viljaochjunibloggen

Idag har vi verkligen avancerat!  Igår var det grundträning hela dagen, och idag har det varit walk-up med långa långa markeringar samt linjetag. Vi tog bilarna och körde till nånstans i Moheda, till ett område med med långa fält. Kort gräs blandat med högt till knäna. Fanns även en flod vid kanten och på andra sidan skog, där vi sedan skulle skicka hundarna över vattnet.

 

Först gick vi på linje och Roger en bit fram, ganska långt faktiskt, sköt sen ett skott och kastade markering till oss var. Jag använde inte pipan något när hon jagade och inte heller när hon sprang hem, glömde av det... blev sedan "tillsagd"  (skämt isådo) always use the hunt-signal when the dog is hunting, and always put the recall on! 

Idag har jag tänkt på att ändra min inkallningssignal , funderar på att gå in i badrummet och öva lite för mig själv... jag blåser flera korta nu istället, istället för pip-pip vilket ju faktiskt låter likt min söksignal. Vore synd om jag faktiskt skulle riskera att på långt håll röra till det för Vilja.

 

Blås stopp 2 gånger, lyssnar inte hunden använd verbal signal. (Vet inte om jag skrev detta igår)

Vilja har inte stannat på stoppet alla gånger, särskilt inte långt ut och särskilt inte när hon jagar... Hur ska jag få till det?  Stoppet kan hon ju när hon tex är lös på fältet, när jag skickar henne mot dummisar - men jag kanske behöver öka avståndet. Japp, klart jag behöver det.

 

Vid dirigering, det är lättare om hunden jagar hemåt när vi skickar höger/vänster, istället för att vi skickar med tecken och ber dem söka åt det hållet. Bättre att hunden är längre bort, och vi lär den att "jaga hemåt"

 

Detta är något jag kan träna på gräsmattan med godis. Sätta hunden och droppa godisar på vägen hem mot mig, samtidigt som jag visar med tecken "jaga hemåt". Behöver också träna stoppet...

 

Nu kommer vi till något spännande:  linjetag över vattendiket i form av en flod, ganska strömt. Vi började nära, precis vid vattenkanten och sedan skickade över vattnet efter att apporten blivit kastad. En situation vi aldrig varit i förut.

Vi ökade avståndet rejält och gick över hela fältet och skulle skicka därifrån. När det blev Viljas tur tvekade varken jag eller Roger på att hon skulle gå rätt ut. Vad gör hon istället? Jo, hon börjar leka i vattensamlingarna på väg bort! Having a little 5 mins of fun there.... Jag skickade om, trycker på med UT, när hon sedan kommer till diket med floden stannar hon. Hon TOTALT VÄGRAR att gå över. Detta fortsätter hon att göra alla gånger såvida vi inte står nära diket. What's up with that!?  Roger sa 'she's playing', kanske är det så att hon i detta fallet charmade sig ur det hela. Låtsades inte förstå. Eller så är det för att hon har svårt för terrängbyten, hinder blir som glasvägg. Jag vet inte.  Jag kommer att träna vid bäcken nedanför elmia, se om det är samma där.

 

Vi fick sedan ta ett linjetag som vi lagt ut tidigare. Vi hade gjort ett antal apporter emellan, men det var inget som störde hundarna.

Sedan när vi lade till störning med skott-apport så befann sig störningen 180 grader, motsatt vinkel. Även när vi lär hunden linjetag med störning så ska linjetaget vara synligt för hunden.  Sedan kan vi göra det svårare med att minska vinkeln med störningen.

 

 

Jag känner mig så innerligt priviligerad att få gå kurs för Roger och Simon, att få lära mig hur de tränar hund i UK. På något sätt lära mig hur jag tränar min retriever to be a good gundog. (ursäkta svengelskan min hjärna försöker byta över till svenska)  Dagen idag har varit hela dagen på engelska, så det är till och med att my mind is thinking in english... try to talk english is a bit harder but I guess the more I practise the more secure I'll become.

Nu har jag också kommit på vad jag vill göra i framtiden... åka till UK och starta hund. Hur det nu ska bli möjligt, får väl livet utvisa.

 

Birgitta hälsade oss välkomna, för min del var det första gången jag var på Björkåsen. Trodde min gps visade fel när den ville jag skulle svänga in på en liten liten grusväg i skogen, men jag bestämde mig för att fortsätta där då det såg ut som längre fram på kartan att jag skulle vara rätt. Blev glad när jag såg hundbilar och hade kommit fram!

Efter samling presenterar Birgitta Simon och Roger, och kort därefter informerade hon oss alla om att det There will be no shouting at the dogs or any misbehavior what so ever towards the dogs!   Kan inte sägas för många gånger.

