viljaochjunibloggen

Idag fick jag komma en stund till Maire på eftermiddagen för en träning Vilja och jag + 3 fåglar. Kajan, duvan och anden följde med.

Första träningen för oss med vilt kan man säga ! Eller ja. Första träningen där Vilja faktiskt apporterat vilt.

 

Maire började med att lägga ut alla fåglar på ett och samma ställe som jag sedan fick skicka Vilja mot. "apport" , och se vilken hon tar. Duvan först. Sen anden. Sist kajan. Som jag trodde.

 

Överlag så saknar jag/vi "det där lilla extra" i Vilja, som finns där när man tränar med dummy eller tennisboll.. Med vilt har hon liksom inte det där suget. Suget att finna.   

Jag ska fortsätta träna och gärna göra det lite svårare för henne ,  samt använda fler hundar som konkurrens.  Låta Vilja gå ut som sista hund på ett sök tex, eller sitta passiv länge medan andra hundar får markeringar.

 

Kajan idag så har Vilja varit lite "slapp" med. Fortfarande inte jätteglad i att ta den. 

Enligt Maire så tycker hon inte att man ska sätta in vilt i mun på en hund ,  och jag känner mig inte heller bekväm med det... Samtidigt som jag lyssnat på andra när de gett mig rådet att lägga in viltet i mun på 'na om hon ej tar.

När hunden kommer in;  låt henne sitta en stund framför för att vänta på godis och "tack". Håll godishanden uppe vid bröset för att få henne att höja huvudet ,  håll andra handen nere, klappa , låt henne inte släppa fågeln innan du säger det.

Handlar om igenkänning - göra samma sak varje gång. På jaktprov sen kan det räcka med att hålla handen uppe vid bröstet (utan godis i) , för att hon ska höja huvudet och då hålla ett stadigt grepp om fågeln vid avlämning.

 

... Maire tycker Vilja inte verkar som sig själv , skendräktig. Det sa hon för ett tag sen också...  men jag vet inte?

 

Nu ska jag försöka få ihop en träning och då fortsätta använda vilt ,  och låta henne gå upp i motivation och ladda innan det blir hennes tur att jobba.

 

Motivationssök;  hunden får se att du går iväg med viltet. Gå bakom buskage/träd ,  tjoa, tjimma, klappa, kasta fågeln låt hunden se att något faller. 

Skicka sedan ut på sök.  Kan använda mer betoning på ordet verbalt .

 

Jag ville så gärna kunna briljera idag... Ville kunnat skriva vad stolt jag är över min hund. Istället känner jag mig besviken, inte direkt på henne  - utan på att hon ej tog landmarkeringen (hon brukar väl aldrig missa!?) och inte presterade alls bra på söket...

 

Första landmarkeringen gick bra. Andra så hände något... Hon vevade bort sig, letade länge efter dummyn , sprang av med energi, men lyckades inte finna den. Kom hem tom.

Till söket , här kändes Vilja redan matt. 2 apporter kom in , men efter det tog hon totalt slut. Tungan hängde långt ut, flämtade max , 25 grader och sol, hon orkade helt enkelt inte. Bara tittade på mig när jag skickade ut henne, som att hon sa att "nej jag orkar inte springa i den här värmen" ,  och hon litade inte på att det finns mer ute. 7 apporter fanns det, domaren hade varit nöjd vid 6 st. 6 st! Det är ganska många.

 

Fotgående ned till vattnet. 2 vattenmarkeringar inga problem. Ingen tvekan vid vatten   ,  skönt! Inget påpekandet på fotgåendet heller.

Dock att hon i vissa stunder efter avlämning hoppar efter apporten.... inte inte OK.. hur får jag bort det!?  Jag vet att det beror på att jag lät henne få tillbaka dummyn någon gång, som belöning... Någon enstaka gång !!

 

Note to self:   EJ ha västen på med kenneltryck i officiella sammanhang, som någon sa till mig !? Kan inte läsa någonstans om att man inte får det...  Skumt.

 

Tänka på att röra mig i sidled under söket när jag skickar hunden.. för att låta henne ladda om , och ta ny mark.

Träna bort hoppandet efter dummy !!

