viljaochjunibloggen

Nu har alla Viljas tänder på övre tandraden fallit ur och två st vuxen-tänder ploppat upp som svampar. Även en av de större hörntanderna försvunnit och där är nu bara ett stort hål  "hallåååå?"   Jag har faktiskt aldrig varit med om detta fenomen förut med att tänderna faller ut och valpen för en stund är mer eller mindre tandlös , kanske skulle lägga ett glas och se om tandfen kommer till hundar ??

 

Dagen efter Simskolan åkte vi till hundbadet igen. Var där bara dock 10 min för sen började det åska, jahopp.  Bara packa ihop och åka hem igen. Vilja hoppade dåmera rätt ut i vattnet och skulle minsann hämta hem alla bollar så Elsa fick inte hämta någon !

 

Jag har sökt ett nytt jobb i Taberg, hoppas de ska höra av sig... Sen kan jag inte låta bli att fundera mer på min nya dröm som jag har fått;  att hyra ett hus nånstans lagom långt in i skogen där jag kan bo med mina hundar. Anlägga en hundgård som hundarna kan vara i när jag är iväg och arbetar, eller kanske kan någon hund följa med mig till mitt framtida jobb? Jag skriver hundar för jag tror det gärna kommer finnas iallafall två i mitt liv.. Elsa finns tyvärr inte för alltid. Vilja kommer bli vuxen och förhoppningsvis lämnar hon Vilja-bebisar efter sig och kanske kan jag få ett barn av henne i min ägo. Det vore himla kul , men vi får väl se hur jag lyckas med henne till att börja med !

....men visst är det kul att ha drömmar...

 

Förresten så är det 6 månader sedan nu som inseminationen med Ammy ägde rum. Det har varit en mycket mysig första halva av 2012 : )   Kommer nog minnas det här i resten av mitt liv hur jag fick vara med enda från start.

 

 

Jag och hundarna har idag letat oss ut till hundbadplatsen som finns här i Jönköping, den ligger just bredvid Axamo flygplats. Visserligen kan vi ju gå ner till Vättern som vi brukar, men det är mycket trevligare och roligare om hundarna kan springa fritt och bada obehindrat , och det är just vad de kan göra där ute i axamo : )

 

Vilja har inte riktigt fattat det där förut med att man kan vara i vattnet även om man inte bottnar , så idag har vi haft lite simskola. Vi gjorde så att jag gick i en bit tills jag visste att hon var tvungen att simma för att nå mig. Då simmade hon till mig och krafsade på mina ben och ville upp i famnen. Lyfte då upp och vände på henne sen simmade hon tillbaks i land. Sen gick det lättare och lättare för henne.  Även kastat ut en tennisboll som både hon och Elsa har hämtat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är himla roligt med hundbadplatser tycker jag. Man som hundägare kan ju prata med alla. Inga problem att åka dit ensam : )

Det var nyttigt för Vilja att vistas där, då det var runt 10 st hundar i olika storlek och det var inget gruff mellan någon alls..

 

 

Nu vet jag vart vi ska åka nästa gång när vädret är utbjudande , för när valpen sover såhär är det rätt lugnt och skönt ! ;)

Idag har vi små mini-goldens haft äran att vara med på WorkingTest på fjolårets valpkull.  Valparna har haft det lattjolajban mellan varven , sen har vi två-benta tittat och studerat hur ett-åringarna jobbar. Mycket intressant, mycket info och många tips & råd om hur man kan träna..  Jag är helt fylld i skallen : )  

 

 

 

 

 

 

Mor & morfar.. så fina..

Vi har mycket att brås på Vilja och jag. Är så spänd över att se hur hon kommer att bli..  Kan hon hålla sig i skinnet kan det nog bli ganska bra! Kanske.

Två gånger har det hänt nu som Elsa faktiskt inte ser dödsförfärad ut när Vilja är på henne;

 

 

Haft ögon på Elsa hela tiden som de har busat, ifall hon skulle hinta till mig och be mig ta bort valpen... Men hon har inte gjort det, har inte sett besvärad ut alls så jag har låtit de hålla på en stund. Är bara Vilja rätt lugn och inte låter som den ragata hon ibland är, så kan de busa en liten stund iallafall.

