B-provträning med Willy Gustafsson

Idag har vi genomfört ett tränings- B-prov med Willy Gustafsson som domare/handledare. Vårt första sammahang med B-prov !!!!
Willy var en gemütlig herre som hade ett mjukt sätt men var ändå tydlig, och ville att alla hundar skulle lyckas. "Provet" har faktiskt gått ganska bra! Vi kämpar och vi kämpar med viltet...
 
Provet började med en markering på land. Med kråka, vilket jag från början visste att Vilja inte skulle ta. Men vi testar. Hon springer ut, men går sen ifrån fågeln. Vi gör om det med en and istället, vilket gick bättre och hon bar halva vägen. Fick den inte i handen. Typ nöjd där.
 
Sedan två enkelmarkeringar på vatten. Strandkant , långt springvatten. En båt, och två änder. Vilja simmar ut och kommer tillbaka jättebra med anden, jag möter upp henne vid vattenkanten och tar emot anden. Inga skakningar heller! Toppen!!
Den andra anden tyckte Vilja att hon inte alls behövde ta efter att hon simmat och hämtat den. Släppte den i vattnet ,  Willy gick ut och kastade den några gånger för att uppmuntra. Vilja var måttligt intresserad. Hon tog den sedan, jag kallade in med pipa och hon kom in med den tills slut.
 
Sedan dags för hennes första sök med vilt någonsin.Trut, kanin, and, duva, och nåt mer fanns det ute.  Vilja sökte ,  fick vittring på truten men den struntade hon i. Kom in med en duva och sedan en kanin. Prio på hennes lista antar jag. Jag tror vi bröt nånstans vid någon kråka, och började träna den separat. Vilja gick ifrån kråkan, Willy tog tag då tag i henne i en stor korrigering tillbaka till kråkan och tillbaka kom hon springades mot mig med kråkan i mun. Helt chockad. Men fågeln höll hon jättelänge därefter. Förhoppningvis associerar hon obehaget med att inte apportera fågeln som hon hittat, och sedan ihop med berömmet när hon bär fågeln.
 
Willy visade på ett lugnt sätt (inte lika burdust som jag tidigare bevittnat) hur man kan lägga fågeln i munnen på hunden. Lugnt öppna överkäken och få hunden till att hålla. Klappa under hakan, på huvudet och berömma. Fortsätta så ifall hunden tenderar att släppa.
Detta sättet känner jag mig så osäker till att utföra. Känns som ett övergrepp på hunden!? Men att göra så ett par gånger har funkat , när det gäller kråkan som Vilja inte tycker hon ska apportera. När hon är framme vid kråkan så tittar hon på mig, jag säger apport, hon går ifrån.. Jag går fram till henne och kommenderar apport, hon ska bara ta den, och då gör hon det! Bär den hela vägen tillbaka , släpper sen där nån gång.  Så lite krav på det hela, inte helt fel.
Vad jag dock var rädd för var att Vilja skulle börja tveka att gå ut på markeringar efter att Willy tog tag i henne (hon visade upp såna tendenser)    , så i slutet bad jag om att få 2 kast till med honom. Duva och kråka.
Duva inga problem ! Vi fick till och med en applåd av samtliga när hon kom in med den !! Det värmde så mycket. Jag som kämpat så.  Sann glädje när man lyckas. Kråkan ville hon fortfarande inte ta , fick gå och lägga den i mun på 'na. Men huvudsak att hon gick fram på kasten iallafall. Vet att jag inte borde gjort en grej av det, men jag ville iallafall prova och inte åka ifrån med dåliga erfarenheter.
 
En aha-upplevelse idag att min hund faktiskt kan ta viltet om jag bestämmer att hon ska det. "Du bestämmer!"  har jag fått rådet till mig idag. Vissa vilt kan hon nu ta bättre, tex duva ,  and, kanin (har hon tagit för första gången idag) ,  fasan.. Så hon väljer ut, vilket som passar henne. Resten behöver hon ju inte bry sig om, för att jag inte kräver det!?
"Hunden är ett verktyg" ,  som Willy sa idag. Och inte låter jag mina framtida barn bete sig hur som helst , självklara saker är ju bara att utföra?!
 
Willy och några fler, och jag själv nu, tror nu att Vilja bara "spelar". Hon är inte så obekväm med viltet som jag trott , hon är bara ointresserad av att ta. Och när jag inte kräver det och är mjuk i sättet, ja då behöver hon ju inte!
 
Så , att tänka på inför kommande träningar :
 
  •  att vara mer bestämd
  • presentera viltet för henne, låt henne få lukta
  • lek med viltet, motivera upp
  • skicka som på ett linjetag
  • Kräv apport! Tar hon den inte ,  gå mot henne och säg att detta inte var okej, lägg försiktigt in i munnen och BERÖM
 
Ja, man blir glad när man lyckas med något man slitit med!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0