats som inget" Japp! :D inför andra gången Maria skulle skicka sin hund var jag noga med att säga "stanna" innan, MEN Juni stack ändå !! Wahahaha... Okej, ta tillbaka hunden, befäst "stanna" ännu mer.
Hon knallade säkert en gång till efter det - men efteråt kändes hon mycket mer stadig!
Marias Liza och Charley jobbade på riktigt fint. Liza hämtade säkert 15 änder, gång på gång. En riktig jaktmaskin! Charley fick lära sig springa på en dold linje mot en fågel som hon inte hade sett. Det var klurigt!
Efter det var det lunch, mycket gott.
Tredje och sista såten var på det ställe som vi jagade på mest. Änderna kom kontinuerligt och de föll sporadiskt hos oss. Vi hade hand om det som föll till vänster om spången i vattnet och på land.
Maria säger åt mig att koppla loss Juni och att här kan hon få hämta en fågel om ngt faller i närheten. "Oj, sa jag- hon skakar!" Okej, hon fick sitta passiv en stund haha. Nu hade hon fattat grejen, minsann.
En tredje hund stod vid oss också och fick hämta ett par.
En fågel föll lite längre bort och jag skickade Juni efter att hon verkat lugn. Dock tog hon sig inte ut tillräckligt långt i vattnet och vi valde då att kalla hem henne. INKALLNING - så viktig! Hon kom på inkallning under pågående skytte, så bra!
Två fåglar föll vid vattenkanten i närheten av spången, en rak linje ifrån mig. Fågel nr 2 såg hon och jag skickade som en markering.
Fågel nr 1 hade fallit en stund innan, så jag skickade tillbaka till samma område. Det gjorde hon också bra!
Tredje fågel som föll till Juni landade närmare vattnet, men ändå lite klurigt. Jag fick skicka Juni och se hur hon löste det så bra att jaga hem sin fågel.
Här stod några skyttar på sina pass:
När jakten var avblåst gick vi ned mot vattnet och skickade i våra hundar. "Skicka Juni och se vad hon gör!"
Åh, vad jag hoppades på att hon skulle hitta en fågel när hon tog sig an marken och sökte. Tyvärr inget napp där!
Vi gick ut på spången och där hade vi fått info om att det fanns fåglar i vattnet bland grenar och sly. Jag stod på spången och skickade i Juni därifrån (bra att vi tränat att hoppa i vatten från brygga i somras!) och försökte styra henne mot området där vi såg att det fanns en fågel.
Och här kommer hon tillbaka med en fågel till mig <3
Maria avslutar jakten med att dirigera sin hane mot en and som hon ser långt bort. Snyggt avslut!
Så lyckosam jag känner mig för att jag fick vara med. Jag längtar tills nästa gång.
Träning hos Kris (kurstillfälle 1 & 2)
Idag hade vi vårt andra kurs-tillfälle ute hos Kris! Det är väldigt roligt att gå kurs hos Kris, särskilt med träningskompisen Therese! Det är bekvämt att ha någon som lägger upp träningen, och placerar/kastar dummie och skjuter med bössa. Dock inga skott idag!
Idag gick vi bakom huset (Kris verkar ha hur mycket träningsmark som helst) där vi gick längs en gräs-väg. Kris markerade ut platsen, kastade 4 dummies och vi gick en bit och sedan skickade vi hundarna. Andra hunden fick en dummie åt vänster, men hundarna skulle ändå gå UT. Juni satte jag parallellt med vänster-dummie, men skickade bakåt. Det var lite svårt, hon ville åt vänster. Jag tog tillbaka, visade henne att det faktiskt finns en bakom innan vi gjorde om. Viktigt här att inte använda vänster hand! Vi lämnade kvar 2 apporter som vi redan skickade linjetag på när vi återvände.
Vi gick sedan till en ny plats, där vi körde höger/vänster/. Jag har varit uppe hos Maria och väl där påpekade jag att vi ännu inte gjort någon sådan övning hos henne. Maria förklarade att hon först och främst lär den unga hunden linjer och att minnas områden. Väl sagt... men Kris förklarar att det är sällan även den perfekta hunden går helt rakt när vi skickar, så att påbörja träning av höger/vänster med en ung hund inte är att förkasta. MEN - inlärningen ska vara enkel. "Inga svåra apporter så att träningen blir en sök-uppvisning"
Sedan gick vi som en jättesned stor banan så vi hamnade uppepå / bakom tecken-tränar-området. Här blev linjen ny för hundarna och med stora buskar i vägen var det en svårighet. Målet var att hundarna skulle klara gå igenom buskaget och sedan minnas tecken-tränar-området. Juni är faktiskt duktig på linjetag, hon klarade det utan problem!
