Juni-träning med Juni
Idag åkte jag och Juni ensamma iväg på träning i Kanarp. Vilja ska få träna i Skövde imorgon, plus att vi kör rejält i vårt träningsprogram nu så jag tyckte inte att hon behövde gå två dagar i rad.
Och den här labradoren - vad fin hon är! Så självklar! Det har varit första gången som Juni har varit med på hela träningen med 2 andra hundar.
Vi har börjat med att vara passiva, jag har kastat åt de andra. Eller först gick vi en promenad med hundarna, jag valde dock att inte låta henne få springa fritt då hon var något jäktad vid sidan - så det var mest fotgående, vilket jag tror var nyttigare.
Vi har haft vilt under hela träningen och Juni har löst det så fint, så fint. Vad mycket lättare det går när hunden vill ta vilt!
Juni har tagit allt vilt spontant och lämnat av bra! Den fågel hon inte hade träffat förut (kaja) luktade hon på i 1-2 sek och sedan apporterade.
Inga bekymmer med avlämningar alls heller, utan hon har kommit till mig och min hand och sedan fått korvbit.
Kaninen var första gången hon träffade idag och den var det enda hon hade lite bekymmer med hur hon skulle hålla. Det kommer med tiden!
Skyddsjakt kajor
Idag har vi varit med på en skyddsjakt på kajor! Vi har varit på en mjölkgård utanför Eksjö där kajorna stört mjölkbesättningen.
Första gången för oss, och visst var det lite pirrigt.
Tyvärr träffade inte "mina" skyttar något, så inget apporterande för vår del.
Men det gjorde inte så mycket!
Jag dividerade lite med mig själv om jag skulle gå med båda eller inte - jag vet ju hur Vilja är och jag ville inte att Juni skulle hamna emellan mig och Vilja
Vilja har varit helt tokig vid sidan och jag vet ärligt talat inte om det kommer att bli någon jakt-karriär för oss- men men, det behöver inte vara det viktiga. Huvudsaken är att hon är fräsch och klarar vardaglig belastning!
Det lät idag på skyttarna som att det kan bli en hel del jakttillfällen framöver för oss, känns superkul!
Semester på Landet i Gryt
Under helgen när jag och Juni var på läger har Vilja fått vara hos Melina & Johan på landet.
Och hon hade det så bra så!
Söndag kväll kom jag och Juni dit och under tre dagar hade vi väldigt fina dagar tillsammans.
Foto: Melina Stener
Hundarna har fått bada i havet (även jag), hoppat från byggan och bara fått ha roligt.
Blackbound-helg 2016
Helgen 18-19 juni hade jag och Juni två riktigt fina dagar på årets kennel-läger utanför Stockholm.
Vi har varit på en hästgård hela helgen, Sanda Gård, där vi fått god mat, fint boende och fina marker att vara på.
Bean-Beiley kullen har kommit alla utom hane nr 2 i Finland. Det har varit kul att träffa Alice, Lava, Tesla och Geir igen! De är väldigt lika, men ändå så olika.
Alice, Lava, Juni, Tesla, Geir - 11 månader
Juni är nog bland de lugnaste i kullen. Hon sitter lugnt på rumpan när syskonen hämtar sina apporter och går vid min sida utan förväntan. (detta fick jag träna en hel del på dag nr 2...)
Damien Newman från Irland har varit vår instruktör under helgen. Han är den fjärde man från Storbritannien/Irland som jag nu träffar och går kurs för. Gemensam egenskap hos de som jag har träffat är att de har en lättsam attityd till träningen av apportören - det ska vara enkelt. "Keep it simple". Vi vill inte genom för svår träning förorsaka dåligt självförtroende hos den unga hunden, utan vi vill förstås att den ska lyckas. Dock med en lagom nivå på utmaningar som leder till utveckling. De uppmanar också att utnyttja alla tillfällen till träning då hunden faktiskt utför momentet. (upprepa kommandot "fot" när hunden går fot / stopp-signal när hunden ska sätta sig etc)
Damien var en duktig instruktör med mångårig erfarenhet av att starta hund. Han såg till varje ekipage's bästa och kunde peka ut de detaljer som påverkar träningen av hunden i det långa loppet.
