Oktober 2016
Jaktprovs-säsongen närmar sig sitt slut. Vilja började säsongen med sin start på B-prov. Det kändes bra att starta! Att Vilja fick en 0:a gjorde inte så mycket. Jag startade för min egen skull.
Tyvärr tog säsongen för Vilja slut där då hon för 5 veckor sedan började gå konstigt i trappan. Vi har efter det inte tränat jakt så att hon får vila.
Vi har för två veckor sedan varit hos ortopedspecialist Kris Camps på Djursjukhuset. Kris gick igenom hennes leder mycket noggrant. Andra besvär så som rygg och knä uteslöts då Vilja inte visade någon smärta när smärtpunkter provocerades. Diagnos blev : ömma muskler. Muskler som hör ihop med HD. Jag var lyckligt lottad att ha Sandra med mig som kunde förstå allt vad Kris sa.Vilja ömmade i en särskild muskel som Sandra nu hjälper mig att ha ordning på.
Med start i förra veckan så har vi från Sandra fått vårt träningsprogram omgjort
Jag känner mig trygg i den struktur som träningsprogrammet ger.
Under den första tiden nu så har Sandra kortat ner den markburna aktiveringen rejält, dvs dragit ned på promenaderna. Vilja går max långpromenader på 5 km 3 dagar i veckan. Det är inte mycket för oss som gärna går 7-9 km dagligen!
Vilja har boll-träning tre dagar i veckan, det betyder att hon får långpromenad den dag hon inte har boll-träning. Sedan är det en dag i veckan kvar, och den blir vilodag.
Vilja masseras också av mig tre gånger i veckan
Hon tycker det är skönt! Jag fokuserar på ryggen, länd och bakben. Stretchar henne varje dag!
Hennes rörelser i trapphuset tycker jag är bättre. Jag börjar tro att hennes förändrade rörelser har blivit ett beteende som sitter i. För jag hoppas verkligen inte att hon har ont varje gång vi går i trappan ...
Träningen med Juni går fortsatt som på räls! Hon är fantastisk.
Jag och Juni var faktiskt på andjakt i helgen. Jättekul och spännande! Intressant att se hur pass olik den här jakten var jämfört med godsjakten vi var på för en månad sedan. På godset sköts det ca 450 änder, här sköts det endast 6 st.
Det var 2 skyttar som smög på vilda änder längs en å. Att få syn och ännu mer få träff på en and var betydligt mycket svårare på den här sortens jakt.
Detta var ju Juni's andra gång på andjakt och jag var nyfiken på om hon skulle vara något mer uppskruvad. Det var hon inte, utan hon var fortsatt lugn tyst och behaglig vid sidan.
Juni i ett lånat ylletäcke (jag har beställt ett sådant på nätet igår) med sin and som hon precis apporterat. Hon är så duktig!