Dessvärre byter hon apport alldeles för ofta. Även om jag "aj aj aj aj" och blåser hem i pipan så är hon så snabb att byta när hon gör det! Hon tycks också stå och fundera vilken apport hon föredrar, hm. Jag får träna på det hemma, kasta ut flera apporter och skicka henne. Aj aj aj:a om hon skulle visa tendenser att byta och belöna massor när hon inte byter utan går direkt hem! Så tror jag hon ska lära sig det.
Kris gav tips att ha fallande apporter vid inleverering, för att få en hund som inte byter. Tränade det på Elmiafältet nyss och Juni ville byta, jag gick fram och visade nej , vi gjorde om. Jag blåste inkallning samtidigt som jag kastade en apport när hon kom på inlev, och hon kom ihåg min korrigering - lämnade apporten och kom till mig! Duktigduktig tjej!
Vi tränar också på att få markering på området där vi skickar på linjetag. Hund nr 1 får markering, hund nr 2 ska hämta på linjetag. Svårigheten blir att hunden vill fastna där markerings-dummie hamnat. Juni har inte några bekymmer med att gå över den legan - skickar jag henne Ut så springer hon UT. Ibland får vi variera, och blåsa stopp-närsök och hämta exempelvis en nedgrävd apport längs linjetags-sträckan. Allt för att inte hunden ska vara uträknande
Under kurstillfället gången tidigare gick vi walk-up. Vi hade både bössa med skott och bumber som kastade apporter åt oss. Här gick jag med en okopplad Juni och hon följde mig väldigt, väldigt dåligt... Jag förstod inte varför, jag försökte och försökte men hon blev bara mer passiv.
När jag sedan var hos Maria kunde hon se att jag var för frågande. Sa jag "fot" var det som att jag frågade min hund "ska vi gå fot"? Vilket gjorde Juni osäker. Jag gick sen med koppel på Juni, och det hela blev under den träningen bättre och bättre. På slutet följde hon mig även som okopplad!
När jag tränar så har jag Juni en stund utan koppel innan jag skickar henne, bara för att hon ska lära sig att följa mig om jag går. Det går framåt!
Tänk, vilka olika hundar jag har. Den ena studsar en halvmeter fram i fotgåendet, och den andra kan sitta kvar trots att jag gått 3-4 meter. Hah!
Jaktprovsprotokoll retriever
B-prov Vilja Borås 160820
Samarbetsvilja: Samarbetar rimligt väl med sin förare. Kan dock lyssna bättre på pipan. 3
Sökarbete: Söker med blandad intresse. Täcker större delen av marken men får ingen kontinuitet i sitt arbete. 3/4
Fart: Välanpassad 5
Uthållighet: Mattas något 4
Näsa: Används väl 5
Dirigerbarhet: Kan fås i anvisad riktning 5
Markeringsförmåga: Uppmärksam med bra minnesbilder och uppföljningar 5
Skottreaktion: Lugn och uppmärksam 5
Stadga: Lugn i skott och inför fallande vilt. Genomgående tyst. 5/5
Apporteringslust: Ej helt spontana upptag och omständiga inlev. 3/2
Apportgrepp: Mycket välbalanserad med någon slarvig avlämning 5/5/2
Simteknik: Simmar bra 5
Vattenarbete: Går ej i spontant i vatten. Väl i jobbar hunden där utan problem. 2/5
Hundtolerans: Stör ej och störs ej av annan hund 5
Sammanfattande kritik: En goldentik som gör ett mycket bra markeringsarb. Har för dagen bristande vilthantering och vattenpassion, vilket motiverar dagens pris.
Protokollet ser ungefär detsamma ut som vår tidigare start i fjol. Vi fick nååågot bättre betyg på apporteringslusten i Borås jämfört med Askeby. Söket var också bättre bedömt i Askeby.
Nåja, det är säkert olika hos domarna hur de vill döma sina hundar!
Det är iallafall roligt att ha startat två gånger officiellt, att vi än så länge har två nollor i registret är irrelevant.
Träningsjaktprov / start B-prov
I torsdags hade vi ett träningsjaktprov. Vi åkte utanför Vaggeryd och jag fick använda min skogsbil på riktigt, vilket var skoj!
Vi lade upp provet med 2 markeringar på land i backe, ett sök och två sist på vatten. Söket hade 6 vilt. Vattnet hade vi en kastare som gick på andra sidan och kastade en and och en mås.
Vi parkerade långt ifrån platsen så jag hade ca 10 min fotgående, vilket kändes ok. Fotgåendet blev dock kasst efter att vi mött upp skytten. Jag blev arg på henne, ryckte till i sidan så hon pep. Och jag mådde så dåligt efter.. det är inte en sån hundförare som jag vill vara! Vad ska jag göra ?? Det gick iallafall okej efter det.