Vi delades sedan in i två grupper, Simon and Roger skulle ta sig an vardera. Jag gick till gruppen för yngre hundar, lika bra, tänkte jag. Jag var ju redan innan kursen nyfiken på grundträning.  Och grundträning har vi fått! Grunder repetition och mer grunder. Vilja har fått mycket stadga och passivitet vid skott och andra hundars markeringar, vilket har varit JÄTTENYTTIGT för henne! Trots att hon är 3 år nu känns det som att det fortfarande är det vi behöver träna på mycket. Främst för att inte hennes bägare ska rinna över, jag är mest rädd att hon nån gång ska börja ljuda, om jag inte skulle bromsa henne alls. Hon vill ju så mycket, hela tiden. När jag går fot med henne tillbaka efter en heldags-träning har hon fortfarande jag-vill-jobba-ännu-mera-attityden. Vilket jag älskar med henne!

 

Efter att vi hamnat i vår grupp så gick vi ut till ängen, eller en klippt gräsmatta. Vi var två unghundar på 10 månader var, tik/hane, väldigt olika. Jag m Vilja, en annan goldies på 3,5 år, en flat på 3 år och en lab. Roger ville kolla av oss vid markering, med skott. Han sa åt oss att koppla loss hundarna. En markering går av och en av de unga hundarna lever rövare och springer samtidigt som hund nr 1.  Hanen var endast 10 månader ännu, så livet är förstås latjolajan. Mycket lekfull. Föraren till hunden fick ta på kopplet, och själv avgöra om hon ville stå kvar på linjen eller backa mer bakåt.

Roger lånade hunden och på 5 minuter lade han honom stopp-signal, vid sidan och med koppel. Hunden behövde få en ökad respekt både för sin förare och pipa.

Roger förklarar att vi kan anpassa ljudnivån med hänsyn till avståndet till hunden. Är hunden nära behöver vi inte blåsa stoppet högt. Vad ska vi annars ta till när hunden är längre bort? 

Den andra valpen, en tik, fick Roger uppmuntra att bjuda upp med dummien då hon gärna släppte den och gick till sin förare utan apport. Roger förklarade att han tidigt lär sina unga hundar rätt beteende, för att inte få ett felbeteende inlärt längre fram.

 

Efter att vi alla skickat våra hundar gick han igenom och förklarat att vi alla skickar olika på markering. Någon tar fram sin hand och säger "jah", en annan säger "apport", en annan skickar enbart vid namn. Roger föredrar ALLTID att skicka hunden vid enbart namnet!

 Förklaring:

1. På en linje är det mycket sällan två hundar har samma namn. Skulle båda hundarna ha kommando apport , kan risken finnas att fel hund hämtar apport.
2. Vid enbart användandet av namnet och INGEN hand som sticker fram vid hundens huvud markerar hunden bättre. Vi undviker att hunden vrider upp huvudet, för att kanske vänta på om 'handen' kommer, och kan då ha missat markeringspukt.

Jag och Therese har haft ett par bra träningar i veckan. Nu känner jag dock att jag har lite idétorka , motivationen att träna gick plötsligt ned.

Om jag tänker att jag ska starta igen i Fegen om en månad, så är det fortfarande söket vi behöver träna... Vi fick till ett jättebra sök sist på träning m 6 dummies, skott vid utläggandet av söket + hund vid sidan (som inget hämtade) ,  Vilja hämtade de 3 första som en raketkula. Sen fick hon stanna upp lite , ladda batteriena ca 1 minut , innan jag skickade igen. När hon kom in var hon angelägen om att få bli skickad igen, hon ville inte att den andra hunden skulle gå. Hon hade bra tryck hela tiden, och kom inte av sig lika stort som hon vanligtvis gör.

Jag har fått några tips att ha med hunden ut vid utläggandet av apporter, främst då när jag vill att hunden ska gå djupt. Jag kan också, för att undvika att hon går ner sig, öka motivationen ute i söket (att någon avlossar skott/kvackar)  , innan jag skickar igen. Men främst måste jag komma ihåg att FLYTTA PÅ MIG så att hon får ny mark att ta an.

Nu pausar jag nån vecka med egen träning. På tis-ons har vi ju kursen nere på Meadowlark, sen ska jag åka till Göteborg! Vilja får förstås följa med.

 

Nu är jag valpsugen.

Jag har pratat i telefon ikväll med Maria på Blackbounds kennel i Stockholm. Maria hade jag mailkontakt med för en tid sen, men hon fick bara en valp i kullen, så den var förstås tingad. Av en slump tittade jag in på hennes sida igen, och såg att hon igen har en dräktig tik! Med många fosterblåsor i magen.  Vi ska försöka hitta en dag som jag kan komma på ett besök.