Han var på mig en hel del, vilket var bra - jag var ju där för att lära mig! Hunden i snöret kan det redan...
Då Juni är lugn vid sidan faller hon lätt bakom mig, och jag upplever att hon "stänger av". När vi gick på linje och vi utförde många vändningar (apporter föll bakom linjen) blev Juni stillastittande och jag fick mer eller mindre dra fram henne med kopplet till min sida... Jag fick klia mig på huvudet och sucka en hel del. Och Damien suckade troligtvis också då han gång på gång fick säga till mig att inte glömma bort min hund när jag vänder !! Jag vet inte varför det var så svårt ?!
Jag fick tips att vid fotgående på linjen använda en tennisboll framför mig för att hon inte skulle falla bak - också att använda godis när vi svänger. MEN - använd inte godis när din apport faller, för då ser ju hunden den inte..!
Grupp nr 1 , träning på förmiddagen dag 2
Juni's grupp har också gått walk-up men då bara med 2 hundar.
Jag behöver träna mycket på att hålla linjen, att inte gå för snabbt. Under dag 1 bara rejsade jag fram för jag var enbart koncentrerad på mig och min hund, inte de andra. Jag upplever att det gick mycket bättre att gå på linje dag 2.
Hundarna står parallellt mot varandra på bilden och den ljusa tiken skickas mot en apport i vatten. Unghundarna gjorde en liknande övning men inte apport i vatten.
Jag är mycket nöjd med helgen och att jag fått med mig mycket hem till träningen med Juni!
Tusen tack Maria!
I mitten av juni
Härliga sommar!
Vilja har idag påbörjat simträningen i vårt träningsprogram
Det tycker hon är roligt! Dock tror jag vattnet i Vättern är en aning för kallt för att ha effekt - ska fundera var någonstans temperaturen är högre.
Vi har fullt upp med fysträningen. Igår skrittade vi i vatten, imorgon ska vi skritta i backe. Men det är inget betungande något av det! Hoppas träningen gör att hon bygger på sig en mer jämn muskulatur!
Juni sitter kvar vid stranden när Vilja simmar och det har hon inga bekymmer med.
Igår var vi vid Västersjön/gölen för enklare träning. Vilja fick några linjetag bland blåbärssris, och det gick UA. Dock kändes hon trött - kanske inte ska gå på långpromenad timmen innan träning..!?
Juni fick följa med mot vattnet när en annan hund skulle skoj-simma. Även här fixar Juni passivitet utan bekymmer. Passivitet är inget som för Juni's del känns nödvändigt att träna !?
I förrgår tinade jag två mindre fåglar (skrattmås och kricka) som jag tränade med utanför på gräsmattan. Och det gick jättebra! Fåglarna i hand , klick och godbit!
I skogen igår (jag lade superkort linjetag / sök) var första avlämningen mindre bra. Vi gjorde om, jag påminde henne "kom, kom häääär" vid avlämning och hon lämnade av SNYGGT! Kanon!
Juni fick även sin första vattenmarkering vid vattnet. Sedan en till, vi gick och jag skickade från ett annat håll - helt klockrent! Avlämningarna från vatten gick ok.
Det är så härligt ute nu.
Tips från Coachen
TRÄNINGSPLAN JUNI, 11 mån
Min uppfödare Maria är så otroligt generös med sin hjälpsamhet! Vi hörs ofta om Juni's träning, och jag behöver aldrig känna att jag frågar en dum fråga, eller att jag frågar för mycket. Denna hund har jag skaffat för att lära MIG - och det är minsann det jag gör nu!
Här nedan följer de tips från Maria som jag fick för ett par veckor sedan:
Saker jag lägger ner mycket krut på när jag har unghundar är att bygga linjer, hunden ska lita på tecknet. Alldeles i början går jag "fyrkanten" och går memories, dvs, går i en rak linje från apporten och skickar tillbaks (kan ha 3-4 sådana ställen ut lagda men gått ut till varje) När hunden kan och vet det så börjar jag gå runt med hunden och lägga ut memories. Jag står vid området, hunden får hämta en apport där (när vi står ca 10 m ifrån) (bara för att ha haft näsan i området, bidrar ofta till att de ligger bättre kvar i området) Jag går runt och lägger ut 1-3 sådana memories och skickar ospårat från ett annat håll.
