Om uppfostran...

... Att valpar och hundar lär av sina misstag råder det inga tvivel om. Tänk tex i valplådan när de börjat tumla runt och biter mamman för hårt i örat och får sig en snyting, det misstaget gör de aldrig om.
 
 Vilja är nu inte på Elsa lika mycket som i början, och det går att säga till henne på ett mildare sätt och hon fattar vinken, dvs att jag varnar. Skulle hon mot förmodan inte lyssna när jag säger till henne, så är jag inte rädd för att fullfölja och visa vad jag menade.. Man måste vara noga med att hålla kvar sin respekt anser jag , sen menar jag inte att man ska vara elak mot hunden.  När jag fick ryta till och ta tag i Vilja på promenaden ute igen nyss (verkar vara en nyfunnen trend vi har, bråka en gång i veckan...) så var jag inte elak , utan jag var tvungen att visa att sådär gör man INTE. Man springer inte fram och jagar ner alla änder i vattnet , det är fullt förbjudet. Stark i sig själv som hon är, så jagade hon ner ytterliggare en ankfamilj direkt efter. Då fick jag åter igen visa henne att det jag sa tidigare, fortfarande gällde...!  Såhär fick vi bråka förra veckan också fast om en annan situation, gången efter hade hon lärt sig av sitt misstag och var inte lika jävlig.  Så vi får väl gå ner till änderna en gång senare (när jag återhämtat mig) och se om hon lärt sig något. Jag hoppas när hon är runt ett år att vi kan gå fot förbi änderna utan problem , men då är hon nästan tvungen att begå misstaget nu i unga dar för att få en chans att lära sig utav det.
 
Uppfostran är en rätt knepig bit, och man får testa sig fram hur "hård" man måste vara vara mot hunden för att budskapet ska nå fram. Elsa är tex mycket vekare än Vilja och jag har aldrig behövt korrigera henne på det sättet som jag behöver korrigera Vilja.
 
Redan nu vill jag tro att hon kommer bli en utmärkt apportör. Med all den viljan av att bära saker och att komma med dem till mig, det stora viltintresset, markeringsförmågan; hon kan sitta på balkongen och titta på fåglar som befinner sig långt bort,  all den självsäkerhet som hon redan visar - att hon kommer ha mod att våga jobba långt bort ifrån mig men samtidigt ha ett öra bak och kunna styras.  Sen är det bara att få ihop allt i en enda påse, och framför allt:   KUNNA VÄNTA !! 

Kommentarer
Postat av: Nathalie

Det är alltid lika drygt när de testar gränserna och inte reagerar på första gången man säger till, utan att man får "tjata".. Men man vet ju hur man själv var som liten.. men du gör ett bra jobb som inte ger efter när hon gör fel.. Det där med att kunna vänta kommer ska du se.. Just nu är hela världen en fest bland regnbågar och fjärilar är så roliga att leka med.. "barn är barn".. :)

2012-07-10 @ 10:08:10
URL: http://teamalcatazz.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0