Roger Philips på Meadowlark Gundogs dag 1
Jag känner mig så innerligt priviligerad att få gå kurs för Roger och Simon, att få lära mig hur de tränar hund i UK. På något sätt lära mig hur jag tränar min retriever to be a good gundog. (ursäkta svengelskan min hjärna försöker byta över till svenska) Dagen idag har varit hela dagen på engelska, så det är till och med att my mind is thinking in english... try to talk english is a bit harder but I guess the more I practise the more secure I'll become.
Nu har jag också kommit på vad jag vill göra i framtiden... åka till UK och starta hund. Hur det nu ska bli möjligt, får väl livet utvisa.
Birgitta hälsade oss välkomna, för min del var det första gången jag var på Björkåsen. Trodde min gps visade fel när den ville jag skulle svänga in på en liten liten grusväg i skogen, men jag bestämde mig för att fortsätta där då det såg ut som längre fram på kartan att jag skulle vara rätt. Blev glad när jag såg hundbilar och hade kommit fram!
Efter samling presenterar Birgitta Simon och Roger, och kort därefter informerade hon oss alla om att det There will be no shouting at the dogs or any misbehavior what so ever towards the dogs! Kan inte sägas för många gånger.
Vi delades sedan in i två grupper, Simon and Roger skulle ta sig an vardera. Jag gick till gruppen för yngre hundar, lika bra, tänkte jag. Jag var ju redan innan kursen nyfiken på grundträning. Och grundträning har vi fått! Grunder repetition och mer grunder. Vilja har fått mycket stadga och passivitet vid skott och andra hundars markeringar, vilket har varit JÄTTENYTTIGT för henne! Trots att hon är 3 år nu känns det som att det fortfarande är det vi behöver träna på mycket. Främst för att inte hennes bägare ska rinna över, jag är mest rädd att hon nån gång ska börja ljuda, om jag inte skulle bromsa henne alls. Hon vill ju så mycket, hela tiden. När jag går fot med henne tillbaka efter en heldags-träning har hon fortfarande jag-vill-jobba-ännu-mera-attityden. Vilket jag älskar med henne!
Efter att vi hamnat i vår grupp så gick vi ut till ängen, eller en klippt gräsmatta. Vi var två unghundar på 10 månader var, tik/hane, väldigt olika. Jag m Vilja, en annan goldies på 3,5 år, en flat på 3 år och en lab. Roger ville kolla av oss vid markering, med skott. Han sa åt oss att koppla loss hundarna. En markering går av och en av de unga hundarna lever rövare och springer samtidigt som hund nr 1. Hanen var endast 10 månader ännu, så livet är förstås latjolajan. Mycket lekfull. Föraren till hunden fick ta på kopplet, och själv avgöra om hon ville stå kvar på linjen eller backa mer bakåt.
Roger lånade hunden och på 5 minuter lade han honom stopp-signal, vid sidan och med koppel. Hunden behövde få en ökad respekt både för sin förare och pipa.
Roger förklarar att vi kan anpassa ljudnivån med hänsyn till avståndet till hunden. Är hunden nära behöver vi inte blåsa stoppet högt. Vad ska vi annars ta till när hunden är längre bort?
Den andra valpen, en tik, fick Roger uppmuntra att bjuda upp med dummien då hon gärna släppte den och gick till sin förare utan apport. Roger förklarade att han tidigt lär sina unga hundar rätt beteende, för att inte få ett felbeteende inlärt längre fram.
Efter att vi alla skickat våra hundar gick han igenom och förklarat att vi alla skickar olika på markering. Någon tar fram sin hand och säger "jah", en annan säger "apport", en annan skickar enbart vid namn. Roger föredrar ALLTID att skicka hunden vid enbart namnet!
Förklaring:
- På en linje är det mycket sällan två hundar har samma namn. Skulle båda hundarna ha kommando apport , kan risken finnas att fel hund hämtar apport.
- Vid enbart användandet av namnet och INGEN hand som sticker fram vid hundens huvud markerar hunden bättre. Vi undviker att hunden vrider upp huvudet, för att kanske vänta på om 'handen' kommer, och kan då ha missat markeringspukt.
Rogerupplyste vidare oss alla med att den bästa tiden att lära hunden sök-signal och inkallning är när hunden i själva verket utför det! Blås närsök när hunden letar efter apport. Blås inkallning när hunden springer hem.