Ser till att få in svårigheter i terrängen så småningom. Diken/terrängskiften/in i skog/ut ur skog. Det ska vara vardag att bara fortsätta.
Ser till att få in svårigheter i terrängen så småningom. Diken/terrängskiften/in i skog/ut ur skog. Det ska vara vardag att bara fortsätta.
Närsök. Träna ofta och mycket närsök.
Ha henne sittande i ett område. ca 10 m i diameter. Gå runt i yttersta cirkeln och kasta bollen och plocka upp, kasta och plocka upp. När du gått en gräns för närsöksområdet, så går du inne i cirkeln också. Här stoppar du under en boll/minidummie ordentligt i marken och fortsätter kasta och vittra in med den andra.
Sista vittringen sker alldeles nära hunden. Du knussar bollen i marken nära henne och plockar upp den.
Anledningen att du gör det nära henne det sista du gör är för att hunden börjar alltid leta där du sist vittrade/kastade och man vill ju att hon ska stoppa ner näsan med detsamma.
Ställ dig en 5-10 m ifrån. Blås närsök. om hon inte börjar med detsamma så hjälp henne med att komma igång (typ med hand eller söök)
Ha henne sittande i ett område. ca 10 m i diameter. Gå runt i yttersta cirkeln och kasta bollen och plocka upp, kasta och plocka upp. När du gått en gräns för närsöksområdet, så går du inne i cirkeln också. Här stoppar du under en boll/minidummie ordentligt i marken och fortsätter kasta och vittra in med den andra.
Sista vittringen sker alldeles nära hunden. Du knussar bollen i marken nära henne och plockar upp den.
Anledningen att du gör det nära henne det sista du gör är för att hunden börjar alltid leta där du sist vittrade/kastade och man vill ju att hon ska stoppa ner näsan med detsamma.
Ställ dig en 5-10 m ifrån. Blås närsök. om hon inte börjar med detsamma så hjälp henne med att komma igång (typ med hand eller söök)
När du vittrat så väl blir det sällan att de lämnar området, de kan gå ur men där luktar det ju inget så de går oftast tillbaks. Om hon går ur och inte går tillbaks utan fortsätter bortåt så vissla inkallning, gå mot området och visa med hand och kropp var hon ska leta, backa tillbaks igen.
Ibland kan man få vittra om igen.
Planen är att man ska succesivt ta bort vittring ju bättre och ivrigare hunden blir.
Ha 3 stycken sådana närsäksområden i olika terränger.
Ibland kan man få vittra om igen.
Planen är att man ska succesivt ta bort vittring ju bättre och ivrigare hunden blir.
Ha 3 stycken sådana närsäksområden i olika terränger.
Sortera.
De första gångerna så gör man störningen 180 grader. Så tydligt som möjligt för att sedan minska vinkeln. När hunden börjar förstå kan man ha en störning när du ska skicka till en "nästan bortglömd" memorie.
Ser att även fast du skriker nej, när hon tjuvar, så kommer hon inte tillbaks.
Inte ok. Jag skulle skrika nej, rusa efter och säga typ ajajajajaj med bestämd, arg röst. Jag skulle verkligen jobba på att hon INTE får tag i apporten och det är DU som hindrar henne.
Så fort hon lyssnar och stannar upp, då berömmer du och kallar på henne. Lyssnar hon inte utan fortsätter igen mot apporten, så skäller du igen. Om hon olyckligtvis får tag på den, så skulle jag ta den, sätta på kopplet lite missnöjt och med bestämda steg gå tillbaks samtidigt som jag skulle muttra.
MEN jag skulle verkligen INTE vilja att hon fick tag i den.
Ha en kompis som plockar upp den om hon inte lyssnar.
Angående hennes slarviga grepp och avlämningar.
Jag skulle inte tjafsa att hon har slarviga grepp, jag skulle träna lite i bråkig terräng / typ vass eller snår, där dummisen kan fastna om man inte håller i ordetligt.
När jag skulle ta emot dummisen skulle jag påminna henne En gång var jag vill ha dummisen. Backa när hon kommer närmre, ta dummiesen och kräva ett sittande på en gång. Under kontroll hela tiden.
