viljaochjunibloggen

En jakthund måste ju funka i vardagen också!

 

Så vi har varit i Göteborg och hälsat på, åkt spårvagn till Nordstan och bara hängt

 

Till skillnad från igår när jag såg framför mig hur hela kedjan (skicka ut - blåsa stopp - vinkla vänster) skulle gå vägen gjorde jag annorlunda idag och tränade varje moment för sig.

 

Stopp-signal först, (eller ja, först gick vi fot ca 10 min)  med bollkastare. Kastar först ut en boll, långt som fan, för att sen skicka Vilja dit. När hon är en bit ifrån bollen blåser jag Stopp! Å hon får belöning med bollkastaren med ny boll. Svårast här tycker jag är när jag vill utöka avstånden och jag blåser stopp när hon är långt ifrån mig, men nära bollen, då händer det att hon "inte hör" stoppet och tar bollen istället...  Hur träna stopp-signal på långa avstånd?

På promender förstås, men om hon inte befinner sig sådär långt bort då?

 

Skicka på linjetag i samma slänt gick bra, 4 vita dummies hade jag på rad. Hon är inte 100% säker när hon kutar ut, men när hon kommer en bit ändrar hon kroppsspråk som säger "ah! jag vet att det finns en här snart!" 

Gjorde sen vänster-tecken i "klockan" med hund i mitten och apporter kl 9 

 

Å den lilla svarta fick mest springa runt på fältet idag, lämna av en och annan tennisboll tränade vi på förstås.

 

 

Juni fick idag påbörja träningen "lugn och fin vid sidan" / följsamhet. Jag har henne i koppel, klicker i höger -handen och ger godis från vänster.

Jag var ute med henne även igår och gick fot på gräsmattan, och hon är så fin, så fin. En lugn attityd och en önskan om att göra rätt. Jag hoppas att hon behåller sitt lugn vid sidan även när störningar kommer fram. Det tror jag faktiskt att hon kommer att göra, så länge som jag tränar mycket fotgående och med störningar som hon klarar av.

 

Detta är totalt tredje passet jag har tränat fot med Juni, fjärde om jag räknar med hos Maria. Första passet efter Maria fick jag korrigera lite med kopplet när hon gick för långt fram, visa med rösten vad som är fel och vad som är rätt. Hon tycks anamma det oerhört snabbt, för vid båda träningspassen har hon inte gått för långt fram en endaste gång! Jag har henne vid sidan, i kort löst hängande kopplet, säger "fot" och så går vi.

När hon velat nosa i backen har jag visat med kopplet att jag inte vill att hon ska nosa. Jag kan riktigt se på henne att hon tänker till, och så fort hon går i position får hon klick och godbit. Så finkänslig!

     en bit ned på fältet sen tränade jag avlämningar med dummy, på samma vis som jag tränat inomhus nu ett tag. Dvs hand-dutt och godbit när hon kommer till handen. Så fort hon är redo, dvs att hon förstår hand-dutt-kriteriet, ska jag börja klicka först när hon sätter sig och håller kvar dummyn.

Vi tränar också att hon ska greppa dummy från golvet/marken och lämna av, detta funkade även utomhus idag. Snart kan jag lägga på kommando "apport"  =)

 

 

Med Vilja hade jag idag planerat dirigering / vänster-tecken, å stopp-signal. Jag gick ut ensam och lade ut apporter

3 st rakt fram, och 3 st åt vänster

 

Magnus Lindström ska i vår ha en B-provskurs år Flatteklubben Småland, jag tog kontakt med honom och frågade honom om jag inte fick lov att boka honom privat för att lösa mitt ibland återkommande bekymmer med Vilja och upptag av fågel. Det är ju "bara" det vi har kvar innan fler starter.

 

Så igår åkte jag och vovvarna iväg för en träningstimme hos Magnus. Jag hade tre vilt med mig och Magnus hade tre. Magnus hade två krickor som Vilja till en början var måttligt intresserad av att hämta. Jag berättade att jag fått träna varje viltsort för sig och inte har tränat med krickor avsevärt mycket. Magnus gjorde ett par markeringsövningar på ganska korta avstånd i enkel terräng och Vilja var loj. Inte sig själv och jag förklarade att hon brukar visa större arbetslust. Magnus tänkte att miljön här kanske var avgörande så vi flyttade oss. Magnus lade ut några fåglar + kaninen jag hade med mig i ett nytt tätt område med låga granar.

Här var Vilja sig själv, fart ut och in och snabba upptag - härligt !!  Inget tvekan på något vilt utan plockade utan fördröjning, dock kunde vissa avlämningar varit bättre men det kan jag enkelt träna - bara upptagen är ok.

 

Jag fick ett kvitto på att fortsätta träningen så som jag gör; mängd-träna. Endast använda vilt i träningen och sällan dummies. Känns positivt!

 

Juni fick sedan prova hämta en kricka. Och hon är så härlig, min lilla svarta. En naturligt stor jakt- och apporteringslust har hon, och helt tokig i att få kuta iväg in i busken och leta.

Jag satte henne och hade fågeln i västen, hon hade tidigare inte fått lukta utan jag skull prova hur hon bärde sig åt vid första bekantskap av ny fågel.

Jag satte på koppel för att få med henne bit längre så att jag när hon tog upp fågel skulle befinna mig längre bort.