Det trodde jag då aldrig : )    Fast Elsa är förstås inte den som bjuder upp till lek, eller ens svarar på Viljas hundra lekinviter / dag , men ibland då och då får hon faktiskt ett litet gensvar iallafall.

Gick idag en sväng ner till Vättern igen. Och vem träffar vi inte på vägen ner? Jo, en 4 månaders boxervalp! Kunde ju inte hittat någon bättre lek-kamrat . De lekte en bra stund, sen ett dopp i vattnet och vi gick hem.

Elsa sniffade snabbt upp några gamla fågelbens rester , som båda fick tag i... Hade jag öppnat käften på den andra så hade den andre hittat nån ny bit . Sitter nu och googlar på (vad hade man gjort utan google?) hur farligt det kan vara för hund/valp att få i sig fågelrester, men jag vet ju inte ens om någon fick i sig någon något , jag tror inte det. Ändå är man ju så orolig, ååhh varför sätter valpar i sig allt de ser... Och gamla hundar på snart 12 år, kan de inte heller ta och låta bli !?

 

En hund kräks väl upp det som är olämpligt, eller ?? 

Nu läser jag att det finns folk som MEDVETET ger sina hundar färska ben ,  så det är kanske inte så farligt om mina kanske, eventuellt, möjligtvis fått i sig en litenliten bit..

Sitter på facebook och följer uppdateringar om min bekants rottweiler..  En stor hane i sina bästa år , vem har mage att ge sig på honom?  En hund som bara ville vakta sitt hem , och den lilla valpen som hon nyligen fått hem... Blir så ledsen när jag tänker på det , och hoppas verkligen de som bröt sig in i hennes hem och misshandlade honom åker fast !!! 

Synd man inte kan göra så mycket mer än att visa sitt stöd...

 

Till helgen fick vi Lätt & Lagom -ägare inbjudan till mingla på working -test , tror det blir superkul !!  Jag som knappt har sett någon retrieverträning tidigare behöver ju se vad det är jag vill vi ska bli duktiga på, mitt lilla yrväder o jag.

Men fram tills vi är mogna blir det bara att ta det lugnt. Allt är ju ändå lattjolajban som det är liksom!

 

Igår var jag och köpte nya pjux till föttera också. Såna där som man kan ha i skog och mark, vattentäta med bra grepp undertill. Vill ju använda dem på en gång!!  Men något roligt i valpåldern blir iallafall valpkursen , som startar 13 aug. Kommer säkert ha vildaste valpen i gänget , kanske skulle döpa om henne till Vilda : )

 

 

 

Fast ibland är hon rätt lugn också , när hon sover.

Jag och Vilja har varit på mitt gamla jobb och hälsat på. Ett demensboende med 8 st personer med demenssjukdomar. Väldigt roligt var det att komma dit igen, saknar verkligen mitt jobb där... Hur ofta åker man annars 5 mil enkel resa, genom den värsta vinter någonsin, till sitt arbete? Sällan.

 

Hund, eller vilket husdjur som helst, (kanske en minigris) tror jag skapar en bättre arbetsmiljö på våra arbetsplatser här i landet, särskilt våra äldreboenden. På det boendet finns där redan en katt, som heter Kajsa. Tror verkligen hon gör nytta där, går och stryker sig mot de boende och skapar lugn bara genom att finnas till.  Elsa har också fått vara med dit nån gång när jag har jobbat. Och hon fick kontakt med en dement som ingen annan av oss i personalen annars kunde..

 

Vilja var som vanligt yrvädret själv när hon anlände. Hälsade på alla, sen var hon mest i sin egen värld. Röjde i rabatten, åt på äpplen, drog i rötter, ja säkert något mer..  Sen fick hon vara i koppel medans vi fikade, och det gick väl helt ok.

 

Mitt drömliv vore verkligen att ha ett jobb som jag trivs med och där hunden fick lov att få vara med och göra skillnad varje dag. Tror alla parter hade vunnit på det !

Jag hade ett ärende till stan, så för att fördriva dagen lite fick Vilja följa med en sväng.  Vi gick från Rådhusparken och ner till stationen. In på väntsalen och satte oss på första bästa bänk där inne. Efter hon kommit till ro så gick jag vidare längre in på väntsalen, och satte mig där istället osv osv. 

