viljaochjunibloggen

Vi har inte varit vid dammarna utanför Habo sedan i vintras ,  det var skoj att komma tillbaka dit och träna !

 

Började träningen med viltet. Duva och måsen följde med idag. Måsen satte jag gummiband runt för att minska att hon bär den fel i vingarna.  Vilja fick två markeringar först med dummy ute på kalhygge. Sedan "helt plötsligt" kom duvan , och sedan måsen. Hon har lite mindre fart på inlev. med vilt ,  men jag tror det är orutin. Hon har just börjat ta upp viltet , nu fattades det bara att hon ska ha samma fart in som med dummy.

Jag tror det kommer med tiden. Jag tycker faktiskt vi har kommit en jättebra bit på vår träning. Att vi kan använda vilt i den vanliga träningen, och att det fungerar bra (förutom med svartfåglar då) ..

 

Sedan gjorde vi ett sök , ute på kalhygget + in i skogen. 14 apporter lades ut och det var Vilja och en tik till som turades om att hämta. 2 apporter hämtade de åt gången, innan vi byttes vid. Vilja sökte bra , kom aldrig in tom, tog ny mark och hittade apport varje gång hon varit nere i skogen. Duktig !

Sedan bad jag kom ett sök till  (dolt)  ,  där jag ville att hon skulle orka gå ut och söka och finna 6-7 apporter. Hon tog in 5 ,  inga problem att skicka ut henne fler gånger. På den femte sökte hon djupt och länge men fann aldrig någon apport. Jag tog sen in henne, hon fick vila en stund medans vi gav henne ny retning ute i området. Sedan gick hon ut och sökte och fann den apporten som hon hela tiden undvikit i ett spec. område. Nöjd !

 

Avslutade med vattnet. Kastare på andra sidan dammen , apporten landade i vassen på andra sidan.   Sedan kastades en apport upp på land som då Vilja skulle simma igenom vattnet för att finna. Där stod det tvärstopp, som en stor glasvägg.  Fick byta område och kasta över bara 5m vatten , hon behövde påpushning även där men löste det sen.

 

Även linjetag. Vilja var ej med ut ,  och det är en klar skillnad när hon inte vet var apporten ligger. Och en stor skillnad på mig när jag känner mig helt virrig med mina signaler och tecken. Fel handling av matte !!

 

När jag började med jaktträningen läste jag någonstans att stoppsignalen är en reaktion på en relation. Jag tycker det stämmer, med hjälp av stoppsignalen ska man ju kunna stoppa och få kontakt med sin hund oavsett var i arbetet den befinner sig, i vilken terräng, och på vilket avstånd. På signal ska hunden genast avbryta sitt arbete och ta kontakt med sin förare. Har man ingen ömsesidig relation till sin hund kan det nog se ut som så att hunden "stänger av" och inte tar signalen, och går ur hand... Finns där ingen relation kan hunden ta egna intiativ, ha för mycket "kan-själv" och inte vill låta sig styras.

 

Så mycket stopp som jag blåst idag på Vilja har jag nog aldrig gjort. På träning hos Maire fick vi några punkter som vi skulle styra våra hundar till. Inga särskilt långa avstånd men med svår terräng. Vad sägs om täta buskar , buskar upp till typ ljumskarna!  Dammar med vatten, skicka linjetag över vatten, upp på land på andra sidan,  vinkla höger, ned i vattnet igen, få upp hunden, skicka bakåt. Grymt svårt! Maire sa att det viktiga var inte att vi skulle lyckas, utan att jag skulle lära mig tänka hur jag för min hund. Vilka tecken jag ger , signaler. Att stoppa i tid, inte låta henne springa på för mycket mark etc etc. Jättemycket att tänka på, och jag har verkligen inte lärt mig hur dirigering går till, hur jag ska kunna styra henne!

 

På den övningen var Vilja verkligen jätteduktig, trots att hon inte förstod. Hon tog min stoppsignal ALLAgånger, tittade på mig och väntade på nästa direktiv, tecken som hon sedan inte förstod... Vad söt hon var.

Maire sa att om hon hade blivit låg av alla våra tecken så hade vi inte fortsatt, men hon blev aldrig låg utan hon hade bara en glädje till att vilja göra rätt. Som hon alltid har.

 

När vi kom till träningen började Vilja och vara passiv när andra hunden jobbade. Hon fick under en ganska lång stund bara vara vid min sida, vid fotgående och när apporter kastades.  Fotgåendet har jag faktiskt aldrig fått påminna henne om en endaste gång idag ! Har det att göra med att jag använde det nya retriever/jaktkopplet!? Vem vet, kanske.   Jätteduktig också på stadgan, att markera flera apporter, bollar som kastades men sitta kvar i väntan på mitt kommando och sedan snabbt arbeta. Och sedan lugn igen.

Så rolig att träna med !

Maire tycker det låter positiv att vi ska vara med på andjakt. Att det viktigaste för mig är att vi är där för att lära. Att inte låta hunden jobba för mycket, helst inte skicka något i början. Att inte säga "apport" om hon hittar en and, utan låta henne lukta och ta tid på sig..  Det kan jag ha svårast att komma ihåg.

 

Framöver nu så måste vi träna dirigering. Linjetag, att få henne säker på "ut" ,  och hon behöver inte ens gå med när man lägger ut, som Carina lärt mig. Istället lära henne att gå "rakt i kroppen", springa rakt ut till jag säger något annat.  Lära oss tecken, också..

 

På tisdag ska jag åka på ett träningsjaktprov, B-prov. Vårt första, och det kommer förhoppningsvis gå bättre än provträningen jag var på i Alingsås. Jag är inte helt säker på att hon kommer ta allt vilt ,  men hon har börjat vänja sig vid viltet och med rutin så kommer hon att plocka. 

Att ha vilt i träningen fortsätter att gå framåt tycker jag !  Ikväll har jag träffat Carina vid det vanliga träningsstället och vi har kört ett pass med både vilt och dummies.  Vi har börjat med markeringar , 2 st med dummies, för att sedan "helt plötsligt" kasta en kråka.  Vilja kom fram till kråkan, tog den nån halvmeter men spottade sedan ut. Nytt försök och hon bär den i vingen när hon lämnar av. Hon är verkligen inte bekväm med kråkfåglar...  Fick tips av Carina att träna med fågel i strumpa för att hon lättare ska bära. En skata på markering var inga problem för henne, faktiskt.

 

Sedan linjetag med Carinas and.  Jag fick tips av Carina att blåsa närsök innan Vilja befinner sig i området, nu blev det att jag blåste försent. Vilja ska ju gå på mitt tecken rakt fram tills dess att jag ger signal att hon ska börja söka.  Vilja har heller inte varit med ut när jag har lagt ,  egentligen vet jag inte varför jag alltid gjort så. Då tränar jag ju inte så mycket tecken utan mer att hon ska springa dit som vi nyss var, ett rent minne helt enkelt. Genom att hon bara får titta på när jag lägger så tränar vi ju att hon får springa på mitt tecken tills jag ger någon annan signal.

Sen var det väldigt kul att hon lyckades med helt dolda linjeag (ganska korta) , med and , och med kanin !! Hon har haft bra upptag men det har krävts att jag kallat in och fått jobba för att hon inte ska släppa ned viltet en bit ifrån mig.

 

Körde sedan ett sök, Vilja fick se när jag lade ut 10 apporter och hon skulle få in 5 .   Inga som helst problem att få ut henne alla gånger, hon sökte med fart hela tiden och lust. Förmodligen var det värme den gången på inoff jaktprovet som gjorde att hon tog slut under söket.