....vad jag idag fick bli varse om är att mina signaler låter en aning lika. Inkallning och närsök. Det har jag under 3 år aldrig lagt märke till... men ju mer jag tänker på det, desto mer kan det stämma. Så vad jag behöver är att blåsa flera signaler i rad på inkallning.
Roger tittade mycket på INLEVERERINGAR. Att få hem hunden och sedan ha den under kontroll varje sekund, särskilt med unga hundar. Att ha en hund som hoppar efter apporten efter den lämnat av kan innebära att jag stryks. (detta har hänt mig)
Jag nämnde Viljas tidigare issue med att komma in till rätt position efter hon lämnat av, då jag haft henne sittande framför mig (vilket Roger föredrar) så har hon hoppat till min vä-sida, vilket då kan ge ett dåligt intryck.
Nu när vi tittade på det, så hamnar hon i rätt position i nästa skick redan när hon lämnar av. Så OK.
Den unga hanen fick rådet att träna inlevereringar i små områden, då han på stora områden är lekfull och inte kommer in med apporten.
Vi gick vidare till en fårhage, med stängsel runt om. Innan jag åkte ned till kursen hade jag lite ågren över att hundarna skulle hoppa över stängsel. Vilja har knappt hoppat förut, vi har heller aldrig tränat stängsel när jag varit nojjig pga alla skräck-historier att de kan fastna och skada sig. Men nu fick jag släppa det, hunden skulle alltså lära sig hoppa!
Då Vilja tvekade massor fick vi gå nära stängslet (jag trodde aldrig hon skulle hoppa över) , kasta flera dummies över, när hon självmant tog tassarna över så hjälpte jag henne upp med baken och berömde massor. Bara för att visa att hon kan, hjärtat mitt. Vi gjorde så ett par gånger, backade sedan. Tills slut kunde hon springa fram och över stängslet, hitta apport, sedan hoppa tillbaka! På alla hinder/staket har det behövts att vi först ha fått gå fram nära, presentera hindret för henne, så att hon sedan när hon ska skickas över kan komma över utan problem. Hade hon bara fått prova en gång innan, hade hon inga problem med att komma över sedan.
Så här var det viktigt att PRESENTERA. Även sedan använda kommando som "get over" "over", eller "hopp" som det blev att jag använde.
Vilja skickades till ett område, och arbetade och kom sedan tom. Kanske fanns där ingen apport? Roger förklarar att det även är jätteviktig att hunden kan kallas hem utan apport. På field trial om första hunden ej lyssnar på inkallning i ett tomt område, men de resterande lyssnar men kommer ändå tomhänta åker första hunden ut. Självklart ska man inte träna när det inte finns apporter ute, menar Roger, inte med unga hundar. Men han menar ändå att inkallningen är viktig även om det innebär att hunden får lämna området tomhänt.
Det vi ännu inte gått igenom var Tecken. Roger lär in tecken på samma sätt som jag lärt in, dvs "klockan".
Ha hunden i mitten, sedan i hans fall kasta apport (om hund är stadig) till en av sidorna. Skicka med tecken. Sedan öka avstånd, tills han inte kan kasta längre. Fortfarande samma avstånd till hund. När hunden kan det, ökar han avståndet till hunden men kortar istället ned avståndet till apport. Tränar endast ett tecken i taget, höger vänster, och Ut sist.
När han avancerar har han hund i mitten, sedan en apport åt vardera sida (kl 9 och 3), lägger apport 1 nära hunden, apport 2 mycket längre bort. Resultatet blir ofta att hunden dras åt apport 2 då den är sist kastad, men vänta... Vänta ut hunden, vänta tills den tar kontakt och kanske sneglar åt höger/rätt håll, ge tecken och skicka!
Vad jag lärt mig efter idag är:
- Att min hund ej är vek och blir låg i arbete trots att hon känt obehag med att lära sig hoppa över stängsel. Hon har efter hon lärt sig gjort det med samma fart och fläkt som hon alltid har!
- Kolla över mina signaler. Kanske ska jag ändra inkallningen så att den låter mer olikt närsök.
- Att jag ej behöver blåsa en kort signal i pipan innan linjetag, vet inte varför jag gör så... Förmodligen att jag sett det som ett tecken att lära henne gå ut om jag har dubbelkommando.
Kommentarer
Postat av: Anki
Vilken dag ni haft du och Vilja! Låter som du lärt dig en hel del nytt som du kommer ha användning av med den nya valpen men också för din träning med Vilja. Väntar med spänning på uppdatering av morgondagens äventyr.
Kram Anki
Trackback
