viljaochjunibloggen

Jättetidigt imorse gick den svarta skit-bilen  (men nu har den faktiskt gått bra på sistone, peppar peppar) med jaktryggsäcken i baksätet och hunden i bilburen! Kl 7,30 skulle det vara samling på Alebäcken för första halvan av NKL-hundar, och eftersom jag var funktionär så gällde det även mig. Gick helt ok att gå upp strax efter 05, faktiskt! Ljuset hjälper ju till enormt.

 

Jag har varit funktionär på ruta 1 där jag varit "inkastare". Dvs hjälpt till att allt har flytit på med startande, vilket det har gjort jättebra. Till 11-tiden var vi färdiga med NKL och det blev paus innan samlingen med ökl hundar skulle äga rum, och det blev vår tur att starta. Många anmälninga har det varit, men många strykningar så det har inte varit alls mycket väntan.

 

Dubbelmarkering, ena kastet dolt bakom en kulle. Betesmark.  19 p

 

Dubbelmarkering. Fotgående bakom skytt. Vilja halvknallade, tog mitt handtecken när jag skulle rikta upp mot apporten som signal att gå iväg. Därav bara 11p.

 

Stationens enda dirigering !! Kan tro jag var lättad. Fotgående efter skytt, skott. Rikta upp, titta vart dummien är placerad (vilket kan vara det svåraste). Riktade upp hunden, satte henne ned från stående. Blåste lite lätt i pipan, och skickade iväg på en dovare variant på mitt "ut" - alltså inte grönalund-varianten. Vilja håller linjen spikrakt precis som att hon vet att ngt finns där! Jag stoppar, hon får dummien i vind i samma sekund som jag blåser ned. Full pott !  20 p !!

 

En dubbelmarkering, jättekorta på linje in i granar. 19 p. Poäng drogs för slarvigt apportgrepp.

 

Dubbelmarkering, dold kastare. Vilja kommer ifrån den apport jag skickade henne mot, får vind mot den andra och dras ditåt. Jag valde här att inte blåsa och försöka dirigera , så långt hade vi inte kommit. Utan hon fick jobba sig igenom och sedan hämta in. Fick 10 p, på grund av onödigt spring.

 

Totalt 79 p, jag är jättenöjd!

 

Nu var vårens utbud av WT över. Planering pågår inför vad som ska komma härnäst...

 

 

 

Vid samlingen på morgonen sammanfattade Åsa vad hon hade sett och vad vi gjort under gårdagen. Åsa påpekar att det inte för att förglömmas att vi måste visa känslor! Men att vi ska tänka efter när och hur. Klappar är viktigt. Att hunden känner tillit. Att vi blir ett Team. Med unga hundar vill Åsa undvika inlärning av felbeteende, t ex springer förbi vid avlämning. Bättre att korrigera och lära hunden tidigt vad vi förväntar av den.

 

Vid pip och gnäll tänker Åsa att just alltid röra sig bort från situationen när hunden gnäller inte alltid är rätt, hunden kan se det som en "dans". Jag piper = jag får röra mig. Åsa försöker istället undvika gnäll hos den unga hunden, genom att inte pressa mer än vad den klarar av. Hon tränar t ex passivitet och stadga genom att röra sig med hunden, få in en naturlig följsamhet. Istället för att pressa hunden i stadgan och sitta sitta sitta.

 

Inkallning, samt lära valpen att börja använda sin näsa. Helst i ett område samtidigt som den är följsam med sin förare. Jaga mot vinden. Helt ok för valpen att knalla i den här åldern, det är följsamheten vi tränar! Och att vid matte händer det roligt. Vid ev. kast, blockera hunden med hinder i vägen i form av träd. Vänd om, och bara gå istället för att sitta still och vänta (som vi tradionerligt tränar)

Linjetag. Först bygga ett målområde, sedan backa ifrån och skicka så fort hunden har en dragning framåt. Behöver inte kräva ett sittande! Passa på att lära in söksignalen när hunden fått apporten i vind och är på väg att greppa.