Sökarbetet gick bra tycker jag, hon tog in allt vilt, hon lämnade inte kaninen. Men vissa avlämningar satt inte.
Vattenarbetet gick bra på första , fågeln ej i hand. Markering nr 2 stannar hon vid vattenkanten och jag fick inte ut henne, fick ett omkast. Såhär gjorde hon i Askeby också, och jag vet inte varför. Hade hon gjort annorlunda om det var dummies?
När jag åkte hem från provet så grät jag och mådde så dåligt. Aldrig att jag kan åka och starta. Jag ville inte ens starta. Det kändes inte ens roligt !! Så varför skulle jag?
Pratade med en kompis som fick mig att förstå att jag behöver starta för min egen skull. Att nångång måste jag våga, annars kommer jag aldrig att våga starta med Juni heller. Så jag bröt ihop, och kom igen.
Provet igår utanför Borås var upplagt på samma sätt som vårt träningsprov. 2 markeringar på land, ett sök och sist 2 markeringar på vatten (från båt)
Vilja gjorde sina markeringar på land jättebra! Jag var nöjd. Söket var precis bakom och hon jobbade ok. Lägger energi i fel område och hon lyssnar inte på inkallning. Gick över en trut, troligtvis kaninen också men plockar sen in truten när jag skickar henne mot området.
Transportsträcka mot vattnet där det från båt kom 2 markeringar med änder.
Att Vilja kan stanna vid vattenkanten på markering nr 2 har hänt förut. Men att hon stannar även på markering nr 1 blev jag förvånad över. Såg hon inte kastet? Jo men det tror jag. Hade hon ingen lust att ge sig i och hämta? Behövde hon att jag sa till henne att hämta (ordet apport) ? Markering nr 2 sen var likdant.
Hon fick in sina änder men behövde för mycket hjälp, samt lämnade inte fåglarna i and.
Den muntliga kritiken löd : gör ett jättebra markeringsarbete både på land och på vatten. Gör ett rimligt bra sök, hon fastnar i närområdet och lägger mycket energi på fel ställe. Hon är framme på truten en gång, och går vi närmare så tar hon den. Hon har några slarviga avlämningar också, och hon är inte spontan på vatten, du får mana på henne ganska många gånger. Lägger man samman dessa brister så blir det så mycket brister så att då faller man utanför prislistan idag va, någon utav den kan man acceptera. Men som sagt ett väldigt trevlig markeringsarbete, bra näsa.
Sammanfattningsvis så är jag trots en nolla oerhört nöjd. Vilja har inte lämnat något vilt, hon har orkat söket ok med motivation. Hon var tyst under passiviteten. Om man tänker på var vi befann oss någonstans för 2,5 år sedan när hon inte ville apportera en enda fågel så är det en stor vinst i sig bara att vi kommit till start!
Jag är också stolt över mig själv som trots att jag i torsdags var säker på att stryka mig, ändå kom över min rädsla över att starta och faktiskt hade roligt igår. Jag var inte ens nervös, utan jag såg provet som ett träningstillfälle och en möjlighet att bli bedömd. Min gamla sociala fobi har slängt sig i väggen!
Vi tränar vidare, och försöker igen!
Omvänt lockande i fotgåendet?
Efter fyra år med Viljas fotgående-träning har jag nu den senaste tiden börjat träna på ett nytt sätt. Hjälpmedel : 2 leksaksgrisar. Belöning: klick och mjukost.
Att nypa till i ljumsken/tillföra obehag har jag efter instruktioner provat och jag tycker inte det är rätt metod för oss. Jag behöver skapa en ny flow-känsla i fotgåendet, men jag vet inte riktigt hur.
Först och främst så handlar vår träning om att inte flyta för långt fram. Genom att använda leksaksgrisar som "lockbeten" har jag kunnat få fram Viljas ivrighet och belönat rätt position med att skicka bakåt. Vi har börjat med att gå fot mellan dem på backen, en medhjälpare har sedan gått framför oss (likt den dragning som skytten ger) och lockat, vi har bundit fast en gris i koppel och släpat framför (haha)
Om detta funkar på jaktprov? Återstår att se!
Vilja är anmäld :o
Jag använde kvällens träning som avgörande om jag ska anmäla Vilja till B-prov 20/8 eller inte. Kvällens träning gick bra, så en anmälan är skickad !!
Träningen den senaste veckan har gått både bra och dåligt! I söndags hade vi ett träningsprov med 2 landmark, ett sök och två vattenmark. Hon gjorde allt bra, förutom att släppa ena kaninen och gå ifrån....