De första gångerna så gör man störningen 180 grader. Så tydligt som möjligt för att sedan minska vinkeln. När hunden börjar förstå kan man ha en störning när du ska skicka till en "nästan bortglömd" memorie.
Ser att även fast du skriker nej, när hon tjuvar, så kommer hon inte tillbaks.
Inte ok. Jag skulle skrika nej, rusa efter och säga typ ajajajajaj med bestämd, arg röst. Jag skulle verkligen jobba på att hon INTE får tag i apporten och det är DU som hindrar henne.
Så fort hon lyssnar och stannar upp, då berömmer du och kallar på henne. Lyssnar hon inte utan fortsätter igen mot apporten, så skäller du igen. Om hon olyckligtvis får tag på den, så skulle jag ta den, sätta på kopplet lite missnöjt och med bestämda steg gå tillbaks samtidigt som jag skulle muttra.
MEN jag skulle verkligen INTE vilja att hon fick tag i den.
Ha en kompis som plockar upp den om hon inte lyssnar.
Angående hennes slarviga grepp och avlämningar.
Jag skulle inte tjafsa att hon har slarviga grepp, jag skulle träna lite i bråkig terräng / typ vass eller snår, där dummisen kan fastna om man inte håller i ordetligt.
När jag skulle ta emot dummisen skulle jag påminna henne En gång var jag vill ha dummisen. Backa när hon kommer närmre, ta dummiesen och kräva ett sittande på en gång. Under kontroll hela tiden.
Massa bra tips hur vi kan fortsätta!
Avlämningar
Den senaste tiden har vi tränat mycket avlämningar från vatten under våra promenader. I början fick jag stå nära vattnet och kalla på henne. Hon skakade sig mestadels , men sedan efter ett tag så gick poletten ner! Jag kunde backa upp från vattenkanten, och hon kom snabbt till mig.
Nu väntar mer träning i vatten på nya platser, och träna in ett sättande/hållande med apporten utan att hon skakar sig.
Avlämningarna på land gick ju som jag skrev om sist inte särskilt bra...
Avlämningarna under passen i veckan har gått bättre (jag är tydligare och bestämmer var hon ska komma med apporten) - jag tycker att när Juni håller bra grepp om apporten så har hon förutsättningar också för att kunna lämna av bra. Så om greppet kan bli stadigare - bättre avlämning. Jag ska träna henne att kunna sitta längre med apporten innan hon får sitt klick-belöning.
Sortera
På vägen till Sannabadet går vi alltid över ett fält och vid början av fältet brukar jag lägga en dummie som jag sedan skickar henne till medsamma.
Jag har bollkastaren med mig och jag har med den börjat kasta en boll 180 grader , jag har även provat att kasta störning 90graders vinkel ifrån linjetaget - och det har gått bra! Juni har kommit ihåg linjetaget och kutat dit målmedvetet.
Framöver ska vi kunna ha ett par olika punkter (memories) som jag skickar Juni till.
Närsök/stopp/inkallning-signal
Närsök är just nu perfekt att träna utanför huset i det höga gräset. Jag gör som Maria har beskrivit och det funkar fint!
Stopp-signalen tränar vi också, med belöning tennisboll eller godis.
För att få ut avståndet lurar jag Juni att jag lägger något kul i gräset en bit bort, och sedan släpper jag henne på ett "varsågod" - Juni sticker bort, jag rör mig bakåt så att avståndet blir långt - jag blåser stopp - hunden får belöning! Wiie! Ju längre bort jag kommer att hamna desto mer svårare kommer det att bli.
Igår pratade jag och Maria om Juni's kommande tid på jakter (å jag längtar). Vi pratade om att den mesta träningen sker hemma och när hunden väl släpps på en jakt ska den vara 100 % lydig på signaler. Under pågående jakt funkar det inte att gå ut till sin hund hund för att den inte lyssnar på signalen, hunden kommer lära sig fel och signalerna tappar i effekt.
Att få hem sin hund när den jagar är därför något som MÅSTE sitta! En hund med hög jaktlust ska oasvett vara lyhörd på pipan, och kallar föraren - då SKA hunden komma!
Känner jag min hund rätt så tror jag att när hon är ute i hunting-mode och jag visslar inkallning är jag tyvärr rädd att hon inte lyssnar...
