viljaochjunibloggen

Det här är första kvällen den här veckan som jag har orkat leka något med Vilja.. Första delen av den här veckan har varit som en dimma , känns nästan som en mardröm alltihop.  Jag har nog aldrig varit såhär dålig. Febertoppar upp emot 39,8 grader flera dagar i följd, och successivt värre och värre att andas.

Jag visste inte hur Vilja skulle ta det här med att vila hela dagarna , skulle hon börja klättra på väggarna, skälla tills hon blev stum eller hur skulle hon bete sig ?  Milton har varit här också , och faktiskt så har de båda varit förvånansvärt lugna. Jag har i princip enbart flyttat mig mellan sängen och soffan dessa dagar , när jag har legat i soffan har de lugnt hoppat upp och lagt sig där också och verkligen visat att vilar jag och inte mår väl så gör de detsamma.

 

Självklart måste de ju förstå när man inte är som man brukar , de måste läsa av oss otroligt bra och anpassa sig precis efter vad flocken kräver.

 

I natt vaknade jag och kunde knappt andas. Jag hade frossa och febern steg ytterliggare, trots alvedon. Hade inget val än att åka till akuten , fick lämna hundarna ensamma nästan hela natten.  Det är inte lätt att bli såhär sjuk och inte kunna ha hand om dem själv..  I efm fick jag åka hem. Undersökningar och prover visade inget allvarligt , och nu kan jag lugnt sitta hemma och vara trygg i att jag reder ut detta också; att bli akut sjuk och samtidigt vara ensam hundägare till en valp på ett halvår och gamla trygga elsa på snart 12 år..