viljaochjunibloggen

Nu är vi mitt inne i en härlig kurshelg! Alltid så svårt att skriva ned och försöka sammanfatta, när huvudet är som en tallrik med mos.

 

Åsa var en mycket härlig person att äntligen få träffa. En mycket kunnig instruktör, som ser till varje ekipages bästa. Som vill ge tiden till sina kursdeltagare, och ger sig inte förrän problemet är löst. Jag tycker att Åsa tillämpade mjuka metoder, eftersträvande försiktighet och lugn i sina signaler men att hon har ett "triumf-kort" att använda när det behövs. Då i form av att med stark och barsk röst ryta "S I T T ! ! !".  Helst samtidigt som hon pekar med fingret åt hunden, och stirrar den blint i ögonen. Ett starkt obehag. Men hon tillägger; hon tar inget i hunden. Hon befäster klart och tydligt en gång, sedan ska det räcka.

 

Gruppen idag bestod av unga hundar, mellan 1-2 år. Vilja har varit äldst, med sina 3 år. Vilket kändes ovanligt, att vara den som kommit längst i sin utbildning. Åsa var en duktig instruktör som kunde anpassa nivån på övningarna utefter hundarna.

 

Det första vi gjorde var att lära oss att vända med hunden; hunden ska följa vårt ben. Vilket nog var det svåraste idag ..!  Tips: vänd med vänster ben, för att "blockera" för hunden. Motsatsen blir att vända med höger ben, och hunden tar en chans att komma av sig. Jag fick också tips att hålla kopplet i båda händer, vänster hand närmast.

Viktigt att hålla kopplet löst. (lite som eftergiften hos hästar under ridning)

 

Sedan genomförde vi en enkel apporteringsövning. Ett kast, en dummy och en hund som hämtar. Här fick Vilja en svårare övning där vi gick ned till vattnet och sedan kom kastet. Ett par ögonblick senare skulle jag blåsa stopp, vilket Vilja svarar blick-snabbt på. Då skulle jag fippla lite med kepsen, klia mig på örat etc. Sedan skickade jag ut. Dock väldigt slarvigt tyckte Åsa. Det kan jag hålla med om, men jag tänkte att Vilja vet ju vart hon ska.

 

Vid knallning:  när en hund knallar och visar tendens att vilja gå. Åsa ryter inte åt sina hundar. Tar tillbaka hunden, sätter den. Lämnar, går mot markeringen, kallar försiktigt in hunden. Går tillbaka. Först när hunden lugnat sig får den gå.

 

Efter lunch gick vi upp till en kulle där vi skulle lägga linjetag. Bra, det behöver jag träna tänkte jag!
Åsa tränar med målområde/target samt med en person där fram. En markering slängs iväg och hunden får hämta, blåser närsök när hunden ska få den i vind (viktigt!) ,  efter det är området känt för hunden. Dummies läggs ut igen, och vi vänder om och går ned och skickar därifrån som vi tror att hunden ska lyckas. Viktigt att inte gå för fort fram. Får man en hund som frågar, så måste man backa. Gå myrsteg framåt. Jag skickade min hund, försökte komma ihåg att blåsa närsök i tid. Helst bara blåsa en gång!  Det ska räcka.

Vid nästa skick gick vi en bit uppåt, och Åsa kastade iväg dummiesarna längre denna gång då vi skulle gå längre ned och skicka. Personen där fram antingen klappade med händer + ropade "maaark" (vilket betyder markering) = öka dragning framåt. Denna dragning drogs successivt bort för Viljas del. Hon klarade alla skicken ua.

Då jag uttryckt att jag upplever att Vilja inte kan linjetag när hon inte vet att det finns något där, fick jag en stund senare göra om övningen. Ett ganska långt skick, utan hjälp där fram och hon springer linjen spikrakt igen!

Sedan fick vi varsin skott-apport. Den andra blev i form av ett linjetag, igen. Jag gick ned hur långt som helst, och skulle skicka upp till området. Ett skott gick av, dummies lade ut och jag skickade hunden i samma ögonblick som skottet. Hunden springer minst 150 m , ua  !!! Vi fick till o med applåder från gruppen... : )

Åsa menar att hon bygger tilliten i skicken på det här sättet. Med målområde/target, och med en person där fram som "drar". Hon rekommenderar också att höja på rösten vid utskicket när hunden skall springa långt.

 

Nu dags att sova , och sedan en ny kursdag imorgon!

 

 

Jag uppdaterar min lista lite, med uppfödare.. Tyvärr får jag nog ta bort Åsa som nr 1 , det känns inte rätt att behöva registrera om en hund bara för att jag ska kunna vara aktiv i min rasklubb. Åsa nämner också att de som mest är provintresserade inte får första prio i hennes "valplista". Svårt för mig att inte vara provintresserad, då det är det jag har att tillgodo se mig med... Tyvärr kan jag inte vara med och jaga, tills jag fått möjlighet att få vara med någonstans.

 

Reedsweepers, Roekull och Djurbergas står kvar oförändrat. Vad som tillkommit och som jag ju aldrig skrev med i listan är Håkan och Karinas uppfödning av jaktlabbar. För någon vecka sedan ringde jag till Karina och visade intresse för en tik. Idag fick jag mms, en bild på tiken, att hon är dräktig!  Beräknad födsel till midsommar. Så nu kan jag inte låta bli att fundera på en valp från dem.

Efter idag är jag också ännu mer valpsugen, då många haft sina unga hundar med sig. Många av vi som håller på med det här, har ju faktiskt också flera hundar hemma som de tränar. Så det känns självklart att jag ska ha en till !