viljaochjunibloggen

Det här är första kvällen den här veckan som jag har orkat leka något med Vilja.. Första delen av den här veckan har varit som en dimma , känns nästan som en mardröm alltihop.  Jag har nog aldrig varit såhär dålig. Febertoppar upp emot 39,8 grader flera dagar i följd, och successivt värre och värre att andas.

Jag visste inte hur Vilja skulle ta det här med att vila hela dagarna , skulle hon börja klättra på väggarna, skälla tills hon blev stum eller hur skulle hon bete sig ?  Milton har varit här också , och faktiskt så har de båda varit förvånansvärt lugna. Jag har i princip enbart flyttat mig mellan sängen och soffan dessa dagar , när jag har legat i soffan har de lugnt hoppat upp och lagt sig där också och verkligen visat att vilar jag och inte mår väl så gör de detsamma.

 

Självklart måste de ju förstå när man inte är som man brukar , de måste läsa av oss otroligt bra och anpassa sig precis efter vad flocken kräver.

 

I natt vaknade jag och kunde knappt andas. Jag hade frossa och febern steg ytterliggare, trots alvedon. Hade inget val än att åka till akuten , fick lämna hundarna ensamma nästan hela natten.  Det är inte lätt att bli såhär sjuk och inte kunna ha hand om dem själv..  I efm fick jag åka hem. Undersökningar och prover visade inget allvarligt , och nu kan jag lugnt sitta hemma och vara trygg i att jag reder ut detta också; att bli akut sjuk och samtidigt vara ensam hundägare till en valp på ett halvår och gamla trygga elsa på snart 12 år..

Hundarna vid Prostsjön, i Värnamo : )

 

 

Jag och Natta har infört ett litet event ; att vi varje onsdag träffas med hundarna och tränar. Sedan lagar vi mat och kollar på Bonde söker fru ! Mysigt va.  Så får man lite rutin på träningen och kan få hjälp av någon annan.

 

Vi började med det tråkigaste , passivitet. Jag ville ha Vilja sittandes och helst lägga sig ner när vi kom till grusplanen. Hon lade sig ner efter ett par minuter med hakan i backen, duktig tjej. Sen var det hopp och lek ! Dock inte vovvarna emellan, utan Vilja + jag och Natta + Milton. De ska kunna låta bli och leka med varandra också. Vilja tvekade lite och ville springa ifrån mig och leka med Milton istället , men kom sen till mig och började leka. Genom lek bygger man ju sin relation till hunden , som vi fått lära oss på valpkursen..

 

Stadga blev nästa moment. Vilja satt bredvid mig under tiden Natta tränade med Milton. Det var lite lurigt för henne, särskilt när Milton gick som en cirkel runt henne eller kallades in när han satt bredvid. Finns mycket kvar där att träna. Keep it simply and stupid.

Hon visar dock bra stadga med tennisboll nu. Kan kasta/rulla den väldigt nära henne och hon sitter kvar, trots det rycker i rumpan. När jag kastar i högt gräs är det däremot lite svårare , då verkar hon tjuvstarta första gången innan hon förstår att man fortfarande ska sitta kvar även om hon inte ser vart bollen faller..  Med dummisen tycker jag nu att hon blivit bättre med att komma med den till mig , även att jag får locka/jobba/berömma mycket.

 

Inkallningen går fortsatt som på räls, hon kommer som ett x2000-tåg så fort jag blåser signalen - oasvett avstånd : )

 

Efter det blev det hopp & lek, hundarna emellan!

Nu har jag fått en idé att jag ska lära Vilja att stänga inne-dörrar. Och det lär jag in med klicker och target. Sätter en pappers-lapp på innedörren och klickar för att hon nosar på lappen , sedan vill jag att hon ska flytta dörren med nosen eller krafsa med tassen på dörren så den flyttar sig nån cm i början. Inte kommit så långt där än , men det kanske tar sig !

 

Andra grejjer vi klickertränar just nu är

 

 

Klickerträning är kul !  ...Ikväll får Vilja sin kvällsmat inuti en sko. Så har hon något att pyssla med för ett tag.