Apportgreppet kan träna sittande. Leka med dummyn, parallellt med att kräva ett greppande. Avdramatisera och pressa inte, dela känslan av "du & jag".

 

Eftersom jag efterfrågat att få träna ett sök med vilt så hjälpte Åsa mig med det.  Jag och ett ekipage till gick ifrån området när några av de andra kursdeltagarna lade ut söket med ett vilt var. 5 vilt, kanin, and, duva, kråka, mås.

Innan jag skickade Vilja sköt Åsa 3 skott i backen. Vilja for ut i söket med bra fart, kom in med ett vilt. Vilja fick ett skott till, innan skick ut igen. Efter avlämn - gå 10 m åt ett annat håll, och skicka i fart ! Ett skott till går av när Vilja är i området.

Jag fick in allt vilt effektivit och snabbt!  Aldrig har hon haft den farten i söket tidigare. Kände mig mkt nöjd.

Hade Åsa varit domare hade hon skrivit kritiken hund som följer upp vittring från långt håll, bra avlämningar. Söker dock något ostrukturerat. Med mer erfarenhet kan denna hunden bli lämplig jakthund.

Råd att träna på att ha folk i söket, för att se hur hunden jobbar.

Vad jag själv ska använda är skott ...

 

Åter igen; bygger målområde/target. En person där fram. Ekipagen ställs upp med ryggen mot vattnet, området förstärks genom att de får hämta varsin apport och vi blåser närsök. Efter att apporten kastas igen går vi med detsamma bron tillbaka över vattnet. Den unga hunden skickas först, och medhjälparen på andra sidan "maaark mark + klapp klapp". Hunden kommer då ihåg att där finns en dummy och simmar över.

Ifall hunden ej kommer ihåg behöver den mer synliga hjälper i form av att göra dummyn synlig för hunden, samt mer rösthjälp.

För Viljas del togs rösthjälperna bort och jag skickade direkt över. Ökade avståndet, sedan bad Åsa mig blåsa stopp. Vilja stannade inte blixtsnabbt, men hon stannade. Va noga med att låta hunden coola ned! Ha inte så bråttom med att skicka.

 

Åsa menar att på varje apport har vi 6 signaler på oss att få in apporten. Behövs fler signaler än så är apporten för svår.

Vad Åsa ger mig för tips är att ändra röstläge när jag säger "ut", till ett mer dovt... Vilket verkar vara svårt med min falsett röst. Jag måste också skala av alla mina tecken jag ger till min hund, som får svårt att läsa av mig.

Det är bannemej inte lätt att föra hund...

 

Vid inlärning av stopp-signal

 

1. Kalla in hunden, när den är nära blås stopp. Detta för att undvika att hunden blir långsam på inkallning.
2. Blås stopp - belöna med dummy-kast.
3. Dummy bakom, ett bättre stopp - belöna med skick bakåt.
4. Stopp + kontakt = belöning !!
5. Stopp + kontakt = sidotecken mot dummy

Nu är vi mitt inne i en härlig kurshelg! Alltid så svårt att skriva ned och försöka sammanfatta, när huvudet är som en tallrik med mos.

 

Åsa var en mycket härlig person att äntligen få träffa. En mycket kunnig instruktör, som ser till varje ekipages bästa. Som vill ge tiden till sina kursdeltagare, och ger sig inte förrän problemet är löst. Jag tycker att Åsa tillämpade mjuka metoder, eftersträvande försiktighet och lugn i sina signaler men att hon har ett "triumf-kort" att använda när det behövs. Då i form av att med stark och barsk röst ryta "S I T T ! ! !".  Helst samtidigt som hon pekar med fingret åt hunden, och stirrar den blint i ögonen. Ett starkt obehag. Men hon tillägger; hon tar inget i hunden. Hon befäster klart och tydligt en gång, sedan ska det räcka.