Juni har full koll på att jag har lagt ut något i buskarna och visar tendenser att vilja kuta bort på momangen.

Ungfär samtidigt som jag kopplar loss låter jag henne gå, hon susar ut snabb som blixten och letar letar. Så fort jag ser att hon har tagit fågeln kallar jag in, och hon kommer till mig!

Så härligt att hon utan att ens fått se fågeln innan plockar upp utan tvekan!  Jag gjorde samma procedur en gång till, Juni var då inte lika snabb på att komma in med den - men godkänt!

 

 

Våren 2014, för två år sedan nu, hade jag samma ambition att starta på B-prov nybörjarklass som jag har idag. Skillnaden då från nu är att jag idag har en hund som tycker hämta fågel är roligt.

      Under den första delen av 2014 var det inte så, min hund såg ut som att vilja gå och lägga sig när fågel kom fram. Här levde Vilja inte upp till sitt namn alls, som hon alltid annars gör. Vilja har en enorm will-to-please (att vara till lags), hon tycker att jag är bland det bästa som finns och allt det roliga hon gör vill hon göra tillsammans med mig. En härlig egenskap hon har! Hur skulle jag bära mig åt för att ta fram hennes härliga arbetslust även när det handlade om att hämta fåglar? 

   Den som såg mig då kanske bara fnyste åt mig när de såg min hund och jag sa att jag vill starta på B-prov.

Och faktiskt, så lade jag ned träningen. Jag gav upp, min hund kommer inte att vilja leta efter fågel och att apportera.

Men så av en slump i juli 2014 åkte jag till Alingsås för en B-provträning. Jag åkte egentligen för att prova momenten på dummies, men jag fick som alla andra prövningen på vilt. I slutet på dagen efter inte en hel dans på rosor såg det ut såhär;

 

Vilja och Juni, i "vår" kohage

 

Igår åkte jag och hundarna till Skövde för en träningsträff hos Pia! Det var en stor uppslutning med många golden-vovvar i varierande ålder. Vilja och jag har tränat fotgående och lite mer fotgående. Det var längesen nu som vi var i en större grupp och tränade. Vilja har varit tyst hela tiden, bra.

Jag hade min kasse vilt med mig för nu bannemej blir det inte en endaste dummy med på träning, det är fågel som gäller !!  Lade ut kaninen först i skogen, Vilja hämtar denne felfritt. Jaha?  Tydligen en bättre kanin än den vi hade förra helgen! Mycket beröm fick hon. Sen hade jag även 2 duvor och 1 kaja ut i skogen, kajan gick ok men inte pang på. Behöver träna mer med kaja/råka.

 

Sedan när de andra tränade med skott-apporter (här tänkte jag att Vilja verkligen inte behöver hämta någon sådan apport....)  så jag lade ut kanin och and bakom oss som hon fick hämta. Kaninen till och med roffade hon åt sig innan jag skickade henne - snopet värre!

 

Efter vi var klara fick Juni följa med ut på gärdena, jag skulle kassera viltet till räven - tänkte jag, haha! Jag kastade fåglarna oplanerat ut på åkern och valpen far efter, tar både slitna kajan och slitna duvan och ojoj vilket intresse!

Jag kastade iväg fågel, Juni for efter och hämta, jag kastade iväg den igen och sa till Juni att kom nu så går vi...., Juni for efter igen. Hah! Inget fel på hennes lust att ta vilt iallafall! 

 

Idag lade jag upp träningen lite mer strukturerat:   Jag tog med mig valpen ut på gräsmattan här en kvart och lät henne först hämta en dummys två gånger. Jag kallade in med signal och gav klick när hon lämnade av dummy i min hand. Föll dummyn till backen så fick hon ändå godis för att hon kom ju på min signal, men alltså inget klick. När hon kom med dummy till handen fick hon däremot klick!

Jag satte valpen och sedan när jag var vid samma buske lade jag plötsligt en kråka. Vad skulle valpen göra nu? Jo hon susar ut, greppar tag lite slarvigt om kråkan, jag kallar in, valpen kommer och tappar kråkan ett par gånger på vägen men tar om. Jag blåser hem, har klickis och godis redo för att ge belöning. Jag har faktiskt belönat när hon släppt kråkan vid mina fötter för det är en klar förbättring än att springa runt ifrån mig och medvetet ta avstånd.

Nästa gång Juni fick lov att hämta så låg där en duva. Här hade jag utökat avståndet för jag tänker att ju längre avstånd desto lättare har hon att springa mot mig. Jag kallar in när hon greppat duvan, och hon springer så fint mot mig! Min fina labrador! Nån av gångerna här har hon till och med lämnat duva till handen, och jag har klickat och hon fått godis.

Jag tänker att jag tränar precis likadant som med dummy som med fågel. Inkallningssignal, klicker, handflata fram och godis i näven.

Med dummy så är hon inte ännu lärd att alltid lämna av till handen, men det är bara då hon får klick och godis så hon borde snart fatta helt. Med fågel så får hon belöning för att hon kommit till mig och lämnat av, om fågel hamnar vid mina fötter är nu orelevant - det kan vi träna mer av.  Dummy däremot kräver jag till handen samt att jag ska lära henne mer av "håll fast".

En milstolpe för oss idag att Juni inte sprang åt motsatt håll från mig, utan faktiskt kom in med fågel!  : )