Jag tänker lite på om det är fult gjort av mig att stå på kö hos flera uppfödare, fast jag tror inte det... Det är ju inte säkert att det blir valp till mig hos den ena kullen, då kanske jag har möjlighet i den andra. Så tänker jag.

Maria tycktes ha hundar i min smak.  Hundar med tryck i, älskar att jaga, följsamma, dirigerbara. Det hade varit så roligt att få börja om igen, och få lära mig ännu mer om retrievern som jagar.

Under de två åren som Vilja varit "grund-tränad" så har det blivit en del kurser , och fler ska det bli! Jag försöker samla på mig så mycket jag kan nu, för att lära mig från olika - det bästa sättet att träna vår retriever till en bra jakthund.

Bästa Anki har gett bort en plats till mig hos Birgitta SW med två instruktörer från Irland!  Tis-ons i nästa vecka. Jag kunde knappt ta emot det.. Men jag ser fram emot att åka, och få lära mig ännu mer.

Det känns som ödet, att det ägde rum samtidigt som den vecka som jag har semester.  Att ha semester kändes ju plötsligt väldigt positivt!

Så jag tar med mig hunden och åker ned i två dagar. Så hoppas jag att vi får mycket passivitet/stadgeträning och följsamhetsträning, så skulle nivån vara för yngre hundar så gör det inget. Då kan jag bara anteckna och ta med mig det hem så att jag kan tillämpa det på nästa hund :)

 

I eftermiddag har vi promenerat runt sjöarna. Jag var inne på Hööks och köpe ett midjebälte, inte en dag för sent! En fantastisk grej som låter händerna vara fria under promenad, och låter hunden dra ohämmat och en själv får ju dessutom skjuts framåt. Dessutom passar det perfekt när jag har två hundar och ska gå på långpromenad med dem i koppel!

Hoppas på att ha fortsatt bra flow ...

Igår åkte jag och Therese till Habo för att träna vid dammarna där. Vid dammarna var vi ju några gånger när Goldenkluben Skaraborg hade nybörjar-träning i apportering förra vintern. Roligt värre. Min dröm är att kunna leda något sånt själv framöver. Ja, efter att jag skaffat en till hund och tränat ännu mer apportering, samt gått kursen till instruktör inom SSRK..  Helst börjat vara med och apportera på jakter också, förstås. Samla erfarenheter och kunskaper.

 

Vid dammarna hade hundarna ingen förväntan på vad som komma skall. Skillnad vid gölen, där Vilja vet precis vad som väntar. Massa förväntan, inte helt positivt. Istället för att fika igår, ska vi kanske fika istället vid gölen och göra något helt oväntat - istället för att börja kasta i vattnet.

Vid dammarna där i Habo är det så bra för man kan stå på varsin sida och kasta markeringar åt varandra. Det går också att välja om dummyn ska komma på blankvatten, i vassen eller på land på andra sidan. Vi kastade ut några dummies i vasskanten på den ena sidan, för att simulera en jakt tänkte jag. Änderna hamnar ju som känt ofta i strandkant/kass, så att kunna skicka in hunden där i området och den apporterar det som finns är bra . Kastade ut dem, och vi började arbeta i dammen på motsatt sida.

Vilja fick markeringar över vattnet i vasskanten mot land på andra sidan. Hunden flyger ut och i vattnet och löser jobbet utmärkt.

Ett par linjetag också över vattnet till samma ställe. Fick ta hjälp av Therese innan skicket och göra som på Åsa-kursen , "mark mark " och klapp klapp.  Funkade jättebra!

Lite fika och diskussion vad vi ska träna härnäst. En markering över längre vatten upp på land - vilket jag inte trodde Vilja skulle fixa, men hon gör det galant! Även linjetaget ut i vatten igen!

 

Vi avslutade med ett sök på kalhygget + in i skog. Jag lade vita dummies närmast , 2 grön + 1 lila på djupet.  Loka hämtade ett par vita först, sen gick Vilja ut (ensam-hund). Hon har jättebra energi de 3 första och hon hämtar till och med den lila längst ut, men sen bara dör hon....   Hur ska jag egentligen göra för att hon ska orka jobba i söket ordentligt?   Har jag en till hund vid sidan så har jag ju inte det bekymret, men på b-prov kommer det inte stå en hund bredvid när vi startar... 