 

Gruppen idag bestod av unga hundar, mellan 1-2 år. Vilja har varit äldst, med sina 3 år. Vilket kändes ovanligt, att vara den som kommit längst i sin utbildning. Åsa var en duktig instruktör som kunde anpassa nivån på övningarna utefter hundarna.

 

Det första vi gjorde var att lära oss att vända med hunden; hunden ska följa vårt ben. Vilket nog var det svåraste idag ..!  Tips: vänd med vänster ben, för att "blockera" för hunden. Motsatsen blir att vända med höger ben, och hunden tar en chans att komma av sig. Jag fick också tips att hålla kopplet i båda händer, vänster hand närmast.

Viktigt att hålla kopplet löst. (lite som eftergiften hos hästar under ridning)

 

Sedan genomförde vi en enkel apporteringsövning. Ett kast, en dummy och en hund som hämtar. Här fick Vilja en svårare övning där vi gick ned till vattnet och sedan kom kastet. Ett par ögonblick senare skulle jag blåsa stopp, vilket Vilja svarar blick-snabbt på. Då skulle jag fippla lite med kepsen, klia mig på örat etc. Sedan skickade jag ut. Dock väldigt slarvigt tyckte Åsa. Det kan jag hålla med om, men jag tänkte att Vilja vet ju vart hon ska.

 

Vid knallning:  när en hund knallar och visar tendens att vilja gå. Åsa ryter inte åt sina hundar. Tar tillbaka hunden, sätter den. Lämnar, går mot markeringen, kallar försiktigt in hunden. Går tillbaka. Först när hunden lugnat sig får den gå.

 

Efter lunch gick vi upp till en kulle där vi skulle lägga linjetag. Bra, det behöver jag träna tänkte jag!
Åsa tränar med målområde/target samt med en person där fram. En markering slängs iväg och hunden får hämta, blåser närsök när hunden ska få den i vind (viktigt!) ,  efter det är området känt för hunden. Dummies läggs ut igen, och vi vänder om och går ned och skickar därifrån som vi tror att hunden ska lyckas. Viktigt att inte gå för fort fram. Får man en hund som frågar, så måste man backa. Gå myrsteg framåt. Jag skickade min hund, försökte komma ihåg att blåsa närsök i tid. Helst bara blåsa en gång!  Det ska räcka.

Vid nästa skick gick vi en bit uppåt, och Åsa kastade iväg dummiesarna längre denna gång då vi skulle gå längre ned och skicka. Personen där fram antingen klappade med händer + ropade "maaark" (vilket betyder markering) = öka dragning framåt. Denna dragning drogs successivt bort för Viljas del. Hon klarade alla skicken ua.

Då jag uttryckt att jag upplever att Vilja inte kan linjetag när hon inte vet att det finns något där, fick jag en stund senare göra om övningen. Ett ganska långt skick, utan hjälp där fram och hon springer linjen spikrakt igen!

Sedan fick vi varsin skott-apport. Den andra blev i form av ett linjetag, igen. Jag gick ned hur långt som helst, och skulle skicka upp till området. Ett skott gick av, dummies lade ut och jag skickade hunden i samma ögonblick som skottet. Hunden springer minst 150 m , ua  !!! Vi fick till o med applåder från gruppen... : )

Åsa menar att hon bygger tilliten i skicken på det här sättet. Med målområde/target, och med en person där fram som "drar". Hon rekommenderar också att höja på rösten vid utskicket när hunden skall springa långt.

 

Nu dags att sova , och sedan en ny kursdag imorgon!

 

 

Jag uppdaterar min lista lite, med uppfödare.. Tyvärr får jag nog ta bort Åsa som nr 1 , det känns inte rätt att behöva registrera om en hund bara för att jag ska kunna vara aktiv i min rasklubb. Åsa nämner också att de som mest är provintresserade inte får första prio i hennes "valplista". Svårt för mig att inte vara provintresserad, då det är det jag har att tillgodo se mig med... Tyvärr kan jag inte vara med och jaga, tills jag fått möjlighet att få vara med någonstans.

