Fasanjakt, en andra och sista gång för i år
I helgen som var åkte jag och Juni ned till Skåne ännu en gång på godsjakt. En lång bit att åka är det , men så värt att väl komma ner!
Vi fick stort stöd igen av min vän som har stor erfarenhet av att apportera, tack!
Jakten började med transport i bilarna mot en närliggande gård (tillhörande jaktmarken) där vi jagade förra gången vi var med. Här gick vi ut och smög längs drevfolket som drev fasanerna framåt. Sedan placerade vi ut oss bakom skyttarna.
Jakten blåstes igång och vips !! Juni mindes jakthornet och blev alert på en gång. Visst mindes hon.
Vi stod passiva under hela skyttet. Jag försökte memorera fåglar som föll snett bakom oss till vänster, räknade till 5 varav en hämtade kompisens hund direkt. Kompisen är duktig på att se vilka fåglar som är skammade som hon då skickar sin hund direkt på. En stor störning för Juni, men hon klarar det bra. Tyst och stadig under hela skyttet och när andra hundar jobbar.
Jag släppte lös Juni på sök och hon for iväg, dock något ofokuserat. Poletten hade inte trillat ned ännu.
Jag rörde mig med henne längs området som skulle sökas av, och jag får se en död fågel ligga i området. Jag väntar in hunden och när hon närmar sig blåser jag närsök (alla tillfällen som ges vill jag passa på och träna) Hon söker nogrannare och finner fågeln! Eftersom hon inte hämtade mer än 1-2 fåglar förra jakten så var detta första gången som jag faktiskt fick se hur hon apporterar, upptag, grepp, inleveringar och avlämningar. Hon skötte det bra! Lite joxig på inlevereringen (intresserad av fågeln) men jag manade på att hon skulle lämna av.
Vi samlade ihop fåglarna som apporterats in och lade dem ned i väntan på att de blir upp-plockade.
En bra känsla i kroppen!
Tillbaka till bilarna där vi fortsatte till fots till nästa drev. Här stod skyttarna placerade på en åker, och apportörer stod en bit ifrån. Längre ifrån än tidigare, så översikten över området var bra. Här stod vi på en grusväg, passiva hela skyttet.
När jakten var avblåst ser jag ingen lämplig fågel för Juni att hämta, men jag skickar iväg henne ändå.
Då hon vid förra jakten gick "ur hand" och inte lyssnade på inkallning passade jag på att träna detta nu när jakten var avblåst och jag lättare kan nå henne. Att blåsa stopp före inkallning gick super! Hunden lyssnade bra trots störning av tidigare fallande vilt !
Fram tills nu har alltså Juni varit passiv på två såtar, endast hämtat 1 fågel som jag egentligen kunde ha plockat upp själv. Hon har varit fortsatt lugn och tyst hela tiden vid sidan och klarat av andra hundar som arbetar.
Vidare transport i bilar där vi stannar vi ett tredje ställe som jag inte var på sist.
Kompisen går iväg och jag blir ståendes på "egna" ben! Whaaaat... hinner jag tänka. Detta blir en prövning!
Jag ska nu alltså klara mig utan hennes direktiv och ta egna beslut (?!!!!). Jag står nära två andra apportörer varav vi pratar ihop oss och jag säger att jag har en unghund som jag inte vet tar skammade fåglar, vi säger att vi hjälps åt.
Vi står nära skyttarna här och de träffar riktigt bra. Vi får att jobba! Jag ser en fågel gå ned precis framför oss och Juni apporterar in, den är död.
Det börjar bokstavligen REGNA fåglar till apportören bredvid varav hon säger till mig efter en stund att jag kan ställa mig där istället. Efter här är minnet lite blurrigt, det händer så mycket. Fåglar trillar överallt. Juni får hämta fåglar under pågående skytte då de hamnar så nära. Jag ser en fågel gå ned som är skammad, jag är den enda som ser den och jag bestämmer mig för att jag måste skicka min hund. Nu får jag se hur hon löser detta....Och det gör hon! Hon är så självklar, naturlig! Hon bara gör! Jakten blåses av och nu inser jag att vi har att göra.
Terrängen bakom oss består egentligen bara av täta träd och buskar.
Här behövs det verkligen hundar som kan leta rätt på fågeln och apportera in. Detta blir den första riktiga ordentliga jaktupplevelsen för Juni där hon skickas in i området. Jag ser på hennes kroppsspråk att Nu har hon fattat grejen. Nu jagar hon verkligen! Hon söker intensivt, är som en vessla genom trådsnåren och är självständig utan att be om råd. Gång på gång apporterar hon in skammade fåglar som hon inte har gjort annat! Hon fortsätter leverera in ett antal fåglar varav jag ropar till andra apportörer att här fortfarande finns vilt att hämta.
Efteråt är jag helt skakig av min upplevelse där jag först av allt fick stå på egna ben och ta mina beslut själv. Det var utvecklande och precis vad jag behövde.
Jakten fortsätter och vi åker vidare.
Vi parkerar bilarna och går över en åker fram till passet vid skyttarna.
Eftersom Juni fick apportera mycket på förra såten och skötte sig så oerhört bra bestämmer jag mig för att hon inte får hämta något här, utan bara vara passiv.
Trots massivt skytte så är hon fortfarande lugn tyst behaglig vid sidan. Fantastiska lilla hund !!
Jakten avslutas med ett femte drev där jag går utan hund. Juni stannar i bilen och smälter det som har hänt under dagen.
Det var en fantastisk fin solig dag och jag har med mig massor av erfarenheter hem som jag kommer att använda i vår fortsatta träning.