Rätt ofta nu på senare tid så har jag börjat tänka mer på Elsas ålder... Att hon fyller 12 år om en månad. Det är en hög ålder , men jag har alltid blundat för att tänka vidare på vad det faktiskt betyder att hon är så gammal. Vägrar att inse. Nu börjar det komma i fatt...  Kanske tänker jag i dessa banor helt i onödan, för jag vet ju faktiskt inte när våra dagar kommer att ta slut. Men jag måste ändå förbereda mig. I nästan tolv år (hon var strax över året när vi köpte henne från uppfödaren) har hon funnits där. Levt de flesta år hos farmor och farfar, där jag hade min trygga plats under hela min uppväxt. Sen bleknande den trygga platsen och försvann, och Elsa fick bo på heltid hos mig.

Vi flyttade till Jönköping och någon tid senare fick jag Vilja.. Vilja kommer naturligtvis att rädda mig oerhört mycket den dagen Elsa inte finns här , trots det kommer det nog bli riktigt jobbigt...  Hur förbereder man sig?  Hur förbereder man sig att ens bästa vän kommer att försvinna?  Jag vet inte, och tyvärr är det jag som kommer att få ta beslutet. Det är bara jag som kommer att märka när hon inte är sig själv längre , för ingen känner henne så väl som jag.

 

Samtidigt så försöker jag också tänka att Elsa inte riktigt passar in i det liv som jag vill leva. När Vilja blivit vuxen kommer jag vilja gå långa promenader , som inte Elsa kommer orka följa med på. Eller åka ut till skogen en hel dag och träna , åka på jaktprov, starta på jaktprov. Inget av detta kommer Elsa kunna vara med på. Så kanske gör det inte så mycket att hon försvinner.... Men det kommer fortarande att bli fruktansvärt jobbigt.

 

 

 

Får väl bara försöka ge henne den bästa tid i slutet som går. De sista ljuva åren. Jag önskar att när det tar slut, så tar det slut fort. Att jag kommer att märka tydligt över ett par veckor att nu är avlivning nära. Det är nog värre att se henne dala, att blicken försvinner men att hon är fysisk pigg.... =(  Då vet man inte riktigt när det är dags...

Och visst är hon verkligen inte som döende i dagsläget , hon är fortfarande med i köket nästan alltid och vill ha godis när vi är ute samt rullar sig i gräset. Det enda förändringen som jag märker på henne nu är att hon har sämre aptit på morgonen, vet ej varför.. Så den här överdrivenheten är kanske bara ett sätt att förbereda mig på vad som kommer att hända så småningom.

 

 

 

Vilja, sluta bit på inredningen är du bussig !!!

Idag har vi varit en sväng på Landvetter flygplats och gått bland folk från alla världens hörn med tillhörande rullväskor. Jag skjutsade dit en vän som ska åka norrut över helgen, så då fick den lilla följa med ! Så slapp hon vara ensam hemma så länge , att träna på att vara ensam långa stunder får vi träna på en annan gång !

 

 

Hon stimmade runt och det var så mycket intryck för henne så jag såg inte skympten av henne på hela bilvägen hem. (Skönt att hon tyckte det gick bra att sova även i en "ny" bil utan buren som hon är van vid)

Tror hon har fobi för snurrande saker i taket, typ fläktar och stora bollar som det var på flygplatsen, hah ! När hon fick syn på den fick hon panik , kutade under min stol och låg där tills vi gick ut igen.

När valpen börjar bli rastlös och nödig tar jag på mig min snygga väst från engelson, laddar den med godis, pipa, tennisboll och dummy så går vi ut mot "koppel-tränar-området".  Nu håller vi till vid ett område med högt gräs och buskar, där vi tränar stadga. Jag sätter henne ner och kräver att hon sitter kvar när jag kastar iväg en dummy 5-7 meter som landar där hon inte ser. Givetvis en prövning för den lilla damen, som har hunnit tjuva och springa iväg efter den ändå. Varför sitta kvar här, ser du inte att den föll ner där borta, någon måste ju hämta den = JAAAG !!!! 