 

Reedsweepers, Roekull och Djurbergas står kvar oförändrat. Vad som tillkommit och som jag ju aldrig skrev med i listan är Håkan och Karinas uppfödning av jaktlabbar. För någon vecka sedan ringde jag till Karina och visade intresse för en tik. Idag fick jag mms, en bild på tiken, att hon är dräktig!  Beräknad födsel till midsommar. Så nu kan jag inte låta bli att fundera på en valp från dem.

Efter idag är jag också ännu mer valpsugen, då många haft sina unga hundar med sig. Många av vi som håller på med det här, har ju faktiskt också flera hundar hemma som de tränar. Så det känns självklart att jag ska ha en till !

 

 

 

Fortfarande ägnar jag kvällarna åt att leta efter varifrån min framtida valp kan tänkas komma ifrån. Jag känner mig fortfarande lika säker på att det är en valp jag vill ha nu. En hund till. Det fattas liksom något... Klappar på min Vilja och jag är så lycklig över henne. Hon kommer alltid att vara enastående! Men jag vill säkra upp min lilla familj med en medlem till

 

Jag funderar väldigt mycket på Åsa/Perdix gundogs. Jag träffade henne lite snabbt på mässan och det kändes rätt medsamma. Kändes som vi kände varann redan. Ungefär så där det kan kännas tänker jag när man träffar "den rätte" , men nu är det alltså en uppfödare jag talar om... 

Det känns rätt,  men samtidigt känns det fel när jag tänker på om det skulle visa sig om inte valpen skulle gå att regga i SKK. Då blir jag ju helt utanför...

 

Jag har skrivit en lista:

 

1. Åsa Norrby / Perdix Gundogs. Magkänslan säger att hon är nr 1 , men vissa frågeställningar återstår att lösa.
2. Roekull's kennel i Skåne. En kennel som jag blivit rekommenderad. Haft mailkontakt och de ska ev. para en gul tik i höst.
3. Reedsweeper's, utanför Uppsala. Planerar parning flera gula tikar i höst/vinter.
4. Djurbergas. Utanför Falun. Blivit rekommenderad , parning senare i år.  Gult?
5. Firepoppy's. Ett osäkert kort, jag kommer sannolikt inte välja att köpa en valp ifrån dem.

Idag och imorgon har jag semester från jobbet! Allt tack vare ELMIA GAME FAIR, som äger rum bara ett stenkast bort från mig. Längtar tills imorgon, jag ska dit både då och på lördag!   (Hoppas Vilja har glömt bara att hon blev skrämd av speaker-högtalaren...)

 

Idag hade Nathalie och jag bestämt träning hos Maire. Jag åkte dit med en kasse med 7 vilt, planen var att köra sök. Jag var inte längre orolig för att hon skulle vägra ta nåt vilt, utan min plan var idag att få hjälp med uthålligheten/motivationen. Vi lade söket på ett kalhygge med busk-björkar som var strax över metern långa. Marken var gropig blandat med våtmark och vattenhål, solsken 15-17 grader och knappt någon vind.Tungarbetat.

Vilja sökte i området och fick in 3 vilt, sen vid fjärde skicket så gör hon som hon brukar -  går inte in mer i området, utan bara stannar upp.  Här kunde jag faktiskt flyttat mig, gett henne några sekunders paus, sen hade kanske nästa skick gått bättre.

Vilja fick pausa och Sharpe gick in istället, och Maire sa åt mig att skicka henne igen så fort hon såg Sharpe komma in med vilt. Efter det gick det bra och hon fick in resterande! Inga problem heller med något vilt. Jag har blandat allt vad jag hade i frysen, kråka, trut, fasan, kanin och and.

 

Maire bröt också arbetet i söket med att gå iväg och sen kasta 2 markeringar. Vet inte riktigt syftet dock, även att jag frågade...

 

Sen lade Maire 5 vilt på en rad, och vi skulle skicka dem på att hämta pang pang pang. Vilja hämtar allt , men M hade önskat ett snabbare upptag.