Några dagar senare var jag uppe igen med 3 vilt. Skaffade mig kajor som jag behövde checka av. Dock var det mitt fel som lade söket icke-motiverande, så Vilja var rätt loj.... jag struntade i den träningen och gick en sväng då mot vattnet istället och skickade linjetag.
Idag går anmälan ut till provet och därför behövde jag träna ett pass till. Lägga ett sök med kanin och kaja, och se hur det går. En trut följde med också.
Jag åkte till Therese utanför Nässjö och jag gick ut med viltet medans Vilja tittade på. Med mig hade jag en lockpipa för and som jag blåste i, det eggade upp henne! Gick sedan uppvärmnings-promenad innan skick. Hon hämtar truten först -felfritt. Hämtar kaninen, till och med galopperar på hemvägen. Gör sen störtdykning och släpper den, går ifrån (!) Va?! Ja jag vet inte...
Jag lade ut kaninen igen, blåste sen inkallning när hon var på väg in - gick bra!
Skicket efter sprang hon mycket och länge i söket, jag valde då att kalla in, berömma ett gott arbete. Sen gå ut i söket tillsammans med henne. Hon hittade kajan, stod vid den 1-2 sek innan hon kom in med den! TJOOOHOOO!
Att hon dog kajan felfritt var avgörande, samt att kaninen kom in på rätt sätt i slutet. Så nu provar vi igen, och se hur det går. Jag ska försöka att inte ha så höga förhoppningar denna gång.
Juni fick några linjetag med vilt. Ett jättelångt över en äng och ut på ett kalhygge, 2 gånger med duva och kaja. Inga bekymmer! Hon är verkligen duktig. 2 korta linjetag med kanin och trut fick hon också, mest för att se hur grepp/avlämning ser ut. Hon börjar få fina avlämningar tycker jag!
B-prov igen snart !?
Jag har pausat det med vilt med Vilja sedan vi startade på Poängjakten i vårasl. Har liksom inte orkat hålla på med det.... Det har varit skönt att ha en paus. Tills idag!
Då hösten och B-proven närmar sig så har jag gett mig in på att försöka igen. Så tills idag tinade jag tre vilt; kanin , and, kråka.
Hon löste det bra !!
Upptag inga problem, avlämningar inga problem. Lite mindre fart in med kanin, annars tip-top allt! Vi gjorde två markeringar och ett linjetag, och sedan ett sök. Samma upplägg fick alla hundarna, och alla var så duktiga!
Tills idag har jag bytt belönings-system också : skaffat mjukost-tub som jag gett som belöning bakom mitt ben när hon går i rätt position. Och för första gången på väldigt länge kändes hon med mig!
Juni fick prova samma upplägg med markeringar på and och kråka, och linjetag kanin. Avlämningarna är ok, hon kommer fram och lämnar av utan bekymmer - dock kan greppen vara slarviga. Nacksving på anden, ving-grepp på kråkan - kanske sånt som ger med sig med mer separat grepp-träning!
Kanin har hon inte hämtat korrekt ännu förrän idag!
Och söket... jisses vilken målmedvetenhet och lust att finna vilt! Härligt att se!
Vi tog en sväng runt Gölen också, jag kastade i några bollar och skickade mot.
Med Vilja har jag ett bekymmer att hon tvekar när jag ska skicka i henne från ett nytt ställe. Jag skickar, hon stannar vid kanten och förstår inte vart hon ska.
Då fick jag tipset att jag själv ska vara mer säker innan jag skickar henne, genom att locka henne till apporten.
Funkade kanon!
Hon är inte mogen att skickas över gölen, men till mitten tror jag ska funka.
Juni har däremot inga bekymmer med att hoppa i ;)
Hon har däremot svårt att bestämma sig i vattnet vilken boll hon ska apportera !!
Träning hos Kris (3)
Till Er som läser: Jag funderar på att lösenords-skydda den här bloggen, dels för att veta vilka som läser och dels för att jag lägger ut detaljerade övningar och inte vill sprida dem hur som helst.
Så skriv i kommentarsfältet nedan, om Ni vill fortsätta läsa, lämna en mailadress, så får Ni lösenordet!
Nu hoppas jag att jag är på gång med träningarna hos Kris! De ger mig och Juni mycket, och jag är övertygad att jag behöver den här träningen för att komma vidare. Visserligen hade jag kunnat träna henne själv inför B-prov nkl, men jag vill ju inte att det ska sluta där. Så för att vara mer säker på att vi kan nå framgång tror jag att det här är en bit på vägen!
Kris lägger upp övningarna, kastar apporter och säger vad vi ska göra - oerhört bekvämt!