Så jag måste fokusera på söket nu.  Jag har anmält till Hallandsmästerskapet (B-prov med dummies) i labrador Halland, som är 19 juli. Samma jag åkte på förra sommaren, och det känns som att vi kan få samma resultat i år också. Där det faller på söket...att hon inte hämtar fler än 3-4.

 

Får grunna på hur vi ska lägga upp träningen i söket. Markeringar på land och vatten har vi ju koll på. Det är väl fotgåendet bakom skytt som säkert går att träna på mer.

Dock så är jag inte helt säker på att Vilja kan hålla sig helt tyst vid vatten när andra par-hunden får sina vattenmarkeringar.  Jag måste verkligen vara JÄTTENOGA när vi tränar vid vatten att jag inte bygger onödig stress/förväntan i henne , utan har mycket passivitet.

Nästa träningspass behöver vi kanske inte ens köra nåt i vatten.

 

Så då har jag alltså Hallandsmästerskapet att fokusera på härnäst. För att provet är med dummies så blir det kanske så att jag tränar med dummies inför det. Så tar jag tillbaka vilt-träningen efter starten där, och tränar vidare inför det riktiga B-provet...

Vilken somrig dag !!

Upp till hundbadet så fort jag kom hem från jobbet. Legat där och solat en stund, badat Vilja. Sen träffade jag Therese vid gölen.

Therese m Loka gick i förväg till vattnet, jag med Vilja efter. Noga med fotgående och försökte att hålla blicken högt.

Vilja har varit uppe i varv/förväntan, inte varit helt tyst heller i den situationen när hon såg Loka bada när vi kom ned till gölen. Gick ifrån vattenkanten , in i skogen, belönade med godis när hon tog kontakt. Försökte lära henne att hon får godis när hon söker kontakt under passivitet  -när annan hund jobbar.Låter hon så måste jag korrigera ..

På prov sen får jag en hund som tittar på mig när annan hund jobbar, och förhoppningsvis inte fokuserar lika mycket på det andra som händer.

Känns lite jobbigt faktiskt att hon låter. Vill verkligen inte få mer av det. Så vi måste vara försiktiga med HUR vi tränar.Det är inte särskilt mycket ljud jag har hört, med de par gnällen tycker jag är för mycket!

 

Jag valde t ex bort markeringar idag helt, för att inte bygga mer förväntan.... Det hon fick hämta hämtade hon som linjetag. Hon lyckades ta ett helt dolt, utan att ha gått i vattnet först. Inte långt, men det var svårt nog! Hon lyckades och det kändes kul!

Efter att hon kommit i arbete så har hon inte låtit.  Jag har varvat med lite tennisbollar på land, samtidigt som jag hela tiden bestämt vad på vattnet hon ska hämta.

 

Till nästa gång får vi kanske sätta oss ned och fika när vi kommer ned till vattnet... backa lite i träningen och ha passivitet inblandat.   Gärna byta plats också..

 

Jag försöker på olika håll att knyta kontakter så att jag ska få möjlighet att få vara med och apportera på jakter i höst. Det vore fantastiskt roligt!   Samtidigt som jag har en liten valpis.  Tänk om det kunde få bli så bra.

 

Nathalie hade efterfrågat träning hos Maire , men det var bara jag som kunde komma idag- så det blev intensiv träning bara för mig i 2 tim!  Jag är så glad att kunna få den hjälpen i träningen, så fina uppfödare jag har som engagerar sig länge och vill oss alla väl att vi ska komma framåt i träningen. Det är guld värt.

 

Vi började med att titta på Viljas fotgående, då jag ju tycker hon är studsig/hoppig. Jag själv måste vara noga med att höja blicken! Det kan ju vara så att Vilja är orolig i sitt fotgående för att jag är orolig och tittar ned på henne hela tiden. Så Josefin: titta uppåt , och titta med halva ögat ned så ser jag ändå om hon hamnar för långt fram. Och hoppar hon, säg nej. Dock tycker jag det är svårt att veta när hon behöver korrigeras...

 

Efter vi tittat färdigt på det kikade vi också på hur jag kan gå tillväga för att få henne bättre med mig vid halt under fotgåendet. Tex gå efter skytt - stanna - hunden är en hundlängd före mig - hunden måste hoppa tillbaka till sidan =  ser allmänt fult ut!

Istället behöver jag tänka lite mer som vid ridning; ge halvhalt. Ge en föraning om att vi snart kommer att stanna.

I teorin gjorde vi som så att på en sträcka med hunden vid sidan saktar jag ner några steg, säger ordet stanna tyst. Hunden stannar - jag stannar med vänster ben - är hunden en bit framför kan jag då gå fram med höger ben för att hamna i position med hunden. Detta för att hunden inte ska behöva "hoppa bak åt sidan", som jag tillämpar...