Själv så är jag bara glad över framgångarna vi har gjort!

Vi skickade varsina gång två gånger på ett linjetag som M gick iväg och lade. Var lite bekymmer att skicka henne över vittringsområderna, men hon fattade vinken sen.

Sen avslutade vi vid sjön ,  två markeringar i vatten. Ua , och inga skak vid avlämn!

 

Nu har vi bara söket kvar att få till! M tycker jag ska köra med en annan hund i söket, som får hämta och vara som en konkurrans. Så det ska jag prova när jag tränar med ngn annan.

 

I min jakt efter valp mailar jag ungefär med halva södra Sverige, känns det som. Det känns klurigt att hitta en bra uppfödare, med ett sunt träningstänk (utan hårda metoder), som är trevliga och ser till valpköparnas bästa, samt har dugliga hundar för jakt.  Jag försöker lyssna via ryktesväg vilka kennlar som verkar bra.

 

När tiden är kommen så händer det väl...

 

Igår hade jag och Carina en trevlig träning igen <3   ...det borde inte gå så lång tid emellan !!

Jag hade vilt med mig och Carina sin "launcher", apportkastare i gevärs-form. Vilja var riktigt upptaggad när hon kom ur bilen, och var tyvärr inte helt tyst heller. Gnäll. Vi sköt tomma skott, inga kast, ingen aktivitet. Fotgående. Höll på så en stund innan jag skickade på söket som jag lagt ut tidigare (dolt). 3 vilt  / kanin/and/kråka.

Gick jättebra !! Jag har inte tränat med vilt sedan Poängjakten för en månad sedan, så det var riktigt kul att se att det gick bra. Inga problem med något moment i apporteringen. Nästa gång får jag lägga med något mer vilt, så vi får träna uthålligheten också.

 

Vidare igår så tränade vi linjer på kalhygge. Mycket eländig terräng. Lagt 4 bollar i ett område och sedan backat ifrån. Jag tror på den principen som Carina lärt mig!

Vi gjorde en övning också i form av ett kors, med hund+förare i mitten. Och 4 linjer åt alla håll, helt dolda för hunden. Vilket var svårt trots att det inte var långa skick...

Nöjd med träningen igår!

 

 

MOCKTRAIL

 

Mocktrail, eller heter det Mocktrial (???) var något nytt för mig! Jag har fattat att det är ett A-prov liknande fast med dummies. Träning inför A-prov helt enkelt, och det har jag och Vilja varit med på idag. En kurs i Frk Smålands regi med instruktör Magnus Lindström. Det har varit jättebra på alla vis - förutom vädret kanske då det regnade endel på em.

Vi har varit en bit utanför Taberg , det var skönt att slippa åka! Två grupper fm och em. Jag gick på em, och var kastare på fm. Det kändes bra tyckte jag, för då fick jag se upplägg, nivå och hur de andra körde sina hundar. Vi var två skyttar, plus en bakom linjen och vi kastade dummies åt alla håll. Hundarna skulle vara tysta, stadiga och passiva tills de fick lov att gå. Ingen hund skickades medsamma, utan kastet landade, sen gick vi vidare, skott+kast igen och en stund senare skickades hund. Detta var klurigt att hålla koll på då det ju blev många kast och nedslagsplatser att hålla reda på... Främst det som behövs tränas på, förmodar jag.

 

Just nu spenderar jag många timmar framför datorn med att leta efter uppfödade av lab. Jag har gått från Åsa Norrby, till Liljeblads, till Seacroft på en vecka. Hah!

 

Åsa verkar ha duktiga hundar, men hennes hundar finns inte registrerade i SKK. Vilket ställer till det en hel del för mig som vill starta på proven inom SSRK. Om Åsa kan fixa så att valpen registreras i SKK (så att jag får en dubbelregistrerad hund) så är det ju ok.