 

Vi fick faktiskt en exteriörbeskrivning också;

 

"Feminin tik. Korrekt vinklar fram och bak. Korrekt bett. Korrekt huvud. Önskar något bredare skalle. Utmärkt bröstkorg. Korrekt päls."

En 2a pris, eller "very good" vad jag fattar det som. Alltid nåt.

 

Vilja visade en viss tvekan vid måsen. Jag tränade inomhus "apport" ,  hon tog den i vingen. Tittade på mig tveksamt, gick sen och lade sig bredvid den (?)

 

Efter jobbet gick jag sen ut på gräsmattan. Fågeln lade jag i en strumpa. Busade mycket med henne. Hon ligger så pass högt i intresse nu att det faktiskt går att busa med henne med viltet. Kunde slängkasta fågeln i o med att den var i en strumpa, för att öka intresset.  Vilja har sen tagit fågeln !  Belöning med leverpastej.

Anden (inte samma som sist) hade hon inga som helst problem med ! Utan hon kunde till och med gå och ta frivilligt. Strumpan på måsen tog jag av ganska snabbt.

Jag har tränat 2 korta pass idag ute på gräsmattan. Lite längre avstånd som jag haft fåglarna på och sedan "apport" - jag tänker att om det är ett lagom avstånd bort så ökar chansen för henne att apportera, eftersom hon vill ha med det hem.

 

En stjärna i kanten fick Vilja när jag hade lagt fåglarna på samma linje för att sen skicka som ett linjetag. Måsen närmast. Vilja sprang förbi måsen , men lyssnade genast på mitt "app app app" och stannade upp och frågade vad som var fel, varför fick hon inte ta anden istället tyckte hon (eftersom hon hellre vill ha den). Jätteduktig när hon valde att apportera måsen, valde att göra rätt ! MYCKET BERÖM !  
Hon har tendenser att ta fågeln i vingen och liksom dra med sig den ...   Det ger jag inget beröm för, utan hon måste bära ordentligt.

Idag kunde jag till och med ha henne att sitta framför vid avlämning några sek, innan hon fick klick och belöning !!

Jag köpte nylonstrumpor på Willys enbart för att ha och träna med. Jag fick tipset från Willy att man kan stoppa en fågel i en strumpa för att göra det enklare för hunden att bära. Då får de vittringen men slipper "konsistensen".

Och jag tänkte att i o med att det är en kaja , som jag vet att Vilja inte föredrar ,  så kan jag komma en bit på väg genom att stoppa den i en strumpa. Och så gjorde jag.

 

Vilja fick lukta. Jag tränade som jag gjort med anden och kaninen igår. Korta avstånd till en början och säga apporten, och klick + belöning när hon gör't. Inga tvekan på strump-fågeln , så då tog jag av strumpan. Tvekan med en gång... Vilja tyckte då inte att hon skulle apportera denna fågel. Jag sa apport några gånger, men hon bara såg äcklad ut. Då lade jag försiktigt in fågeln i munnen på henne, smekte henne under hakan och berömde när hon höll och inte släppte. Gjorde så en eller två gånger. Sedan förstod hon att hon ska greppa och lämna till mig. Massa beröm !!  Avslutade med ett linjetag över gräsmattan!

 

Tänk att hon idag har apporterat en kaja ! Det krävdes i princip bara att jag bestämde mig!

Nästa projekt blir en mås. Något större fågel..

 

I skogen sedan med kajan så höll Vilja bara i vingarna på den. Jag borde sätta gummiband på dem också för att undvika att hon bär så. Men jag belönar för det iallafall, för det är bättre än att hon inte tar alls ..

 

Ikväll har vi tränat ett jaktprovsupplägg. Började med markering i skog , sedan två på vatten. Vilja tvekade på 2a ,  varför hon gör så vet jag inte ..  Sedan ett sök , 5 apporter. Lite seg att skicka ut henne på den sista ,  men gick bra. Och sedan markering i skog igen. Japp, inga bekymmer - så på söndag åker vi till Fegen för ett "jaktprov"   !  Får se det som en träning. Är så kul att kunna ge sig ut och lita på att vi klarar av momenten.

Åh, vilken härlig känsla det är när det funkar !!

 

Vi har varit ute på gräsmattan och tränat med en and och kaninen. Belöning med hundmat och ett klick vid avlämning , och det räckte bara att jag kommenderade "apport" så tog hon!

