Gåsjakt 4/11
Att gå upp mitt i natten och åka hemifrån 13 mil för en gåsjakt. Vem gör det? Jo, någon som älskar att uppleva djur- och natur och att bygga på sig jaktliga erfarenheter. Titta bara på bilderna.
Sofia följde med som erfaren apportör då jag var osäker på om Juni apporterar gås.
Samlingen var vid en mack kl 06. Sedan åkte vi ut till marken och parkerade vid en ladugård. Bakom ladugården och fältet ligger ån som gässen övernattat vid. Vi placerade ut oss och jag hamnade ensam vid en skytt. Planen var att skjuta gässen när de lyfte från ån. Här var det stadga, och passivitet. Min skytt sköt bom på sina fåglar så det blev inget apporterat för vår del. Vilket inte gjorde ngt! Det blev en väldigt bra passivitets-träning för Juni. Några andra skyttar fick ner några gäss, och dessa lades ut på fältet som bulvaner.
Efter morgonkaffe placerade jag och Sofia ut oss i ett gömsle.
Igen, stadga och passivitet. I ungefär en timme satt vi där. Bulvaner och skytt på fältet i gömsle för att vänta och hoppas att de ska gå ner på fältet.
Gässen ser tydligen väldigt bra, så såhär såg jag ut typ hela dagen.
Efter timmen hade gått och vi skulle bryta för en till kaffepaus fick jag möjlighet att träna apportering med en av de grågäss som blivit skjutna under morgonen. Senare under dagen provade jag även apportering på en kanadagås. Grågåsen är ngt mindre vilket också gör den mer lätt-apporterad. Men även kanadagåsen bogserade hon in.
Här satt vi under större delen av eftermiddagen. Hoppades på att de skulle gå ner i vattnet.
Tyvärr inga fler gäss under dagen, men en fin dag med mycket bra träning !
Träning med bössa och Andjakt 2/11
Efter jakten i skåne har vi haft en träning med bössa. Tyvärr så lyckas jag inte alla gånger att skicka henne på linjetag utan att hon är tyst...
Jag har skaffat mig en apportkastare för att kunna skjuta massa själv, för att se om det gör skillnad!
Men! Huvudsaken för mig är nu att Juni på gårdagens jakt var tyst. Innan jakten var jag så nervös och hade ångest. Tidigare erfarenheter av jakt pga att hon har gnällt har inte känts bra alls. Den här gången ville jag verkligen få en bättre erfarenhet. Och det fick jag!
Jag gjorde om min taktik. Vid transport efter skytt säger jag inte "fot". Jag misstänker att om jag kräver ett fot genom kommando kan det medföra frustration och där med pip... Så jag sade inget. Jag belönade frekvent med godis vid sidan långt bak. Levergodis, korv och mjukost. Anledningen till mjukost är att när hunden slickar är det lugnande för den. Och jag upplevde faktiskt att det gav effekt. När Juni tar godis är hon inte heller i en för stressad sinnesstämning.
Vi gjorde också om så att jag och Juni stod helt själva. Då slapp vi störningen av att en nära annan hund går på en apport som Juni också har markerat.
Damm 1
Vid första dammen står vi bakom en mur, typ. Jag ställer mig själv med Juni vid kanten av ena muren, till vänster om mig rinner ån. Till höger framför mig står skyttarna, och på den högra kanten står Sofia med flera.
Jag fick låna en radio så att jag kunde kommunicera kort med Sofia, samt höra hur jakten pågick.
Jag ser hur totalt 3 fåglar går ner i en linje framför mig. Sofia skickar på en av fåglarna som ligger närmst. Fågel nr 1 tycks ha gått ner i ån, även om jag tycktes markera att den föll en bit ifrån å-kanten. Sofia får in fågeln nr 2 som ligger i linjen framåt. Efter en stund skickar jag Juni på fågel nr 1. Hon far ut, jag blåser stopp och närsök. Hon söker en stund i området men tar sen egna initiativ och apporterar sen fågel nr 3 längst bort, som är död.
Även om hon är olydig på sin signal på fågel nr 1 är det intressant att se hur hon faktiskt tycktes veta att det ligger en fågel där länst bort och snabbt finner den.
När jag släppt Juni på eftersök går jag upp på muren och bakom muren ligger en damm. Sofia visar mig en fågel och jag kallar Juni till mig. Innan backen ned till dammen är det ett lågt höns-staket som Juni får hoppa över. Jag lyckas visa henne till fågeln som ligger i vattnet som visar sig vara skammad. När Juni kommer in med den får jag strunta i att avlämningen är lite si o sådär... Jag sträcker mig ned och tar fågeln för att snabbt kunna avliva den. Sofia visar mig hur jag ska göra, och sedan känner jag hur nacken går av.
Sedan är det snabbt tillbaka till bilarna för att åka till nästa damm.
Damm 2
Vi placerar ut oss på ett kalhygge på samma sätt som damm 1. Jag längst ut till höger, och Sofia längst ut till vänster och skyttarna emellan, framför oss.
En fågel går ner och jag låter den ligga en stund och jag tror den är död. Skickar Juni på den och hon hittar den fort. När hon kommer in med den märker jag att den skammad. När Juni lämnar av får jag också säga åt henne att LÄMNA AV fågeln och inte vilja ta den igen....!! Jag sätter henne ner och avlivar sen fågeln.
Där kan jag dock bli bättre genom att vända mig ifrån hunden så jag inte avlivar den precis framför.
En fågeln går sedan ner framför oss och direkt efter nedslag ser jag hur den ställer sig upp och går iväg. Den är skammad och måste in fort.
Damm 3
Sista dammen för dagen står vi själva igen bakom 2 skyttar. Framför oss går en bilväg och framför vägen är det fält igen där Sofia med flera står, och slutligen dammen.
En fågeln går ner till höger om mig på fältet och med tanke på att den fallit rakt ner och sedan inte rört sig så tror jag att den är död och kan ligga en stund. Efter några minuter och Juni verkar lugn skickar jag henne på den. Även den är skammad. Fundersam!! Hur ska man veta vilka fåglar som måste hämtas på en gång!?
Till sist skickar jag Juni på en fågel snett framför till vänster som är död när den kommer in.
Här sitter Juni med sina stora ögon!
Hon har varit tyst hela tiden och jag åkte hem med en bra känsla.
Skåne Oktober-18
Här kommer bilder från helgen i Skåne i oktober.
Bilden nedan är ett rapphönsfält. I remissen finns det rapphöns som en spaniel stöter upp. När fågeln stöts upp ska spanieln stanna så att skytten kan skjuta. Sedan apporterar antingen en spaniel eller en retriever fågeln. En himla rolig jakt !!!
Under helgen som var fick Juni inte apportera något under själva jakten. Här provar jag henne på en rapphöna efter vi kommit tillbaka till bilarna.
Juni är mestadels lugn och uppmärksam vid sidan.
Alice, Lyra och Juni
