Träning hos Maire , och Skräcklagölen
Maire bjöd in mig för ett tag sedan till att träna hos henne på Hustomten. Jag behöver ju hjälp med Juni's ljud.
Igår i Bottnaryd tränade jag med två träningskompisar. Jag försökte att inte titta på henne så mycket. Jag märkte faktiskt att så fort jag gjorde det, så slickade hon sig om munnen. En stress-handling.
Vi lade ut många apporter till våra hundar, vi var 3 hundar som turades om att hämta. Det kan förekomma ljud hos Juni även på sök, men här var hon tyst. Hon tittar på mig, ber om lov, men jag mötte inte hennes blick. Och hon var också tyst. Tyst även på vatten. Bra ! Jag skickar henne från sittande, jag tar min pipa i munnen och sedan skickar. Försöker att säga ordet lite mjukare.
Träningen hos Maire gick över förväntan bra !!!
Maire hade skeet-skott som man skjuter lerduvor med. Första gången hon sköt hoppar Juni fram 1 m.... Ojdå. Vi sköt 2 till och hon blev mer och mer stadig. Fullt stadig var hon först på sista skottet. Så det kan vi träna mer.
Sedan gick jag och lade ut 2 punkter. 3 dummies rakt fram och 2 åt sidan. Jag bad Maire kasta en markering åt andra hållet innan jag skickade på linjen. Alla skicken gick sedan bra! Kanske är det nyckeln till tysthet att jag inte längre möter hennes blick när hon tittar på mig? För så fort skottet går av tittar hon på mig. Om jag då inte besvarar hennes blick och innehållande känslor , så kanske hon blir lugnare inombords?
Träning på torsdag igen!
Nu blir det prommis med båda mina hjärtan.
Harphult - backa träningen
Juni och jag har haft en bra träning idag i Harphult med träningskompisen! Planen var att ha med bössan, men först efter vi kört ett pass på vatten.
Innan hunden gick ut ur bilen lade vi ut punkter. 3 punkter vid skogskanten på en åker. En punkt vid "busken" i sjön, en vid smala björken :
Och en punkt på en ö i vattnet ca 10m ut.
Jag börjar med 10 min fotgående. Jag tycker det är en bra start. Jag får chans att få henne lugn och hon värmer upp kroppen något.
Efter att andra hunden hämtat sin dirigering till busken går jag till grusvägen och kör några enkla apporter. Juni känns ostadig och ger ifrån sig ett litet ljud när hon far iväg.... suck !!
Då säger kompisen till mig att Juni tittar på mig väldigt mycket. Och ja... det stämmer. Och jag tittar på henne. Kanske bygger det upp en känsla i henne som pyser ut i ljud när jag äntligen skickat henne? Resten av träningen så slutade jag med att titta på henne innan jag skickar. Tycker att det kändes bra. Jag har även gått tillbaka till att ha henne sittande när jag skickar.
Till björken gick det sådär att skicka, hon simmar till näckrosor. Vi behöver träna mer...
Efter vattenarbetet tog vi med oss bössan och gick till åkern. Planen var att inte skjuta något, bara ha med den. Så att jag hittar en grund att stå på och kunna lägga på svårigheter. Den träningen gick bra också. Bra!
Sen att hon hade lite svårt att springa rakt , det kan vi bearbeta senare - så länge hon är tyst....
Planen är nu att ta med bössan, utan att skjuta, och sedan successivt lägga på skott.
Och jag ska sluta titta på min hund sådär mycket!
Uppdatering, kurs på elitnivå, och B-provsträning ÖKL
Det har egentligen inte hänt så mycket sedan jag skrev senast i november. Vintern kom och passerade, och det brukar bli en naturlig träningsvila för vår del. Våren har även den passerat, och nu i skrivandets stund är vi inne i mitten på sommaren. Juni fyller snart 4. Tiden går fort.
