Träning hos Kris (kurstillfälle 3)
Under hösten har vi haft en ofrivillig paus från träning hos Kris, det har helt enkelt inte gått att få ihop tillfällen.
Igår fick vi till ett tillfälle och det kändes spännande med träning igen!
Kris börjar med att skicka markeringar åt oss över en brant slänt. Hunden ser en apport falla men inte nedslagsplats. Markering nr 2 hamnar en bit längre på djupet och det blir genast svårare för hunden.
Hunden sattes sedan och skulle skickas bakåt mot minnes-området efter en störning åt vänster. Juni tog ej tecknet, men jag kom då på att jag inte blåste en stoppsignal/kontaktsignal före. När jag gjorde det så gick det bättre!
Hundarna fick sedan markeringar nedför en slänt. Samma övning men tvärtom.
I det stora hela så handlade träningen igår mer om att 'handla hund' än tidigare. Därför kändes det också svårare. Att ta snabba beslut som innebär att hjälpa eller att stjälpa hunden bör ske på sekunder, och det hinner jag inte alla gånger med att göra.
Vilket gör när hunden inte stoppar på min signal så blir jag paff, och tar inga fler beslut. Jag måste ha en plan B !!
Jag har bara under senaste månaden implenterat mitt stopp under linjetag vilket gör att Juni inte alltid förstår.
Blåser jag en gång till eller "nej:ar" fattar hon galoppen och stannar. Det gäller att hon ska förstå att vi samarbetar!
Mer träning på närsök behövs då jag inte alltid upplever att hon förstår signalen!
Min och Juni's första gång på fasanjakt
Genom en nyfunnen träningskompis fick jag möjligheten igår att följa med till Skåne på fasanjakt! Kl 5,45 igår morse gick Hondan 23 mil ned till Kristiansstad. Jag måste vara tokig...! Men, med den fina hund som jag har fått så känner jag mig obligerad att utbilda henne, och mig själv. Det gör jag bäst genom att göra sådana här saker; åka iväg och skaffa mig erfarenheter så fort tillfälle ges.
Det var en stor jakt på ett gods. Det beräknades skjuta ca 200 fasaner. Någon räknade ihop hela 17 ( ! ) hundar. Det var både retrievrar , och spaniels som gick som stötande hundar i drevet. Andra personer gick och klappade med händerna och tjoade och tjimmade för att stöta upp fåglarna.
Mitt mål med Juni var att träna henne i miljön, fortsätta vara lugn och om det blev någon passande apport till henne så skulle hon få ta den.
Vi började inne i en skog där vi placerade ut oss ganska nära skyttarna. Fåglarna trycktes framåt men ville inte riktigt lyfta. Efter ca 20 minuter kunde jag börja se fasanerna promenera där ute i skogen, haha. Ett par st träffades och föll hos oss, kompisen bredvid såg att de var skammade och skickade sin hund med det samma.
Efter skogen tog vi bilarna och jagade på 2 andra såtar där vi placerade oss längre bort på fältet ifrån skyttarna. En lättare terräng och lättare att se vilka fåglar som faller och vilka som kan vara lämpliga för Juni att ta.
Jag och kompisen kom överens om att kommer det en död fågel så kan Juni få ta den.
Jag ser en fasan-hona landa på vägen, det verkar bara vara jag som har sett den - så jag skickar Juni. Dock så har Juni inte sett den, hon har bara sett fasaner landa på andra sidan vägen så hon springer förstås dit. Jag blåser inkallning länge , men hon hör inte. Tills slut kommer hon mot mitt håll och jag blåser stopp, försöker skicka henne mot apporten men hon kommer fel igen. Så jag kallar hem. Note to self : INKALLNING ÄR SUPERVIKTIG !!
Vad jag gjorde fel var att låta henne gå alldeles för långt. Jag skulle ha stoppat henne när hon passerat vägen, och sen försökt blåsa närsök, eller istället kalla hem, om hon inte kan signalen. Jag skickade även henne slarvigt, minns inte ens om jag sa något kommando utan jag bara kopplade loss och lät henne gå. Väldigt onödigt. Hade jag förberett henne bättre genom att skicka som ett linjetag kanske hon hade fattat grejen.
Tredje såten var också på ett fält med en 10 meters remsa av buskar i mitten som fasanerna hölls sig på. Det kom mycket fågel men det föll sparsamt. En fågel föll och hamnade precis i kanten på remsan. Igen beslutar jag mig för att skicka Juni och igen så gör jag det slarvigt !! Hon vet inte vart hon ska vilket gör att hon tar egna beslut. Hon hamnar förbi den fågel som är tänkt till henne. Jag hinner inte reagera genom att stoppa henne utan hon far in i området som inte är jagat på och jag måste få hem henne snabbt. Hon tycks vara i "jakt-mode", hör inte min signal.
Hon kommer tillbaka och vi bestämmer oss för att inte skicka henne på något mer, hon är inte mogen.
Efter jakten är avblåst skickar vi in hundarna på sök i området som ett par fasaner har fallit i. Jag vänder mig bakåt efter nån minut och ser en svart hund stå på fältet 10-15 m snett bakom mig, vilken hund är det hinner jag tänka. Jag blåser inkallning och ser att det är Juni ! Hon har hittat en fasan! Troligen så har hon kutat ut från buskarna med en fasan i mun och hon inte har sett mig ta emot henne, säkert lite förvånad över vad hon har hämtat så stannar hon upp för att undersöka. Till mig kommer hon med sin första fasan.
Väldigt vackra fåglar.
Efter lunch avslutar vi i en såt inne i skogen. Det kommer lagom mycket fåglar i luften en bra stund och Juni sitter enbart vid sidan. När jakten är avblåst förväntar hon sig att bli skickad ut att söka, men hon blir förvånad att bara få vara vid sidan. De lär sig fort!
När jag kommer hem skriver jag till Maria med mina funderingar. Maria berättar att hon undviker att skicka unga hundar under skyttet och skickar inte på osäkra apporter. Där gjorde jag fel. Nästa gång undviker jag att skicka under skyttet (om det inte är en enkel apport som hon har sett) för att det är svårt att nå/hjälpa henne. Gällande inkallning-signalen fick jag tipset att träna inkallning under närsöks-övningar.
Vad jag lärde mig mest igår är hur fasligt fort det går! Hur långt hunden hinner när det tar några sekunder för mig att reagera. Värsta tänkbara hade varit om Juni stött upp ett hundratals fasaner när hon gick in i området som inte var jagat på, bara för att jag var för långsam att reagera och styra henne.
Inkallning + stopp är verkligen A och O.
Men förstås är viktigast att vara lugn och tyst vid sidan, och det var hon hela dagen !