Idag har Therese & Loka varit med på träning och för Juni's del var det första gången som hon gick i par med en annan hund. Dvs... hon fick sitta kvar när den andra hunden skickades på en apport. Och jag kan säga att hon behöver den träningen! Hon har knallat ett par gånger, ena gången var hon i koppel och kom ingenvart. Andra gången hann jag inte koppla på, utan hon stack när Loka skickades. Jag kutade efter, tog på koppel, muttrade och tog tillbaka henne till sidan. Jag tror att hon då lärde sig för sen var det inga problem.
Kris började med att kasta ut 4 apporter i ett område som vi skickade hundarna till. Jag har lärt mig att skicka som på ett linjetag - första gången i våras skickade jag ju som på ett stort sök och det blir inte lika rätt som att skicka på linjetag.
Första gången här så sprang Juni lite för stort, jag stod handfallen - tänkte tanken att oj jag borde gå in och agera, men jag kom inte till skott utan jag lät henne jobba utan mina signaler. Andra gången lade jag på närsök-signalen i området och Juni hittade sin apport. Note to self : glöm inte signalen!
Kris lade ett par nya apporter på en liten ö till höger om 1:a området. Sedan skulle vi skicka på första området igen. Här dock hade Kris lagt 2 tennisbollar halvvägs. När hunden skickas skulle vi blåsa stopp och närsök.
Juni fattade varken stopp-signal eller närsök haha.. Stoppet reagerade hon på efter andra blås och lite nejjande. Det var första gången jag försökte stoppa henne på linje, jag är inte förvånad att hon inte riktigt fattade.
Men jag är förvånad att hon bara satt som ett frågetecken vid närsök! Hon förstod inte alls!
Det får vi träna mer av...
Efter den övningen skickade vi till område nr 2, hon mindes det bra!
Nya apporter lades ut där, och Kris gick iväg och skulle kasta först 1 markering till hund nr 1, hund nr 2 skulle ta dirigering till område nr 2 som låg i 45 graders vinkel. Juni var inte säker och sprang ifrån området, jag stoppade. Tog tillbaks. Skickade från närmre håll, det blev fel igen. Jag fick fram, visade apporten - då gick det bra.
Note to self: stoppa inte hunden på linjetag när det blir fel, stoppet ska vara en positiv signal och ALLTID följas av ngt positivt. Ta hellre tillbaka hunden, visa hunden apporten och skicka. = det blir rätt.
Jag har lärt mig ett nytt sätt att träna stopp-signalen på och det går ut som så att man låter hunden söka likt en spaniel. Det kan jag göra som så genom att kasta ut några apporter, släppa hunden och låta henne söka i mönster - när tillfälle ges kan jag blåsa stopp och belöna med ett kast.
Jag har också lärt mig att det är fördelaktigt att ha hunden sittandes efter belönings-kastet. Jag har tidigare låtit hunden gå i samband med att kastet kommer så att den får snabb belöning efter stoppet. Det får jag träna!
Avlämningarna har gått bra. Juni har heller inte haft svårt att hantera att annan hund arbetar, det var bara stadgan inledningsvis. Efter det har hon varit lugn som en filbunke - skönt!
Nu återstår det att se om jag får med mig en träningskompis till Kris , efter det kan vi boka in träningar hösten ut!
Träning hos Kris (3)
Till Er som läser: Jag funderar på att lösenords-skydda den här bloggen, dels för att veta vilka som läser och dels för att jag lägger ut detaljerade övningar och inte vill sprida dem hur som helst.
Så skriv i kommentarsfältet nedan, om Ni vill fortsätta läsa, lämna en mailadress, så får Ni lösenordet!
Nu hoppas jag att jag är på gång med träningarna hos Kris! De ger mig och Juni mycket, och jag är övertygad att jag behöver den här träningen för att komma vidare. Visserligen hade jag kunnat träna henne själv inför B-prov nkl, men jag vill ju inte att det ska sluta där. Så för att vara mer säker på att vi kan nå framgång tror jag att det här är en bit på vägen!
Kris lägger upp övningarna, kastar apporter och säger vad vi ska göra - oerhört bekvämt!
Idag har Therese & Loka varit med på träning och för Juni's del var det första gången som hon gick i par med en annan hund. Dvs... hon fick sitta kvar när den andra hunden skickades på en apport. Och jag kan säga att hon behöver den träningen! Hon har knallat ett par gånger, ena gången var hon i koppel och kom ingenvart. Andra gången hann jag inte koppla på, utan hon stack när Loka skickades. Jag kutade efter, tog på koppel, muttrade och tog tillbaka henne till sidan. Jag tror att hon då lärde sig för sen var det inga problem.