Så hur över-tränar jag inkallningen? Inkallningen funkar förstås fullt ut i vardagen, men att vara på en jakt med alla dess enorma störningar - kommer inkallningen att funka då också? Osäkert.
Jag kom fram till att jag behöver att träna inkallningen när Juni söker efter en apport. Hittills har jag inte visslat inkallning så ofta, har inte haft ett behov av det.
För att inte riskera att Juni ska få vinning i att strunta i min inkallning tänker jag lura henne att det finns apporter i ett område, genom att gå ut och kasta men inte lämna någon kvar. När jag skickar henne i området, hon söker och jag visslar inkallning, finns det alltså ingen apport för henne att få vittring utav - och störningen är på en lagom nivå.
Detta skulle jag kunna träna vid Gölen , och ha ett område med apporter så att hon kan skickas i ett område och finna apporter. Jag kan ju inte hålla på och kalla in henne hela tiden när hon söker heller...
Sammanfattningsvis kan man säga att träningen är omfattande, förberedande utan ett prov i sikte i nuläget.
Nästa helg är det kennel-läger !!
Sommarträning vid Gölen
Shorts, pikétröja, keps och vattenflaskor - nu är det sommar! Vintern är så långt borta man kan tänka sig just nu!
Gölen är vårt standard-ställe sommartid. Man kan kasta åt varandra, man kan kasta åt sig själv och sedan skicka från ett annat håll. Man kan variera landarbete med vattenarbete osv osv.
Vilja har fått enklare basicträning idag, bollkast i vatten som jag sedan skickat som linjetag. Mycket simning och det tänker jag är bra med tanke på att vi introducerar simträning i träningsprogrammet om en vecka.
Uppvärmning, nedvarvning och stretch både vid bilen innan paus och stretch igen hemma.
Juni har varit lugn och fin när hon varit med vid gölen vid första gången! Två hundar var där redan men ingen träning utan mest prat. När Juni var lös ifrån mig kvackade jag till lite och kastade i en apport i vattnet för att se om hon hoppar i. Gölen består av gungfly hela vägen runt och det är således ingen 'strandkant', så det är magplask i som gäller och sedan försöka klättra sig upp.
Hon stannade 1-2 sek vid kanten innan hon flög i, tjoho! Jag har fått hjälpa henne upp då och då så avlämningarna har varit lite svårtränat.
Juni har kunnat se apport kastas i vattnet, skickas mot ett litet sök bakåt i skogen och sedan skickas UT mot apporten i vattnet. Bra jobbat!
Träning hos Kris (2)
I förmiddags åkte jag och min lilla svarta mot Ulricehamn för att träna tillsammans med Kris. Veckorna går fort, det var nu 1,5 månad sedan jag sist var där.
Hos Kris känner jag mig som en elev, som är nybörjare. Jag har så mycket att lära.
Kris lade upp träningen och han plockade med sig sina fjärrutlösta apportkastare (bumber-boy?), apporter och ett gevär (!)
Ut på fältet gick vi där gräset hade växt enormt mycket sedan mitten på april. Nu är det verkligen sommar! Varmt och soligt var det, den svarta var varm och jag var också varm. Egentligen något för varmt att träna, men som tur var svalnade det på sedan med lite mer svalkande vind.
Vi stannade på fältet och Kris gick ut och kastade ut 4 apporter ut i ett område. Innan området var det terrängskifte där fältet slutade, en sluttning ned och sedan lövträd och ganska tät terräng. När Kris kom tillbaka skulle jag just börja att berätta att Juni har en tendens att knalla när jag ska skicka ut henne, men jag hann inte berätta för vips så hade hon redan stuckit. Utan att jag ens visat med tecken !! Gaaah!! Efter sprang jag och efter mycket om och men stannade hon upp och fick inte tag på någon apport. Jag kom muttrandes mot henne, hon verkade inte fatta ett dugg varför jag var arg och vart inte särskilt låg heller... en tuff tik är hon visst! Jag kopplade på och gick med bestämda steg tillbaka med henne. Hon satte sig och Kris' spaniel fick gå. Lustigt nog är hon hur cool som helst när annan hund får hämta, inga tendenser att knalla eller tycka att det är jobbigt. Men när hon är på g att skickas, då fattar hon inte stadgan!?