 

Liljeblad har också duktiga hundar, men jag har hört att de tillämpar hårda träningsmetoder... Så jag känner mig osäker. De ska para två tikar vid årsskiftet, så det är lång tid kvar. Kanske åker jag dit en sväng i sommar för en träning, så att vi kan känna lite på varann.

 

Kennel Seacroft har jag mailat med nu precis. Hon skriver att de ska para en (gul) tik sent i höst, och att det borde finnas valpar i januari 2016. Jag är välkommen på ett besök, skrev Birgitta.
 Den kenneln hittade jag också då jag letade upp stamtavlan på en duktig lab som jag känner till. Samma tikmamma ska nu paras igen.

37 mil dit har jag. en bit. Men är valet rätt så spelar det ingen roll. Det är ju bara smidigare om det är nära, men finns där ingen som det känns rätt med så är det så.

 

Fortsättning följer!

Så har den slagit till.... v a l p s j u k a n

Det enda botemedlet som finns, det är att få hem en valp. En ny liten krabat med hela livet framför sig, mogen att möta världen. Hur kan jag längta efter något som kommer att kräva så mycket av min tid och engagemang? Hur kan jag längta efter att börja om igen, när jag just fått en vuxen, vältränad och mogen 3åring till hund. Det är väl minst sagt oerhört bekvämt med en hund som förstår minsta vink och alltid (nästan) gör som jag önskar.

Nu vill jag alltså börja om, Från mötet med det lilla livet för första gången och lära känna varandra, och sedan få dela många år framöver tillsammans med mig och Vilja.

 

Hundarna är min familj, och jag tror, eller jag vet att det beror på bristen av trygghet i min barndom, att jag när jag växte upp hittade tryggheten i min Bästa Elsa som jag hade i så många år hos mig. Vilja kom till mig och Elsa i juni 2012, och hundarna blev min familj. Jag valde att skaffa Vilja medans Elsa fortfarande var ganska pigg och kry vid 12 års ålder, och jag fick ha henne samtidigt med Vilja i 2 år innan jag fick hjälpa henne över till andra sidan.

Jag saknar henne så mycket och jag tvivlar inte på att hon räddade livet på mig när jag hade det svårt under uppväxten.

Så det är vad mina hundar betyder för mig... De betyder allt, kanske mycket mer än för vissa andra som lever med hundar - men det är så det är för mig. Utan en hund i mitt liv skulle jag gå under... Om något skulle hända Vilja nu, om hon skulle bli skadad, kräva rehabilitering och inte kunna tränas, eller KATASTROFTANKE rent av skulle dö , det vore helt otänktbart... Men... Har jag då en till hund  ,kommer det slaget inte att slå ned mig lika hårt. Har jag 2 hundar har jag 1 kvar om något händer med den andre, helt logiskt. Men det är förstås inte den enda anledning till att jag vill skaffa en till hund.

Förutom kärleken valpen kommer att ge, glädjen, sällskapet till Vilja , så kommer det innebära en ny hund för mig att träna. En chans för mig som hundtränare att utveckla mig, få en ny nöt att knäcka, och nå samma "du o jag känsla" som jag och Vilja har tillsammans. Detta kan vara ett steg mot min dröm att en dag utbilda mig till instruktör.. Att kunna va en bra instruktör innebär ju att jag själv måste ha tränat hund, olika hundar, i några år.

Men allt är inte en dans på rosor.... Det finns nackdelar också, och den största stavas "hundvakt".

 

Jag vet egentligen inte om jag har någon som kan ha valpen när jag jobbar. För jobbar, det gör jag mycket. Tyvärr.

Idag på jobbet bestämde jag mig för att spara min semester till senare i år så att jag har veckor att ta av, ifall ifall det ska komma en valp. Det blir som första steget. Så jag har 4 veckor att ta ut. Det betyder att jag kan vara hemma till valpen är 12 veckor. En 12v valp är fortfarande väldigt liten, och jag kan inte räkna med att kunna lämna den ensam.