Kris började med att kasta ut 4 apporter i ett område som vi skickade hundarna till. Jag har lärt mig att skicka som på ett linjetag - första gången i våras skickade jag ju som på ett stort sök och det blir inte lika rätt som att skicka på linjetag.
Första gången här så sprang Juni lite för stort, jag stod handfallen - tänkte tanken att oj jag borde gå in och agera, men jag kom inte till skott utan jag lät henne jobba utan mina signaler. Andra gången lade jag på närsök-signalen i området och Juni hittade sin apport. Note to self : glöm inte signalen!
Kris lade ett par nya apporter på en liten ö till höger om 1:a området. Sedan skulle vi skicka på första området igen. Här dock hade Kris lagt 2 tennisbollar halvvägs. När hunden skickas skulle vi blåsa stopp och närsök.
Juni fattade varken stopp-signal eller närsök haha.. Stoppet reagerade hon på efter andra blås och lite nejjande. Det var första gången jag försökte stoppa henne på linje, jag är inte förvånad att hon inte riktigt fattade.
Men jag är förvånad att hon bara satt som ett frågetecken vid närsök! Hon förstod inte alls!
Det får vi träna mer av...
Efter den övningen skickade vi till område nr 2, hon mindes det bra!
Nya apporter lades ut där, och Kris gick iväg och skulle kasta först 1 markering till hund nr 1, hund nr 2 skulle ta dirigering till område nr 2 som låg i 45 graders vinkel. Juni var inte säker och sprang ifrån området, jag stoppade. Tog tillbaks. Skickade från närmre håll, det blev fel igen. Jag fick fram, visade apporten - då gick det bra.
Note to self: stoppa inte hunden på linjetag när det blir fel, stoppet ska vara en positiv signal och ALLTID följas av ngt positivt. Ta hellre tillbaka hunden, visa hunden apporten och skicka. = det blir rätt.
Jag har lärt mig ett nytt sätt att träna stopp-signalen på och det går ut som så att man låter hunden söka likt en spaniel. Det kan jag göra som så genom att kasta ut några apporter, släppa hunden och låta henne söka i mönster - när tillfälle ges kan jag blåsa stopp och belöna med ett kast.
Jag har också lärt mig att det är fördelaktigt att ha hunden sittandes efter belönings-kastet. Jag har tidigare låtit hunden gå i samband med att kastet kommer så att den får snabb belöning efter stoppet. Det får jag träna!
Avlämningarna har gått bra. Juni har heller inte haft svårt att hantera att annan hund arbetar, det var bara stadgan inledningsvis. Efter det har hon varit lugn som en filbunke - skönt!
Nu återstår det att se om jag får med mig en träningskompis till Kris , efter det kan vi boka in träningar hösten ut!
Hur långa linjetag i vatten?
I förmiddags blev det en träningsstund vid "Gölen" med kompisarna
Gölen ser utsåhär:
Här kan man stå på olika sidor och kasta åt varandra. Det går även bra att lägga apporter på ett ställe, gå runt och skicka på linjetag. Ett toppenställe!
Innan vi gick ned till vattnet så var jag super-noga med Viljas fotgående! Inte en litenliten bit skulle hon få chansen att smyga fram. Jag måste få ordning vid fötterna!! Om jag tycker att jag har varit noga tidigare på träning, så ska jag bli ännu mer nogrann nu! Och döm av min förvåning så tyckte jag faktiskt att hon var bättre vid sidan. När hon gick för långt fram så vände jag om, hon fick sedan klick + belöning och det kändes hyfsat som att hon fattade grejen.
Nuu har vi till och med fått torkad lever, som vi ska förstärka ännu mer med! Kan behövas när vi ska lägga på störningar.
I gölen fick Vilja en dubbelmarkering (Therese kastar jättelångt!) apport nr 2 blev lång, men efter hennes vanliga procedur vid vatten att hon inte går i vid första ut-skicket så simmade hon på och tog den.
Jag trodde sedan att jag skulle kunna lägga en apport där vi stod, gå runt och skicka över. Men nä - det gick inte. Kompisen fick ställa sig i linje med apporten och få upp en dragning, då gick det.
Juni fick sedan komma till gölen också där hon fick en enkelmarkering, sedan ett linjetag till samma ställe. Inga bekymmer! Avlämningarna från vattnet gick fint när jag var lite mer tydlig.
Sedan gjorde jag samma misstag igen med Juni = lägga en apport och gå runt. Eftersom hon är så duktig tänkte jag att det kanske går.
Hon hade noll koll. Men till skillnad från Vilja så hoppar hon iallafall i när hon är osäker.