Liten onödig detalj kan tyckas, men arbetet runt fötterna är lika viktigt som allt det andra hunden ska göra.

Vad som fungerar i praktiken i skarpt läge återstår att se! Jag ska försöka träna såhär nu iallafall. På promenad, och träningar ute.

 

Nästa vi tittade på var mina tecken/signaler. Maire gick ut, vi gömde oss, och lade några punkter med apporter. Rakt fram, åt höger, åt vänster och så skulle jag skicka åt olika.

Skickar rakt fram, stopp - tecken höger. Hon tar tecknet först men viker sedan av bakåt. Stopp igen,  hunden tar apport i vind och tar därför ej signal...

Skick rakt fram igen, efter jag fått full koll på var apport ligger åt vänster. Gick något åt höger för att jag inte ville riskera att hon skulle springa rakt fram och vika av åt vänster , fast hade hon fått vittriing så hade hon ju egentligen inte gjort fel... Mest fel i det här sammanhanget då jag ville ha tecknet tränat. Skickar rakt ut, stopp -  viktigt att ha sättandet på en gång , så att hund kan varva ned några grader !! Hund fick vittring på apport åt vänster, då gav jag tecken. Tjoho!  (minns dock inte att det gick så smidigt som jag beskriver det)

 

Sedan gick Vilja på en markering, bara för att Maire skulle kunna kasta en boll mot ett buskage som jag sedan skulle skicka på. Skickar utåt, hund går ej rakt. Stopp, ta tillbaka. Ny position - avvakta - fokuserar hon framåt? - nytt skick - japp!

Här skulle jag blåsa stopp + närsök vid boll. Gjorde som jag blev tillsagd, blåste stopp. Hund tog ej stopp för att hon hade vittringen i näsan. Japp, så just där hade jag inte behövt blåsa eller visa henne något för hon löste ju det själv! Dvs fördes till rätt område och jagade. Jag som inte hade koll på om jag behövde blåsa eller inte för jag inte kunde se om hon hade vittring eller ej.. Tycker det är så svårt!  Särskilt när det kommer till mocktrial eller riktig jakt, när ska jag egentligen lägga mig i och styra min hund?

Jag skickade henne igen till samma område, nu fanns där dock inget. MEN en boll lades ut efter hon sprungit ut, Vilja skulle då "söka hemåt". Ta ett steg fram - visa med handen nedåt + sök signal. Hunden söker hemåt. Funkade faktiskt!

 

Maire gick sedan ut och lade ett sök också. Motvationssök, med mycket kvackande och klapp  xD

4 apporter hämtar Vilja utan problem, dock på nästa skicket så bara kommer hon av sig... går åt sidan och leker i gyttjebad istället (?) I det läget vet jag inte riktigt vad jag ska göra, hur jag måste träna. Är det kanske så enkelt att jag efter tredje skicket behöver röra mig mer och skicka henne från en ny vinkel?

 

Summa sumarum:

 

• Bli mer konsekvent vid fotgåendet, tillåt inte studs!
• HÖJ BLICKEN!
• Skicka hunden en liten bit längre bort än nödvändigt innan stopp och sidotecken = hunden kan då lättare jobba i vind.
• Stopp-signalen är mkt viktig! (den kan jag träna separat med bollkastare)
• Ha inte för bråttom vid nästa skick efter stoppet  - hund sitta, lugna ned sig.
• Träna sök med apporter på djupet!

 

 

 

Första vattenträningen för i år! Ganska sent om man frågar mig, men så går det med en vår som försvann!

Vilja har jobbat på riktigt bra i vattnet, den tvekan hon hade i fjol i samma vatten vid samma tid på året var som bortblåst idag..! Istället fick jag jobba endel med henne i passiviteten istället, hon var nämligen inte helt tyst heller...

Riktigt förväntansfull. Får grunna på hur jag ska motverka att det ska bli ett problem längre fram i klasser...

 

Vi har kastat markeringar åt varandra, kastat en dummy till på samma ställe i vattnet som vi sedan skickat på igen som linjetag. Det har gått bra mestadels av gångerna!  Lärde ut Åsas knepp med "mark mark klapp klapp", för att få hunden att minnas att den ska utåt.

 

Majbritt sa igår att hon inte kan hjälpa mig med valpen, pga hennes katt. Jag blev ledsen, och det kändes som att jag inte kommer kunna ha någon valp...

Men jag vill verkligen ha en hund till, jag vet att jag är värd en hund till och jag är oerhört målmedveten och ambitiös vart jag vill komma med mina hundar. Så livet kan väl fortsätta ge mig vad jag förtjänar?