Träningen under våren handlade majoritet om att få Juni helt tyst. Tyvärr så upplever jag inte att apportkastaren har någon uppjagande effekt, utan det är gevärt som har en stor inverkan. Det är geväret som skjuter fåglarna som ger jakten.
Jag gjorde upp träningen som så att Juni fick ett skott mot linjetaget, sedan vände vi om, Juni fick en markering, sedan fick hon linjetaget. Jag varierade också med att gå endel fot. På några träningar fick jag faktiskt henne tyst! Det kändes så bra.
På nästföljande träning gick jag några steg för fort fram och lade på både vilt och vatten, då kom ljuden igen. Sedan kom Juni i löp och vi tränade inte så mycket under förra månaden.
I slutet på juni hade SSRK Småland ordnat en kurs helg med Trond Gotterud, ÖKL på lördag och EKL på sön. Min träningskompis anmälde mig till söndagen, och det fanns platser kvar. Efter lite funderande anmälde jag mig! Bättre att gå med hund än att gå som åskådare, tyckte jag. Juni löste faktiskt övningarna bra. Hon sprang dit jag pekade, var lydig på tecken och signaler. Den svåraste övningen vi fick var helt klart att själva markera kastade tennisbollar och gå ut och leta rätt på
dem :O
Innan kursen tänkte jag att Juni troligtvis kommer att vara tyst, det är ju varken gevär eller vilt med. Däremot hade jag en tanke om att hon skulle kunna pipa pga situationen, att vi är i en ny stor grupp och det blir konkurrens. Vi var 8 ekipage som stod på linje och fick 6 olika apporter att lösa. Vid ett tillfälle startade Juni med ljud, och jag fick ett tips om hur jag kan förhindra det. Sättet fungerade under kursen, men har dessvärre inte fungerat på träning hemma. Snarare blivit sämre. Så det sättet känns inte rätt för oss. Det är såklart frustrerande. Men jag är övertygad om att jag ska lära mig något av detta också. Jag har bara inte kommit på det än.
Idag har vi haft ett träningsjaktprov. Jätteroligt!
Två par i öppenklass och en hund i nybörjarklass. Jag och Juni gick ut i första par som hund nr 2. Genom att vara hund nr2 skulle vi få vår landdirigering allra sist, och då skulle jag ha gott om tid att känna av stämningen. Juni har inte fått något skott på sina uppgifter men vi har följt skytten hela tiden.
Juni började med dubbelmarkering på land. Tog den första fågeln bra, men sprang en hel del på den andra. Sedan söket. 6 vilt som hon plockar in. Sedan dubbelmarkering på vatten, gick också bra. Bra avlämningar. Se 2 små röda prickar 👇
Därefter kom dirigering på vatten. Jag skickar henne snabbt som fan.... varför gör jag så?!! Dessutom piper hon, tyst, "domaren" hör inte...
Hon simmar ingen bra linje men jag får ut henne efter mycket om och men. Se bild nedan 👇 , en liten röd prick.
Fram till nu så har jag upplevt henne som tyst. Inget pip när den andra hunden går. Positivt!
Sista uppgift för dagen är land-dirren. Juni går dåligt fot och jag känner på mig att detta kommer att bli ett dåligt skick. Det blev det, hon pep. Och jag lät henne gå. Jag var uppe i min egen tanke i det och tappade bort henne när hon sprang fel. Hann liksom inte med att tänka. Men hon lyssnar på stopp och tar mitt vänster-tecken, och hon kommer in med fågeln.
Efteråt får vi kritik. Jag får kritik för att skicka henne slarvigt, och det gäller både på markeringar och dirigeringar. På landmarkeringen skickade jag henne för snabbt, jag kunde ha låtit henne titta lite längre på nedslagsplatsen innan jag skickade. Nu liksom bara kastade jag iväg henne!
På linjetag likaså. Jag är så hetsig.
Tur det är ny dag imorgon och ny träning.
