viljaochjunibloggen

I lördags har jag och Vilja varit i Skövde och hälsat på Pia med hennes vovvar!

Jag tog på mig en liten uppgift och vi bestämde oss att lära Vidar apportera en and. Vilket han var helt nybörjare på. Vidar hade inte ett jättestort intresse för anden, men han hade leklusten och jag fick fram jaktlusten genom att busa tillsammans med honom och anden. Lattja, kasta, få hunden att följa efter. Efter att hunden har förföljt viltet kan jaktlusten trigga så pass att ett gripande är ett faktum. Jag lattjade med honom en hel del där på fältet, försökte trigga honom så pass att vi iallafall skulle få ett liiiitet gripande. Och det fick vi! Rätt var det var så tog han med sig anden och sprang med den till oss, som sprang åt motsatt riktning. (Absolut, jag har lärt mig något efter alla träningspass jag har lagt ner på Vilja....)

Vi nöjde oss där, Vidar hade ju faktiskt greppat anden! Jätteduktig!

 

Min plan med Vilja under detta passet var att lägga ut 2 änder, skicka på sök. Jag ville helst inte berömma något heller (tänka B-prov), utan bara stå tyst/stel som en pinne och låta henne komma in.

Vilja gör inte så bra ifrån sig, hon lägger ned anden, tar omtag. En annan and står hon och hänger över.

Jag får vid det här laget backa i träningen ..  berömma mycket när hon greppar anden korrekt upptag och levererar in bra. Och kräva "Apport!"  när hon lägger ned... detta momentet kan hon, behöver inget tjafs.

Det kändes drygt detta, har vi backat flera steg i träningen nu, bara för att hon precis har löpt eller vad är det frågan om? 

 

Vidar fick sedan pausa ett tag och vi körde ett pass till på trädgården en stund senare.

Nu tänkte jag att vi ska träna Avlämningarna, eftersom vi egentligen bara tränade gripande och inlev. tidigare. Vi trädde på en nylonstrumpa på anden (haha ... men det funkade faktiskt jättebra när jag tränade Vilja),  klicker och en tub med mjukost i handen.

Sedan klickade jag när Vidar:

1. Nosade på anden.
2. Greppade anden
3. Greppade anden en längre stund
4. Greppade och höll

Eftersom Vilja gick och löpte när vi skulle ha debuterat på B-prov nu i augusti, så har vi ju haft en skön vila.

Ikväll har vi varit tillbaka vid gölen!  Melli har kastat dubbelmarkeringar till oss (vi stod i par, Vilja fixade det bra).

Båda hundarna har tvekat vid igången vid andra skicket, där får vi fundera hur vi ska träna och säkra upp.

 

Några linjetag sedan på vatten, vilket har gått problemfritt!  Hunden har skött sig helt perfekt bra!

 

Vi är tillbaka igen, och jag har anmält till prov i Askeby 19 el 20 september.  Lite nervös är jag, men nu måste jag ut och prova vingarna!

Hösten närmar sig, det är mörkare om kvällarna och en längtan efter svalare luft infinner sig. Jag läser på facebook/instagram att mina hundvänner är ute på duv- och andjaktspremiärer. Jag blir avundsjuk, jag vill också!

Faktiskt så har jag fått erbjudande att vara apportör på en andjakt i runt mitten av september, vilket känns väldigt roligt. Att gå som hundförare är verkligen något som jag vill göra! Jag blir dock nervös och känner höga krav på min hund. Vilja har varit lite knepig med varmviltet förra året (gått ifrån vilt), och när hon agerar så, så skäms jag. Förhoppningsvis trillar polletten ner på henne och hon tömmer marken bra på vilt när hon lärt sig vad det hela går ut på.

Jag kan ju fortsätta träna med kallt vilt tills det blir dags.

 

Idag är de små valparna hela 5 veckor, och jag har 3 veckor kvar att jobba. Jag har gått in i någon slags mode där jag egentligen bara vill sitta av tiden på jobbet tills jag får gå hem på ledighet med min valp. Efter bara en veckas ledighet i sommar så känner jag mig ganska trött, har tappat drivet inombords. Fortsätter att räkna ned <3

 

Vilja är nu färdig med sitt löp tror jag och vi har tagit det mest lugnt. Gått promenader, haft en skön tid!

Under tiden som Vilja har "vilat" har jag tagit mig an en pigg och glad goldenvalp på 6 månader. Matte har bekymmer med henne att hon på promenader attackerar henne, hoppar, biter och är hårdhänt. Än så länge är ju visserligen hunden ung, och det som är problem nu behöver inte vara ett problem i framtiden. Samtidigt så behöver valpen tydliga gränser, främst att få klart för sig vad som är okej och inte okej!

Jag tänker återkommande på vilka bekymmer som jag har haft med hästarna. Det som är naturligt för mig med hundar, är verkligen inte lika naturligt med häst. Hästen har tidigare betett sig lite hur som helst med mig, både på marken och uppsutten. Varför har det varit så?  Varför har det varit svårt för mig att vara tydlig och sätta gränser? För min del har det varit låg självkänsla och självförtroende. Jag har inte litat på mig själv och min förmåga att hantera häst, vilket har gjort att hästen har känt av det direkt och sedan tagit kommandot. De är supersmarta.