Jag fick tipset om att först ta någon markering med dummy innan vi bytte till anden, för att låta hunden komma "in the mood" , i rätt stämning, med hjälp av dummy.   Så Sofie började kasta en markering (i skogen - inga problem med markeringarna där ,  men med tanke på hennes problem igår när markeringen kom bakom stenmur bakom/framför stor gran så behöver vi nog träna markering i andra miljöer) med dummy först. Sedan dummy med fasanvingar som jag tillverkat idag. Och sen and !  Alla tre = klockrent ! Så kul !

Det är som att Vilja fått aha-upplevelse nu med viltet/anden, för hon har varit lika alert på träningen idag med anden som med dummy. Så himla roligt.  Till och med visat tendenser till att vakta viltet , fick korrigera henne idag då hon visade upp det beteendet när den andra hunden fick en markering på vilt. Inte OK...

 

Kaninen skickade vi på kort linjetag. Lite problem med upptag och inlevereringar men jag tycker hon löser det ok. Klick och godis vid varje avlämning.

 

Avslutade träningen med apportering av and i vattnet.  Det är så roligt att se Sofies hund så förändrad när det har kommit in vilt i bilden. I början när vi sågs hade han så svårt att gå i vattnet (en göl utan en strandkant , stupar rätt ned i vattnet)  ,   men så fort vi kastade i ett vilt så var han i !

Hade ett litet för långt avstånd på en markering så vi fick ta avståndet kortare för att Vilja skulle gå i vattnet.

 

Tränat linjetag i vatten genom att sända ned hunden i vattnet och sedan kasta tennisboll framför. Uttöka längden som hon ska simma och förstärka med "jah!" innan bollkast.  Vilja tvekar ett par gånger innan hon kastar sig i vattnet, inte helt säker på att hon ska gå i när hon inte sett något kast. Men hon löser det andra gången jag skickar i henne.

 

Är så kul med träningen just nu!

Ikväll har vi äntligen fått träffa Carina och hennes tre golden !  Musse som är en kullbror till Elsa , och oj vad lika de var... Såg Elsa i honom till fullo. Och jag saknar min Elsa så mycket... Helt overkligt att jag ska hämta hennes urna imorgon på Djursjukhuset... : (

 

Vi har tränat en hel del med vilt ikväll! Olika vilt. Faktiskt den bästa träningen någonsin med vilt, och Vilja har med mer eller mindre övertalning apporterat allt. En viss fågel håller hon i vingen och verkar väl måttligt road, men hon gör det ändå. Och det gör mig glad !  Glad att hon ÄNTLIGEN tar vilt !!!

 

Vi började med kråka. Visst inte alls hur det skulle gå men jag lade ut den en bit och skickade henne sedan mot.  Inga problem och hon kom med kråkan !   Råkan (råkankråkan) var lite värre. Hon tappade den flera gånger . Sedan fick jag vägledning av Carina och kallade in i samma sekund som hon bar fågeln, sprang mot externbelöningen (med blötmat) utan att titta på henne och sedan ett klick så att jag hann ta den.

Jag har ju fått lära mig att springa ifrån och inte titta tidigare , men inte tränat så mycket så på egen hand. Men sättet funkade, absolut ! Kråkan/kajan/råkan var väl ungefär detsamma med. Kråkan något bättre, faktiskt. Inte högst upp på Viljas prio-lista.  Högst upp låg nog anden -  den tog hon direkt utan att hålla på och tvätta och joxa innan , som hon gjorde med kanin och fasan.  Hon har också haft bättre upptag när jag skickat på "ut-tecken "  .. 

 

Sedan fick vi ett motivationssök; Vilja fick titta på medans Carina gick ut och kastade ca 8 st dummisar. Enkel terräng och inget stort sök.  Vad jag ville träna var att skicka ut henne gång på gång på gång. Hon fann apporterna fort och tappade därför inget i energi ,  var enkel att skicka ut flera gånger och mattades inte av något särskilt. Fick sedan i uppgift att berömma ordentligt när hon kom in sista gången, och beröm fick hon !

 

Sedan fick vi markeringar bakom en stenmur framför/bakom stor gran = dolt nedslag. Vilja hade en del problem här och fick jobba på.