Då går jag efter och säger "app app app det där var fel, kom här" så tar jag dummysen, går tillbaka till samma ställe och gör om. Då sitter hon kvar medans hon ser den falla, jag går ut och hämtar den och berömmer henne. Sen kastar jag en gång till, åt ett annat håll bakom en annan buske. Hon fattar vinken och sitter kvar, jag går ut och hämtar dummysen och sedan gör vi det en tredje gång. Sitter hon då kvar så får hon som belöning att gå efter den, då blåser jag närsök när jag vet var den ligger, berömmer henne för att hon hittar den "åååhhh duktig tjej vad du kan!!"  vad hon sen gör efter det lägger jag inte så mycket vikt på, dvs jag kräver inte att hon ska komma in med den.. än.. Utan bara berömmer för att hon hittar den och bär den.

 

Är vi däremot på parkeringsplatsen och jag kastar iväg dummysen (utan att jag kräver någon stadga) så börjar jag mer och mer att kräva att hon ska komma med den åt mitt håll. Hon har börjat mer och mer att göra det, hon kommer in när jag sitter på huk och går upp i mitt knä. Ibland släpper hon dummysen och vill jag ska kasta om, då blir jag tyst och berömmer igen när hon greppar och bär..

 

Kan ju konstatera att jag har fått en tik med MYCKET vilja, för hon tycker detta är såååå kul !!! Och jag med! Nu vilar hon en stund tills vi ska gå på promenad, det var det jag ville åt : )  ....har lite mer tvätt att fixa.

Vilken tur att vi inte skulle ha någon slags uppvisning ikväll på valpkursen framför alla med den där läxan vi fick , bakåtvänd fotgående .. för jag har ju inte tränat så mycket på det. Det är ändå inte något som jag vill utveckla vidare i framtiden , kommer ju ändå inte kräva den kontakten i vårt fotgående sen. Så då väljer jag att träna lite på det vi ska ha nytta av sen stället, och som är roligt!

 

Ja, vad gjorde vi ikväll ? Tänkte jag skulle passa på att skriva nu ikväll när det ändå är friskt i minnet. Vi började med att leka med våra valpar, skepp o hoj va skoj!  Mycket av- och påknapp träning här. Från ena stunden fullt bus till sen lugn igen. Passivitet är verkligen något som byggs in naturligt här.  Jag började faktiskt med att sätta mig och kolla på måndagsträningen när vi kom upp till klubben.   Under kurs-tiden sen är det mycket pauser när instruktören går runt och kikar på alla , så Vilja får verkligen chans här att bli van vid att göra ingenting. Brukar gå väldigt bra och jag är fortfarande rätt förvånad över hur lugn hon är , förutom när vi ska leka : )

 

Inne i teori-salen gick vi igenom hur hunden lär sig ,samt våra läxor till nästa vecka som är dra-lätt-i-kopplet vid sittande och liggande, det som Fredrik Steen ofta använder.

Tror det var alles !?

 

Båda hundarna har inte mått väl i magen de senaste dagarna. Vet inte om det är en slump eller om de varit magsjuka. Det började med att Vilja kräktes upp lite av sin halv-smälta mat och ett tuggben, och det gjorde hon efter att jag hade gett henne levergodis som hon aldrig fått innan. Efter det var hon typ loj och tråkig hela dagen , åt gjorde hon inte heller. Spottade ut maten och gick därifrån. Morgonen därpå börjar Elsa med att kräkas tre gånger på rad. Hon fick inte upp något mer än gräs, och sen hon matvägrade även hon. Och när hon matvägrar (vilket kanske har hänt högst 5 gånger under hennes snart 12 års långa liv) så blir jag orolig.  Även hon verkade loj... Hon åt sen ris och fisk iallafall , och det gjorde även Vilja. Skönt, är så jobbigt när de inte äter. Nu senast har Elsa fått diarré dessutom, och har fortfarande inte samma aptit som hon brukar ... = /   Så nu kommer hon få enbart ris och fisk tills det kommer ut som normal konsistens , sen hoppas jag alla är friska och som vanligt..