Det blir som svårt också hur jag ska träna in det (linjetags-tecknet) att hon måste vänta på mitt ut-kommando innan hon får lov att gå. Kris uppfattar det som att jag stressar henne genom att belöna när hon sitter kvar, att det kan göra henne osäker.
Kanske ska jag ha två punkter utlagda och visa henne mot en, men sen vända om och ta en annan?
Ja, träning fortsätter!
Avlämningarna har inte funkat så bra idag. Om det var på grund av att hon var varm och hässjade eller vad det berodde på. Vet ej. Dåligt grepp, tappar apporten och håller ej fast vid avlämning. Så vi får träna avlämningar ytterligare, jag tror inte det är hennes fel att det blir fel utan mitt. Kanske glömde jag bort att påminna henne om "hääär" och att hon då kom bort sig med apporten och det blev fel. Jag har ju bilden i mitt huvud hur avlämningen ser ut och hur jag ska träna.
På något sätt blir det så mycket annat också som vi tränar hos Kris , många nya moment att avlämningarna får jag liksom träna separat hemma och befästa. Tänker jag rätt? Eller det låter inte helt rätt...
Tecken:
Tecken höger-vänster-ut har vi inte kört igång på allvar än mer än nosat på. Men nu är det dags!
Juni sattes på grusvägen , vi stod på fältet, och två apporter kastades höger och vänster 6-7 meter ifrån henne. (Första gången Juni gör denna övningen.) Jag skickar henne mot den först kastade och hon löser det bra!
Kris använder alltid synliga apporter och enkla vägar när höger/vänster tränas - hunden ska alltid lyckas. "Har träningen känts alldeles för enkel så har det varit en lyckad träning"
Vid skick rakt bakåt kastades 2 apporter över huvudet på Juni, och vi skulle se om Juni kunde skickas bakåt en andra gång - det krävdes lite mer retning bakåt sedan med en synlig apport så att hon så fort hon vänt om såg apporten.
När det gäller hur hunden ska vända sig UT bakåt hurvida vilken hand föraren håller upp har jag undrat hur man lär in det. Beroende på hur vinden ligger ska jag som förare avgöra vilken hand jag skickar bakåt med, och hunden ska i detta läget vända åt det håll min hand visar. Tex vänster hand UT ? hunden vrider sig åt vänster.
Vi pratade om stopp-signalen om hunden alltid ska sitta efter stoppet (något jag har funderat över ibland). Svar ja: om det är en orutinerad hund som behöver lugna ned sig efter stoppet. En äldre hund som alltid tar tecknet kan dock stå såvida hunden lyder tecknet.
Tecken-träning anser Kris är tråkigt/stressande för hunden och vill bryta av med linjetag där hunden gör av med sin energi efteråt. Låter vettigt!
Walk up:
Efter "tråkig tecken-träning" skulle vi avsluta med lite skoj - vår första walk-up! Kris gick med sin spaniel vid sidan och utplacerade hade han sina två apparater med dummies riggade. Han tryckte på en knapp, apparaten kvackade, upp kommer en dummies flygande som Kris skjuter ett skott med geväret på. Kan ju inte bli mer likt en jakt eller ?!
Här turades hundarna om att hämta - bra övning för en unghund. Juni har varit otroligt lugn vid sidan och jag vågade ha henne okopplad efter andra apporten.
Då Juni söker min ögonkontakt - ja för att jag tittar ju på henne - gav Kris råd att ha mina ögon framåt, då tittar hunden också framåt. När jag ska skicka Juni på en markering vill jag ju inte att hon ska titta på mig... Så så fort hennes markering kom skickade jag henne så fort dummiesen landade på backen. Att jag skickade så pass snabbt gjorde att hon knallade på andra apporten, ops! Jag kutade efter "nej nej nej nej nej", tills slut stannade hunden, puh. Tillbaka gick vi och jag förstod att det var jag som hade varit för snabb med att skicka henne på apporten innan.
En balans det där, verkligen. Jag vill ju skicka henne när hon har ett fint fokus framåt, men jag kan inte skicka henne om hon inte visat sig vara stadig.
Ev ska jag återkomma till Kris med jämna mellanrum! Det ser jag fram emot!