 

Kaninen tyckte hon om från första stund , (japp visst är det så att hon väljer vilket vilt hon vill ta)  . Jag satte henne, lade ut kaninen och sa åt henne att hämta. 3 gånger med längre och längre att hon skulle bära. Första gången lade hon ned den någon gång för att undersöka/byta grepp, men jag sa åt henne apport och hon kom och lämnade av!  Eftersom hon var så pigg på kaninen så kunde jag lägga en längre sträcka som hon skulle hämta 20-30 m och kasta in i det höga gräset och hon gick in och hämtade. Klick och belöning.

 

Anden gick också bra. Inte lika självklart för henne att hämta den, hon gick förbi den för att kaninen låg längre bort i påsen och hon ville hellre ha den ,  men jag sa "app app app!"  och apport och hon kom med anden !

Sååå roligt !

Tränade högst 10 min. Kör en gång till i kväll innan jag fryser in det.

 

Idag har vi genomfört ett tränings- B-prov med Willy Gustafsson som domare/handledare. Vårt första sammahang med B-prov !!!!

Willy var en gemütlig herre som hade ett mjukt sätt men var ändå tydlig, och ville att alla hundar skulle lyckas. "Provet" har faktiskt gått ganska bra! Vi kämpar och vi kämpar med viltet...

 

Provet började med en markering på land. Med kråka, vilket jag från början visste att Vilja inte skulle ta. Men vi testar. Hon springer ut, men går sen ifrån fågeln. Vi gör om det med en and istället, vilket gick bättre och hon bar halva vägen. Fick den inte i handen. Typ nöjd där.

 

Sedan två enkelmarkeringar på vatten. Strandkant , långt springvatten. En båt, och två änder. Vilja simmar ut och kommer tillbaka jättebra med anden, jag möter upp henne vid vattenkanten och tar emot anden. Inga skakningar heller! Toppen!!

Den andra anden tyckte Vilja att hon inte alls behövde ta efter att hon simmat och hämtat den. Släppte den i vattnet ,  Willy gick ut och kastade den några gånger för att uppmuntra. Vilja var måttligt intresserad. Hon tog den sedan, jag kallade in med pipa och hon kom in med den tills slut.

 

Sedan dags för hennes första sök med vilt någonsin.Trut, kanin, and, duva, och nåt mer fanns det ute.  Vilja sökte ,  fick vittring på truten men den struntade hon i. Kom in med en duva och sedan en kanin. Prio på hennes lista antar jag. Jag tror vi bröt nånstans vid någon kråka, och började träna den separat. Vilja gick ifrån kråkan, Willy tog tag då tag i henne i en stor korrigering tillbaka till kråkan och tillbaka kom hon springades mot mig med kråkan i mun. Helt chockad. Men fågeln höll hon jättelänge därefter. Förhoppningvis associerar hon obehaget med att inte apportera fågeln som hon hittat, och sedan ihop med berömmet när hon bär fågeln.

 

Willy visade på ett lugnt sätt (inte lika burdust som jag tidigare bevittnat) hur man kan lägga fågeln i munnen på hunden. Lugnt öppna överkäken och få hunden till att hålla. Klappa under hakan, på huvudet och berömma. Fortsätta så ifall hunden tenderar att släppa.

Detta sättet känner jag mig så osäker till att utföra. Känns som ett övergrepp på hunden!? Men att göra så ett par gånger har funkat , när det gäller kråkan som Vilja inte tycker hon ska apportera. När hon är framme vid kråkan så tittar hon på mig, jag säger apport, hon går ifrån.. Jag går fram till henne och kommenderar apport, hon ska bara ta den, och då gör hon det! Bär den hela vägen tillbaka , släpper sen där nån gång.  Så lite krav på det hela, inte helt fel.

Vad jag dock var rädd för var att Vilja skulle börja tveka att gå ut på markeringar efter att Willy tog tag i henne (hon visade upp såna tendenser)    , så i slutet bad jag om att få 2 kast till med honom. Duva och kråka.

Duva inga problem ! Vi fick till och med en applåd av samtliga när hon kom in med den !! Det värmde så mycket. Jag som kämpat så.  Sann glädje när man lyckas. Kråkan ville hon fortfarande inte ta , fick gå och lägga den i mun på 'na. Men huvudsak att hon gick fram på kasten iallafall. Vet att jag inte borde gjort en grej av det, men jag ville iallafall prova och inte åka ifrån med dåliga erfarenheter.