 

Sedan dags för dagens aha-upplevelse: när jag skickar Vilja med linjetag så tränar jag egentligen inte att hon ska springa "rakt i kroppen", utan att hon ska springa till ett känt målområde. Så indirekt tränar jag att "spring mot stället där vi lade en dummy!" . När vi sedan bytte plats att skicka ifrån så hade hon inte alls samma självklara inställning att springa rakt ut. Då var ju vägen dold - och Vilja kan egentligen inte mitt tecken.

 

Alltså så behöver jag inte träna att hunden ska följa med ut när man lägger apporterna. Utan får träna på ett annat sätt när det gäller dirigeringar... Får klura lite på det där och hoppas på mer tips/hjälp!

Idag har jag blivit inbjudan att delta på en riktig jakt !!  Känner mig så pirrig i magen. Hur ska det gå !?

Jakten ska vara som en träning för hundarnas del .  1-2 oktober , en ons-tors mitt i veckan , utanför Linköping hörde jag. Söderköping.

Jag blev så glad när jag fick inbjudan , klart jag vill med !!! En sån erfarenhet kan jag inte tacka nej till !

Tror det kommer att vara en toppen-erfarenhet för mig och Vilja ,  som faktiskt har en dröm att få jaga på riktigt.  Då kommer jag verkligen märka hur mycket kapacitet hon har.  Hoppas verkligen bara hon går med på att apportera varmt vilt... Men i den miljön, och all den retningen så är väl möjligheten stor !?

 

Ikväll har jag haft med mig bollkastaren till elmiafältet. Befäst stoppsignalen och sedan bara haft kul med kasta tennisboll och glädjen att kunna styra sin hund vilken boll hon ska hämta.

Ikväll har vi varit hos Maire och tränat.Vilja fick sitta i bilen en lång, lång stund medans vi körde första omgången. När hunden kom ut var hon totalt överladdad...

 

Maire hade ett upplägg "gå-bakom-skytt" , det var markeringar och linjetag + lite annat. En markering gick av på fältet, och en dirigering skulle sedan tas in. Alla dirigeringar gick som "dolda linjetag" ,  och det var 4 st totalt. På ett par fick jag gå in och styra, vilket vi inte riktigt lärt oss hur man gör. Vilja har tagit min stoppsignal alla gånger, svårare är det med tecken - då vi inte lärt oss höger/vänster.

Jag fick henne sittandes, apporten låg åt höger, jag visade med hela kroppen åt höger - hunden gick åt höger - närsök - hon fann apport! Woho vilken härlig känsla det är när man kan styra sin hund !!

 

Sista dirigeringen var lite svårare då markeringen som hon fick först störde henne en del. Hon gick ut på tecknet men stannade halvvägs, jag blåste stopp - visade henne ut, ett par -tre gånger utan att hon riktigt tog till sig . Hon hade för mycket fokus på markeringen. Tills slut tog hon mitt tecken och fann apporten, duktig !

 

Sedan hade vi ett närsök med tennisbollar 3 st. Hon fann 2 st snabbt, den tredje fick hon leta efter ganska länge och hon frågade mig ett par gånger, då gav jag signalen igen. När hon kom utanför området valde jag att kalla in henne. Jag skulle då istället bara blåst stopp, och sedan bett henne "söka hemåt" .

 

Linjetag på vatten över på lilla ön, också dolt. Hon gick ej ut förrän jag gick ned vid vattenkanten, och så får jag nog träna framöver just när det gäller linjetag vid vatten.

 

Vilja har varit fantastisk idag , en så härlig attityd och följsam. Sann arbetsglädje. Men vi har fått bakläxor... Fotgåendet fotgåendet FOTGÅENDET !!!  Vilja inleder med att mer eller mindre studsa som en känguru vid min sida. Höll på att krypa ur sitt skinn och glider framåt vid sidan. Jag är för mesig i min korrigering och behöver ta i henne ordentligt, sen lär hon inte gå för långt fram !  Jag ska också använda kopplet oftare, blir lite bekväm ibland att inte ha koppel då jag tycker kopplet är ivägen.  Men jag måste se kopplet som ett hjälpmedel.