Idag har jag sällan bekymmer med någon av hästarna, kanske för att jag tror på mig själv och det jag utstrålar samt säger verbalt kommer inifrån, från magen, och är äkta. Då är det liksom ingen idé att sätta sig på tvären. Hästen blir trygg och låter sig ledas.

Jag vill tro att det är detsamma med våra hundar. Hur lär man då ut energin jag pratar om? Självkänslan, självtilliten?  Att träna hund är lika mycket att träna människan. Iallafall om man vill bli instruktör. Att kunna läsa hunden och sedan förstå vad det är den behöver, och då kunna förklara/beskriva det på ett pedagogiskt sätt så att föraren förstår. 

Jag tycker det här är hur intressant som helst, och jag ser det som en gåva att få lära ut det jag tänker och känner med hundträning.

 

Tillbaka med träningen med Vilja så ska vi imorgon köra igång igen. De 1-åriga flattarna ska imorgon träna stadga på förmiddagen, och jag och Vilja kommer att hänga på. Trots 3,5 års ålder så är fortfarande stadga och passivitet det hon behöver mest. Samt vilt-träning i sökterräng förstås. Det ska vi börja med igen så småningom.

Planerar att ha fläskfilé  (haha....) som belöning imorgon när hunden håller bra position vid sidan, samt är lugn i passivitet.

Planen är sedan att jag ska hitta ett nytt datum i sept/oktober att anmäla till prov. Natalie med kullbrorsan är också sugen på att starta, kanske åker vi på samma prov senare i oktober.

Vi ska också tillsammans gå A-PROVkurs , 6 oktober. Vilket ska bli hur intressant som helst! Kul också att få gå tillsammans med Natalie. Både kurs om A-prov och möjlighet att vara apportör på andjakt, samt start på B-prov, och sedan det bästa :

Tänk, att jag får möjlighet att uppleva allt det här igen! Att få gosa med en hel hög med valpar - att veta att en av dem är MIN.

Hur de luktar sitter fortfarande kvar i näsan. Åh, de luktar så gott! Det var svårt att lämna dem och jag saknar dem redan!

 

Vi tar en paus med träningen ett par veckor tills löpet är slut. Jag tappade lusten att träna när det inte blev av att vi fick starta på B-provet...

Lite vila från träning tills löpet är över, är nog ingen fara ..!!

Jaha... där kom det. När jag äntligen känner att vi är redo för ett B-prov, och ska starta på lördag, då går hunden och börjar löpa !! Gaaaaaahhh !!! Okej, välkommen till livet med tik som jakthund...

Så jag fick tyvärr stryka mig. Dock så har jag ordnat ett "löpintyg", så att jag iallafall kan få startavgiften tillbaka.

 

Nu har jag kollat i almanackan när de resterande B-proven i närheten äger rum. I sept/okt är det prov ungefär varje helg. Det borde ju gå att komma iväg och starta på något då istället!

Idag var vi i vattenledningsparken!  Jag hade med mig en kasse vilt, jag vill kolla av henne innan lördag hur hon ligger till. Började med kaninen och hon var seg på upptaget... hon hade inte riktigt lust! Hrm, kändes som att hon hade backat flera steg. Hon kändes loj och jag kände inte riktigt igen henne. Men med krav så löser hon det...dock så kan jag ju inte göra så på ett prov. Det gick iallfall bättre fram på slutet med kaninen, och även nu ikväll här utanför.

Dock så tappade jag tålamodet med hennes jäkla fotgående, om hon kunde sluta vara så hetsig vid sidan !?  

Jag blir galen !!!

 

Jag är rädd att Vilja kommer att börja löpa innan lördag...det vore ju tråkigt. Så, om vi startar så ska jag verkligen verkligen försöka träna mycket fotgående innan, i närheten av provplatsen, så hoppas jag att hon kan hålla position.

Egentligen borde jag vara mer nervös inför arbetet hon ska utföra, men det är jag ändå inte.

Det är inte ofta jag ger mig iväg själv och tränar, men som kompensation för att Vilja var kvar hos min vän igår i Göteborg, när vi var på Liseberg, så förtjänade hon lite ha-roligt-tid idag! Vi åkte till gölen, och jag hade planen att kasta i bollar och skicka på linjetag en stund senare. Jag lade också linjer i skogen åt två olika håll, som jag sedan alternerade att skicka på.

 

I vattnet kastade jag 3 bollar på rad (bollkastare är bäst) , lät de ligga och skickade linje på land. Skickade sedan på vatten. Vilja går i de flesta fall bra i vatten, hon går ännu bättre i om jag inte har så bråttom att skicka och lägger mer tryck i "Ut" . Vissa gånger kan hon stanna vid kanten, och titta bak på mig och ser frågandes ut. Som att hon vill ha en extra skjuts ut, men är hon bergsäker så kastar hon sig i. Det får vara det som jag ska uppnå ; att få henne bergsäker.

Sedan kastade jag i fler bollar, gick mot nya ställen att skicka på, och det gick fint! Vi avslutade med ett JÄTTELÅNGT linjetag, jag hade kastat i en boll och jag tog en ren chansning - skulle hon minnas den? Jag skickar i, hon går ut, hon simmar ut, hon dras sedan till höger och vattenkanten, men jag har ingen styrning på henne där ute så jag lät henne hållas. Hon kom sedan på sig själv och simmade rätt på bollen, duktig !!

 

Såhär långt var det: