Oktober 2018 / 2 dagars jakt i Skåne
Klockan 05.00 i fredags åkte jag och Juni mot Sofia och ställde bilen där, för att köra vidare mot Skåne. Strax efter 08.00 var vi på plats. Det kändes skönt att rasta hundar/gå på toa/byta om och göra sig färdig.
Tanken med att följa med och jaga i Skåne var att Juni och jag ska gå fot på fasandrev. Vilket innebär att vi skulle få vara med i miljön men utan krav att apportera.
Första dagen under förmiddagen åker jag med en spanielförare och går bredvid henne när vi driver/stöter upp fasaner. Jag har en ganska bra känsla i kroppen, Juni är ok följsam (det är inte så lätt att gå fot i eländig terräng)
och hon är tyst. Även tyst när fasanerna lyfter och blir skjutna mot.
Efter lunch åker jag med Sofia till en and-såt. Jag står bredvid Sofia nära, och en bit längre ifrån oss står en till apportör.
En fågel faller död en bit framför oss. Sofia frågar om jag vill ha den, men det vill jag inte. Samtidigt som Sofia skickar sin hund gnäller Juni. Skit också.... allt som känts så bra fram tills nu. Jag borde kanske stått längre ifrån..... att muta med egengjord levergodis gick inte, Juni var för fokuserad eller stressad.
Efter avblåst jakt skickar jag henne på eftersök. Tycker hon söker bra, men hittar ingen fågel.
Sedan åker vi vidare och jagar fasaner. Går drev i majsfält. Juni är fortsatt lugn. Låter henne eftersöka i området men finner inget.
Dag 2
Efter en lugn kväll med pizza och chips sover vi och vaknar upp inför en ny dag.
Jag åker igen med samma spanielförare. Dock är Juni förbytt.... hon är mer uppvarvad. Piper i fotgåendet när vi går mot drevet. Gnäller sen igen när vi stöter upp fasaner. Efter tips från kunnig person att säga till henne ordentligt när hon ljudar så gjorde jag just det..! Och jag tyckte inte att det hjälpte.... Här kände jag mig ledsen och vilsen...
Vi gick tillbaka till bilarna och jag åkte med Sofia resten av dagen. Att gå i drev var kanske inte så smart. Lätt att vara efterklok.
Fasan.
Vi ställde oss på ett fält jag , Sofia och en apportör till. Framför oss var det ett buskage, staket, och plöjd åker. Skyttarna stod på åkern. Kom inga fåglar åt vårt håll vilket gjorde att Juni inte heller pep. Den såten blåstes av och vi gick vidare till nästa.
Ut på ett fält igen, bakom oss var majsfält. Framför oss också majsfält som fasanerna stöttes upp ifrån. Här kommer det en del fågel. Minns inte om Juni pep här eller inte....
När jakten är avblåst ser jag en tupp ligga en bit ifrån, jag släpper Juni, blåser ett stopp och närsök och hon hittar fågeln. Dock är hon så uppstressad att hon äter på fågeln !!!!! Överslagshandling. Hmm.. Dumma hund.
Efter lunch ska vi jaga rapphöns. Vid rapphönsjakt går man på linje med skyttarna på ytterkanterna och spaniel framför sig som stöter upp hönsen. Verkligen en rolig jakt !!! Juni går på helspänn. Ger ifrån sig ett gnäll när en fågel framför faller och hunden bredvid hämtar. Hur ska jag komma förbi det här?!
Vi avslutar med ett fasandrev där vi står som passiva apportörer. Här är Juni helt tyst. Så det slutar ju åtminstone bra!
Nu har det gått några dagar sen jakterna och jag hunnit smälta det mesta.
Imorgon blir det träning med skott och fågel för att känna av stämningen.