Vi avslutade med ett betydligt kortare linjetag.
Sluta göra det så svårt, matte!
Nästa gång får det bli apporter på mitten som jag skickar istället från annat håll.
Träning på semestern
Sedan jag sist skrev har jag varit ett par dagar i Göteborg, och innan det en sväng i Skövde.
Vi hade en bra träning där! Jag brukar fokusera mest på linjetag numera, då dels för att undvika rush-starterna men också för att hålla henne igång hela passet. Linjetag är det som jag tror en behöver träna/nöta mest!
Den här veckan (semestervecka 3) har vi varit hemma hela veckan. Jag försöker ta mina tillfällen i akt och fylla dagarna med hundträning nu när jag har chansen. Det är bara det att jag tycker det är så tråkigt att åka iväg själv och träna! Bättring på det!
Den här veckan har jag fått med mig en kompis med hennes två border collies iallafall, det har varit roligt! Kompisen har sista provet kvar till godkänd räddningshund, provet kan innehålla ett dirigeringsmoment - så jag har med Vilja visat kompisen hur vi med retriever lär in dirigering, och Kid svarar bra på övningen och fattar grejen!
Vilja har tränat linjetag/fyrkanten, enkla linjer som hon har klarat utan svårigheter.
Med hjälp av kompisen har jag kommit fram till att jag med fördel kan träna Viljas fotgående med hjälp av leksaksgrisar, en sånhär:
Hon är helt galen i dem! Därför kom jag på det att om jag lägger en gris på marken och går fot mot den, så hamnar hon 'nästan' i samma sinnesstämning som att hon går bakom en skytt! Med fördel så kan jag ha 2 st, så att jag kan belöna externt genom att låta henne få hämta leksaken som är bakom henne.
Jag inser att jag har slarvat med fotgåendet alldeles för mycket.
Tyvärr får jag inte starta på Hallandsmästerskapet i år på grund av karens på Stronghold. Jag har fått ge mina hundar det nu igen då vi umgåtts i kretsar där nysningar förekommit... Så av ren ärlighet och att inte sprida några noskvalster vidare tog jag beslutet att behandla mina 2.
Att inte starta känns helt okej ändå. Jag känner mig inte redp för öppenklass, även att det hade varit med dummies.
Vi får snart ta upp B-provsträningen igen och se hur det verkar där med vilthanteringen, om jag vågar anmäla på något prov i augusti/hösten.
Häromkvällen gick jag med Juni till Elmiafältet där vi gjorde "fyrkanten" för första gången.
Hon är som en missill när jag skickar henne! Hon tycks vara målmedveten varje gång.
Igår gjorde jag liknande övning men jag skickade diagonalt genom fyrkanten - dvs ospårad linje. Det löste hon också perfekt!
Här på bilden ovan har jag lagt 3 apporter på rad i en sluttning. Meningen är att hon ska se dummien först när hon närmar sig. Jag hade 1 grön först, och 2 vita efter.
Juni visade tendenser att byta !! Hon var inte alls sugen på att ta den första, den gröna - utan ville absolut ha den vita längre bak. Jag fick göra om det flera gånger för att det skulle bli rätt, haha. Kanske skulle trä en vit socka över gröna dummien nästa gång, om det berodde på färgen-att hon såg de vita bättre.
Avslutningsvis det passet gjorde vi avlämningar från vatten, och närsök tennisboll i högt gräs.
Avlämningarna från vatten går okej. Nu sist var det som att hon tänkte till lite, och kom ihåg att när hon kommer till mig utan att skaka sig får hon god belöning. Ibland skakar hon sig i vattnet dock, det är lite knivigare att komma åt!
Juni-träning med Juni
Idag åkte jag och Juni ensamma iväg på träning i Kanarp. Vilja ska få träna i Skövde imorgon, plus att vi kör rejält i vårt träningsprogram nu så jag tyckte inte att hon behövde gå två dagar i rad.
Och den här labradoren - vad fin hon är! Så självklar! Det har varit första gången som Juni har varit med på hela träningen med 2 andra hundar.
Vi har börjat med att vara passiva, jag har kastat åt de andra. Eller först gick vi en promenad med hundarna, jag valde dock att inte låta henne få springa fritt då hon var något jäktad vid sidan - så det var mest fotgående, vilket jag tror var nyttigare.
Vi har haft vilt under hela träningen och Juni har löst det så fint, så fint. Vad mycket lättare det går när hunden vill ta vilt!
Juni har tagit allt vilt spontant och lämnat av bra! Den fågel hon inte hade träffat förut (kaja) luktade hon på i 1-2 sek och sedan apporterade.
Inga bekymmer med avlämningar alls heller, utan hon har kommit till mig och min hand och sedan fått korvbit.