Även om Vilja kan ha måttligt med självförtroende och en jäkla anamma, så kan hon även bli väldigt liten och vill hoppa upp/vara i knät.. Mammig.  Jag brukar vilja ha henne kvar på marken, för hur kommer det se ut annars med en vuxen hund ca 30 kg i knät? Nää, hon får lära sig.

Jag tycker hon är rätt duktig i stan faktiskt, med tanke på att alla hennes nervceller (typ 5 st...) går åt alla håll och hon vill göra alla saker på en gång. Mycket vilja, precis som jag ville ha!

 

Och fortfarande är det folk i alla åldrar som går fram och vill hälsa... : )   Det är inte många som lyckas pricka in att hon är en golden-valp. Ja, hon är ju från England så klart inte hon ser ut som alla andra ! Eller ens är i närheten av alla andra. Unika tjej.

 

 

Gav henne en dummy igår. Hon bar den så fint, så fint. Stolt är hon när hon bär.

Ibland blir man bra stolt över man man har i hasorna.    Jag brukar medvetet utsätta Vilja för situationer som vi tidigare bråkat om, bara för att kunna träna mer på det och för att se om hon fattat galoppen. Idag har vi gått runt hela ankdammen, och hon har inte sprungit efter en enda and! = ))  Lyssnat på en gång på mitt "nej", inte för att hon var på väg att jaga den här gången utan bara för att påminna henne om att det fortfarande var förbjudet. Hon vände sig om och fick då goda köttbullar och glad matte som belöning !

 

Jag är pigg som fasen nu på att få påbörja jaktträning på allvar. Men än så länge är ju hela världen ett disco, så det går inte riktigt... Och så kommer det få vara ett tag till.

Man kan tro att vi har varit ute och flugit luftballong idag;

 

 

Har ej varit ute och flugit, utan "bara" varit vid Utsikten i Huskvarna! Visst är här vackert. Ta bort de mörka molnen, lägg till skymning och solnedgång så blir det allt vackert..

 

Fästingarna har visst party där uppe på höjderna. Äckliga djur. Får behandla Elsa med frontline nu igen , någon som vet om samma preparat funkar bra på valpar ??

 

Och en bra grej !!  Vilja går ju fortfarande mest utan koppel (för jag har nog med att ha en hund i koppel och tycker det är bara bekvämt om hon kan gå utan) , det kom en man gåendes förbi oss och jag fick henne till att stanna kvar hos mig, men sen stack hon iväg när mannen passerat. Gaaah , ropade tillbaka henne. Hör och häpna så vände hon sig om kom tillbaka !! Kanske har lilla valphjärnan förstått nu varför jag blir så arg på henne och kopplat ihop ett plus ett.

Duktig vovve : )  

 

... Att valpar och hundar lär av sina misstag råder det inga tvivel om. Tänk tex i valplådan när de börjat tumla runt och biter mamman för hårt i örat och får sig en snyting, det misstaget gör de aldrig om.

 

 Vilja är nu inte på Elsa lika mycket som i början, och det går att säga till henne på ett mildare sätt och hon fattar vinken, dvs att jag varnar. Skulle hon mot förmodan inte lyssna när jag säger till henne, så är jag inte rädd för att fullfölja och visa vad jag menade.. Man måste vara noga med att hålla kvar sin respekt anser jag , sen menar jag inte att man ska vara elak mot hunden.  När jag fick ryta till och ta tag i Vilja på promenaden ute igen nyss (verkar vara en nyfunnen trend vi har, bråka en gång i veckan...) så var jag inte elak , utan jag var tvungen att visa att sådär gör man INTE. Man springer inte fram och jagar ner alla änder i vattnet , det är fullt förbjudet. Stark i sig själv som hon är, så jagade hon ner ytterliggare en ankfamilj direkt efter. Då fick jag åter igen visa henne att det jag sa tidigare, fortfarande gällde...!  Såhär fick vi bråka förra veckan också fast om en annan situation, gången efter hade hon lärt sig av sitt misstag och var inte lika jävlig.  Så vi får väl gå ner till änderna en gång senare (när jag återhämtat mig) och se om hon lärt sig något. Jag hoppas när hon är runt ett år att vi kan gå fot förbi änderna utan problem , men då är hon nästan tvungen att begå misstaget nu i unga dar för att få en chans att lära sig utav det.