 

Idag har vi minglat bland folk & fä på Hundens dag i Bankeryd..! Något som Smådjurskliniken anordnade. Det var sjukt mycket mer hundar och folk där än vad jag trodde det skulle vara , så roligt när hundägare samlas ! Och jag kan gå runt med min inbyggda raslära i huvudet och gissa raser.

 

 

Vilja har hälsat på ett par-tre st valpar som var mindre och yngre än hon själv.  Måttet var rågat när jag stannade och klappade på en Grand Danois-hane på 75 kg, jag släppte på hennes koppel och då sprang hon hem till bilen !!

Den där bjässen kan du minsann få hälsa på själv, tyckte hon nog...

 

 

Var ner till Vätterstranden igårkväll också , Stefan Liv hyllades och det var otroligt vackert... Jönköpings hjälte.

 

 

 

Jag vill ha den gula !! Engelsons nya "hundförarjacka" , att ha till vintern.  Kan skriva upp på önskelistan nurå , det är ju tur jag fyller år snart ;)   med ny hund kommer verkligen ny outfit; jag har nya skor, byxor, keps, väst, termobyxor och (tunn) jacka, och nu vill jag alltså ha en vinterjacka med. Eller egentligen vill jag ha två nya jackor till vintern , undrar om man kan få allt??

 

Annars inget nytt i torpet!

Idag är det 5 månader sedan som de två miraklerna kom till världen :))

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft hästledigt i ca en månads tid då hästen har varit iväg på hopp-utbildning , så jag och Vilja har inte haft stallet att åka till (vilket var tråkigt) men nu så är pållen hemma igen ! : ) Vilja är förstås alltid med till stallet , bättre aktivering finns nog inte.  I början fick hon ju mest sitta i bilen för hon var så liten , men nu har jag tänkt att hon bara sitter i bilen medans jag rider och sen får hon vara fri och springa hur hon vill. Jag är bara lite nojjig över att hon ska sätta i sig något, valpar är ju omöjliga ... Men om alla andra hundar springer fritt där på gården så är det nog ingen fara om hon gör det också. Lös hund bland hästar innebär också att man måste lära sig lite häst-vett !! Dvs INTE vara bakom / nära hästen ifall hästen sparkar,  eller busa i stallet när det står hästar i stallgången. Nu är Lovvan så van vid alla möjliga hundar som springer kring benen på henne , och Vilja går knappt 5 meter nära en häst i dagsläget så det är nog ingen fara med det !

 

Att hålla sig utanför hagarna är också viktigt. Ligger det en hög med häst-skit innanför staketet är det ju frestande att springa dit in , får då hunden en stöt av staketet så gör den aldrig om samma misstag. Också en säkerhetsgrej att inte befinna sig i hagen bland hästar , så det har vi tränat på idag. Vilja var med ner till sommarhagen när jag fyllde på vatten , hon fick absolut inte lov att gå innanför staketet eller följa med mig in. Tog några gånger för henne att förstå det. Också tränat på att sitta kvar trots det händer grejjer omkring.

 

....Känslan när jag ropade "Hooohooo Häääär" och vevade med armarna mot henne när hon befann sig minst 200m bort över åkern , och hon kommer som ett skott - är obeskrivlig : )  

 

Nu har vi varit en sväng till Vättern och badat.  Det är alltid lika härligt att gå ner dit..  Känns så mycket lättare att andas.

 

 

Vilja har en kompis som är här ibland på dagarna. En Shelti-hane som är knappt över året , han är nog hennes bästa vän..  Ja , efter brorsan då förstås !!

 

 

 

 

Klossträningen ; kan nu tillägga att den lilla ragatan sätter sig i utgångsposition utan target ! Nu är det dags att lägga på kommando ! Tänk att vi lyckades : ))