 

En aha-upplevelse idag att min hund faktiskt kan ta viltet om jag bestämmer att hon ska det. "Du bestämmer!"  har jag fått rådet till mig idag. Vissa vilt kan hon nu ta bättre, tex duva ,  and, kanin (har hon tagit för första gången idag) ,  fasan.. Så hon väljer ut, vilket som passar henne. Resten behöver hon ju inte bry sig om, för att jag inte kräver det!?

"Hunden är ett verktyg" ,  som Willy sa idag. Och inte låter jag mina framtida barn bete sig hur som helst , självklara saker är ju bara att utföra?!

 

Willy och några fler, och jag själv nu, tror nu att Vilja bara "spelar". Hon är inte så obekväm med viltet som jag trott , hon är bara ointresserad av att ta. Och när jag inte kräver det och är mjuk i sättet, ja då behöver hon ju inte!

 

Så , att tänka på inför kommande träningar :

 

•  att vara mer bestämd
• presentera viltet för henne, låt henne få lukta
• lek med viltet, motivera upp
• skicka som på ett linjetag
• Kräv apport! Tar hon den inte ,  gå mot henne och säg att detta inte var okej, lägg försiktigt in i munnen och BERÖM

En härlig sommarkväll vid "gölen" med Sofie och Cissi!

 

Vilja håller på och göra rejäla framsteg känns det som! Fasanen hade hon inga problem med alls. Hon fick se Tetley hämta en gång innan hon hämtade. Lite tveksam vid upptaget ,  men riktigt pigg på fågeln !

Anden var något lägre motiverad. Men hon har burit den, sista gången fick jag uppmuntra henne en hel del innan hon ville ta den. Belönade med klickern vid avlämning och hundmat. Det som är skönt iallafall är att hon är duktig på att lämna viltet i hand  ,  när hon väl blivit bekväm. 

(Viltet har f.ö varit halvfruset. )

 

Sedan kastade vi markeringar åt varandra i en triangel, och körde sedan arbete vid vatten.  Vilja tvekade första gången innan hon gick i vattnet, men sen ingen tvekan alls  -  stora hopp direkt i vattnet ,  även på långa markeringar. Vattnet var betydligt varmare än sist för 3-4 v sedan, det var säkerligen därför hon hade lättare att gå i vattnet nu.

En bra träning!

 

Imorgon bitti ska vi upp tidigt för att åka till Alingssås för en B-provträning! Jag har inga förväntningar, jag räknar inte ens med att hon ska ta något vilt. Men jag ser fram emot att få tips och idéer, och knyta nya kontakter.

Det var inte länge som frysen stod tom på vilt ,  nu är den full!

 

Innehållande:

 

4 kajor

2 änder

1 fasan

1 mås

1 duva

 

(som hundägare som tränar jakt är man verkligen speciell....)

 

Nu har vi massvis att träna med! När jag fick fåglarna idag (frysta) fick Vilja nosa på alla. Hon fick ett särskilt intresse för fasanen ,  den gick hon och hämtade utan problem. Nosade lite, och greppade tag om den stora frysta kroppen. Aldrig träffat på en fasan förut.

 

Jag tog med mig den ut till gräsmattan. Hade skinka som belöning ,  gjorde som jag gjort sist med att säga apport och vänta tills hon ger mig den i hand, och sen ge belöning ,  inget problem! Inte heller att skicka på ett linjetag.

Måsen var lite jobbigare, tyckte hon. Hon var inte helt bekväm, ville inte greppa om den ,  bara ytterst. Greppade och bar den några meter iallafall, det fick räcka för idag.

 

Vilja verkar ha enklare för fåglarna när de är frysta. Jag ska nog börja träningen med halvfruset vilt, för att sen tina mer och mer. Finns säkert de som säger att man inte ska låta hunden att ta nån fågel som inte är tinad , men om hunden inte vill apportera fågel alls då? Om det går bättre med fruset/halvfruset? Är det inte bättre man går den vägen? Tills slut kan hon kanske apportera helt tinat vilt. Det är ju målet i varje fall!