Kaninen var första gången hon träffade idag och den var det enda hon hade lite bekymmer med hur hon skulle hålla. Det kommer med tiden!
Skyddsjakt kajor
Idag har vi varit med på en skyddsjakt på kajor! Vi har varit på en mjölkgård utanför Eksjö där kajorna stört mjölkbesättningen.
Första gången för oss, och visst var det lite pirrigt.
Tyvärr träffade inte "mina" skyttar något, så inget apporterande för vår del.
Men det gjorde inte så mycket!
Jag dividerade lite med mig själv om jag skulle gå med båda eller inte - jag vet ju hur Vilja är och jag ville inte att Juni skulle hamna emellan mig och Vilja
Vilja har varit helt tokig vid sidan och jag vet ärligt talat inte om det kommer att bli någon jakt-karriär för oss- men men, det behöver inte vara det viktiga. Huvudsaken är att hon är fräsch och klarar vardaglig belastning!
Det lät idag på skyttarna som att det kan bli en hel del jakttillfällen framöver för oss, känns superkul!
Semester på Landet i Gryt
Under helgen när jag och Juni var på läger har Vilja fått vara hos Melina & Johan på landet.
Och hon hade det så bra så!
Söndag kväll kom jag och Juni dit och under tre dagar hade vi väldigt fina dagar tillsammans.
Foto: Melina Stener
Hundarna har fått bada i havet (även jag), hoppat från byggan och bara fått ha roligt.
Blackbound-helg 2016
Helgen 18-19 juni hade jag och Juni två riktigt fina dagar på årets kennel-läger utanför Stockholm.
Vi har varit på en hästgård hela helgen, Sanda Gård, där vi fått god mat, fint boende och fina marker att vara på.
Bean-Beiley kullen har kommit alla utom hane nr 2 i Finland. Det har varit kul att träffa Alice, Lava, Tesla och Geir igen! De är väldigt lika, men ändå så olika.
Alice, Lava, Juni, Tesla, Geir - 11 månader
Juni är nog bland de lugnaste i kullen. Hon sitter lugnt på rumpan när syskonen hämtar sina apporter och går vid min sida utan förväntan. (detta fick jag träna en hel del på dag nr 2...)
Damien Newman från Irland har varit vår instruktör under helgen. Han är den fjärde man från Storbritannien/Irland som jag nu träffar och går kurs för. Gemensam egenskap hos de som jag har träffat är att de har en lättsam attityd till träningen av apportören - det ska vara enkelt. "Keep it simple". Vi vill inte genom för svår träning förorsaka dåligt självförtroende hos den unga hunden, utan vi vill förstås att den ska lyckas. Dock med en lagom nivå på utmaningar som leder till utveckling. De uppmanar också att utnyttja alla tillfällen till träning då hunden faktiskt utför momentet. (upprepa kommandot "fot" när hunden går fot / stopp-signal när hunden ska sätta sig etc)
Damien var en duktig instruktör med mångårig erfarenhet av att starta hund. Han såg till varje ekipage's bästa och kunde peka ut de detaljer som påverkar träningen av hunden i det långa loppet.
Han var på mig en hel del, vilket var bra - jag var ju där för att lära mig! Hunden i snöret kan det redan...
Då Juni är lugn vid sidan faller hon lätt bakom mig, och jag upplever att hon "stänger av". När vi gick på linje och vi utförde många vändningar (apporter föll bakom linjen) blev Juni stillastittande och jag fick mer eller mindre dra fram henne med kopplet till min sida... Jag fick klia mig på huvudet och sucka en hel del. Och Damien suckade troligtvis också då han gång på gång fick säga till mig att inte glömma bort min hund när jag vänder !! Jag vet inte varför det var så svårt ?!
Jag fick tips att vid fotgående på linjen använda en tennisboll framför mig för att hon inte skulle falla bak - också att använda godis när vi svänger. MEN - använd inte godis när din apport faller, för då ser ju hunden den inte..!
Grupp nr 1 , träning på förmiddagen dag 2
Juni's grupp har också gått walk-up men då bara med 2 hundar.
Jag behöver träna mycket på att hålla linjen, att inte gå för snabbt. Under dag 1 bara rejsade jag fram för jag var enbart koncentrerad på mig och min hund, inte de andra. Jag upplever att det gick mycket bättre att gå på linje dag 2.
Hundarna står parallellt mot varandra på bilden och den ljusa tiken skickas mot en apport i vatten. Unghundarna gjorde en liknande övning men inte apport i vatten.
Jag är mycket nöjd med helgen och att jag fått med mig mycket hem till träningen med Juni!
Tusen tack Maria!