 

Uppfostran är en rätt knepig bit, och man får testa sig fram hur "hård" man måste vara vara mot hunden för att budskapet ska nå fram. Elsa är tex mycket vekare än Vilja och jag har aldrig behövt korrigera henne på det sättet som jag behöver korrigera Vilja.

 

Redan nu vill jag tro att hon kommer bli en utmärkt apportör. Med all den viljan av att bära saker och att komma med dem till mig, det stora viltintresset, markeringsförmågan; hon kan sitta på balkongen och titta på fåglar som befinner sig långt bort,  all den självsäkerhet som hon redan visar - att hon kommer ha mod att våga jobba långt bort ifrån mig men samtidigt ha ett öra bak och kunna styras.  Sen är det bara att få ihop allt i en enda påse, och framför allt:   KUNNA VÄNTA !! 

Igår var vi en sväng igen intill stan. Satt bara hemma och rullade tummarna, så kunde lika väl åka en sväng med Vilja. När vi kom ut ur bilen såg jag det var värsta marknaden i stan. Med mat från alla världens hörn (kändes som utomlands) , jag åkte tillbaka senare utan hund för tyckte nog det var lite för mäktigt för en tre-månaders-valp att vara mitt i.

Vi gick en sväng mot Juneporten istället och satte oss utanför Filmstaden. Mycket folk, bilar, bussar och duvor.  Jag tänkte att ju mer hon är i stan bland folk kanske hon blir lite mer "immun" och inte känner det är så värt att hälsa på alla hon ser.. Det går lite bättre här hemmaomkring nu , man får muta med godis och vara snabb som attan. För snabb och ivrig är hon, hon börjar också förstå nu att jag blir rätt arg när hon bara kutar fram utan lov , så snart kan hon nog börja kunna hejda sig fullt ut.  Fast jag är ändå glad att jag fått en så social tjej, underlättar en hel del när man ska umgås med folk och särskilt barn.

 

Meeeen så populär jag har blivit på stan! Folk i alla åldrar tittar och ler och frågar om de får klappa , denna uppmärksamhet är jag ju inte van vid.  Men kanske bäst att vänja sig när man håller i en av golden-eliten i sitt koppel  =)

 

 

 

 

Vid tre månaders ålder kan vi pricka i följande:

 

 

Det var nog alles!

 

 

Idag har vi varit på äventyr inne i staden Jönköping. Suttit på bryggan vid Munksjön, ätit glass vid piren och haft det allmänt gott. Man får ju passa på såna här dagar, för de verkar inte komma i överflöd...

Vilja tog allt stoj och stim (eller ja , den lite tyngre trafiken och allt folk) utan bekymmer. Hon behöver dock bli bättre på att inte dra i det där kopplet...! 

När vi skulle tillbaka till bilen mötte vi ett gäng tyskar med små barn i 4-5 års åldern , Vilja var i sitt esse när alla ville hälsa på henne och skulle sitta i knät på alla : )

 

Och dagens äckligaste;   Vilja började spotta ut blod ur munnen, Milton hade just markerat mot henne och jag tänkte om hon hade blivit biten, eller kräktes hon blod? Nej det var "bara" en fylld fästing som hon bitit hål på. Ja, mycket ska man vara med om!

 

 

 

 

 

 

 

Nyss kommit in från promenaden med hundarna. Jag är helt slut och känner mig som en dålig hundägare :( 

Vilja och jag har bråkat ute idag. När Elsa rullar sig i gräset på ängen (det är det bästa hon vet) så är Vilja där snabbare än kvickt, sliter och drar i stackars Elsa som om hon vore ett köttstycke och jag tycker INTE det är ok! Eftersom Elsa inte försvarar sig eller säger ifrån knappt alls, så går jag ofta emellan och säger åt Vilja att "nu räcker det!"   Så idag visade jag verkligen mitt missnöje gentemot Vilja, och det var alldeles för många gånger som jag fick säga ifrån för att hon skulle förstå att det hon gör mot Elsa inte är ok. Hoppas att vi inte behöver bråka om samma sak lika länge nästa gång....