Min dagmatte då?  Jo , det är klart jag kan ställa frågan till henne (och i samband  med det erbjuda "löneförhöjning" , mer passning = bättre betalt).  men det känns så konstigt bara att ställa en fråga sådär rakt ut i luften, utan att ens en valp till mig är född. Skulle hon säga nej... så kommer det kännas motigt, som att det inte kommer att gå.

 

Men jag vet att jag vill ha en hund till. Att jag har rätt till en hund till. En ny bästa vän , och ett nytt material att tillhandaha ute på jaktträningar.

En jättetrevlig dag har jag och Vilja haft idag !! Vi har varit med på jaktleken, precis som förra året! Men denna gång var vi med i ökl.

 

Station ett var en dirigering (utan skott) ,  hunden skulle skickas mot en sten en bit bort, inte särskilt långt... Vilja drog hela tiden massa åt vänster, lyssnade inte på pipan, fick ta hem henne, skicka om... Då gick det bättre, men uppenbarligen så nollade jag inte stationen.

 

Station 2 var en till dirr utan skott. Gick bättre.

 

Station 3 var en dubbelmark utan skott. Gick också bra!

 

Station 4 var en dubbelmarkering med skott, där jag skulle hämta den ena och sen skicka hunden mot den andra. Väldigt förvånad hund när det var jag som skulle hämta, bra övning !!

 

Station 5 var en minnesmarkering , med skott, tre kast. Denna fattade jag dock ej... Första markeringen kom till ett ställe och den skulle hunden inte hämta, de andra markeringarna kom åt andra hållet (kastaren flyttade sig inte) och kastade då TVÅ dummies ? Med skott på varje... Vilja gjorde alltså fel när hon gick åt den först kastade, vilket var helt rätt i hennes ögon!

 

Tränat fotgående har vi gjort hela förmiddagen! Tyckte det gått helt ok...

 

Det bästa av allt var att vi fick högst poäng och var bäst i ökl : )  Tror det var första gången jag vunnit något !!
Det kändes gott, särskilt med tanke på hur dåligt det gick igår.

Bara för det har jag anmält ändå till WT i Borås... Jag blev övertalad. Så innan dess blir det att träna linjer.

 

Jag har bestämt mig också. Det är en gul labbetik jag ska ha !

Idag har vi provat WT öppenklass för andra gången. Jag var lite rädd att det förra WT't i ökl som vi var på i Landvetter var ovanligt enkelt, med tanke på vilka höga poäng vi fick - vilket under dagen visade sig stämma...

 

Stationen var först en enkelmarkering (samma som nkl), kort, ned vid en gran. Efteråt följde en dirigering. Ned för en brant slänt (här skulle jag inte ens gå självmant), ut på ett kalhygge och vid en rotvälta låg det en dummy.

Vilja visade sig inte kunna linjer särskilt bra.... knappt tecken heller. Men in kom dummyn efter mycket om och men.

10 poäng

 

Dubbelmarkering, inga svårigheter typ... Fick avdrag för att hon sprang till fel nedslagsplats och sen fick leta sig vidare för att finna den andra apporten.

16 p.

 

Walk-up med 2 hundar, vi fick varsin markering. Plus att fotgåendet var under bedömning... Behöver jag säga mer än att vi fick ett "gravt fel" för vårt fotgående !? SUCK !!! Plus att Vilja helt plötsligt lägger ned dummyn på väg in, då hon fick nåt på tassen och skulle slicka sig .... 

4 poäng. Ett skämt!

 

Skott och dirigering. Detta gick inte alls, hon bara flumma runt och kan inte mina tecken ÖVER HUVUDTAGET !!!!!

0 poäng

 

 

Enkelmarkering, något längre. Bäst idag...

 

Summa: 48 poäng. Haha.... Inte det bästa vi har gjort i våra dagar precis, men allt kan inte vara en dans på rosor.

 

Till nästa WT behöver jag ha tränat mycket flera linjer. Samt linjer över knepig terräng.