Dessutom måste jag höja blicken ! Tittar mer eller mindre ner på min hund hela tiden...

 

Igår anmälde jag mitt till ett nytt WT , 21 /9 i Landvetter. Ökl !  Så nu ska vi träna dubbelmarkeringar och dirigeringar!

Idag var min plan att träna ett litet sök med kanin och and. Sofie och Cissi var med med deras hundar, och de fick gå ut på söket först och Vilja fick vara passiv. Min tanke med det var att låta henne bli laddad av att se de andra hundarna jobba, vilket hon också blev.

 

När det blev hennes tur gick hon ut med fart. Sökte och fann kaninen, men var tveksam vid bärandet (?). Som att hon inte visste hur hon skulle bära sig åt. Hon lade ner den flera gånger. Jag fick kommendera "apport" och hon bar den senare på ett 'obekvämt' sätt. Nåja, ovan kanske.  Med anden har det inte varit några problem med idag ! Efter sökträningen kastade vi några markeringar åt varandra i skog. Så skönt att hon inte har några problem med änder längre, vilket nästan alltid förekommer på B-prov.

Avslutade med att låta henne hämta kaninen och bära på ett korrekt sätt, duktig! Var lite mer bestämd med att hon skulle komma till mig och lämna av.

 

Sedan lite vattenarbete. Markeringar med längre avstånd från vattenkanten. Tror jag bestämt mig för att skicka på "apport" när det gäller markeringar vid vatten. Känns som att hon bättre går i då.

Även betona "uuuuuuut" vid linjetag på vatten. (vid linjetag på land går kommandot kortare "uttt")

 

 

Trots sorgen efter Elsas bortgång åkte jag ändå till WT utanför Lammhult idag.  Att Elsa är borta gör mig väldigt ledsen, det är så tomt och jag saknar henne oändligt. Min lilla pälskling... Vet inte om jag kommer att ha en hund som har betytt så mycket som hon.

 

Jag och Vilja har haft en toppendag nere i Asa. Vi har haft så roligt. Jag kommer på själv med att inte ens vara nervös...

 

Första station var en enkelmarkering, på öppet fält. Fotgående en bit först, då hon var endel yvig vid sidan. Hon är laddad och vill jobba. En fin egenskap men fotgåendet är störande att behöva tänka på konstant. Markeringen inga problem, 18 p.

 

Andra station var ett närsök. Ett skott gick in i ett område, och hunden skulle leta fram en apport. Vi stod vid området och jag blåste närsök, ingen reaktion från Vilja först - hon var så laddad av skottet, och trodde mer att det skulle gå en markering. Vid andra blåset tog hon signalen och gick in och letade fram apporten. 18p.

 

Tredje stationen var en enkelmarkering sedan ett linjetag till samma nedslag. 20p.

 

Fjärde stationen var vattenmarkering. Skottet gick av och kastet kom något dolt en bit ner i vattnet mot andra sidan. Vilja kom av sig och fick leta sig tillbaka i området, gå ner i vattnet igen för att finna den. Någon sa att jag hade vunnit poäng om jag gått in och blåst och dirigerat henne , men då gäller det ju att hunden tar tecknet... Jag själv kan tycka att man förstör självständigheten om man ska gå in och blåsa hundarna i tid och otid. 15p.

 

Sista stationen var en enkelmarkering igen, in mot en buske. 19p

 

Hon är så duktig, min Vilja.

 

Så idag har verkligen varit en dag av glädje och sorg... Sorg över att inte Elsa är hemma och väntar på oss när vi kommer hem, men glädje över att jag har tränat min hund till att bli så duktig.

 

2000-10-14

2014-07-31

 

Jag saknar dig så, min älskade vän !