För vems skull?
Våren 2014, för två år sedan nu, hade jag samma ambition att starta på B-prov nybörjarklass som jag har idag. Skillnaden då från nu är att jag idag har en hund som tycker hämta fågel är roligt.
Under den första delen av 2014 var det inte så, min hund såg ut som att vilja gå och lägga sig när fågel kom fram. Här levde Vilja inte upp till sitt namn alls, som hon alltid annars gör. Vilja har en enorm will-to-please (att vara till lags), hon tycker att jag är bland det bästa som finns och allt det roliga hon gör vill hon göra tillsammans med mig. En härlig egenskap hon har! Hur skulle jag bära mig åt för att ta fram hennes härliga arbetslust även när det handlade om att hämta fåglar?
Den som såg mig då kanske bara fnyste åt mig när de såg min hund och jag sa att jag vill starta på B-prov.
Och faktiskt, så lade jag ned träningen. Jag gav upp, min hund kommer inte att vilja leta efter fågel och att apportera.
Men så av en slump i juli 2014 åkte jag till Alingsås för en B-provträning. Jag åkte egentligen för att prova momenten på dummies, men jag fick som alla andra prövningen på vilt. I slutet på dagen efter inte en hel dans på rosor såg det ut såhär;
Här står jag och ska ta emot Vilja när hon just har hämtat sin första kanin. En fin bild, tycker jag. En talande bild som berättar att min hund just ska leverera in något till mig för att hon också ser vårt arbete så som jag gör; vi gör det här tillsammans
Och glädjen som jag känner när vi äntligen har nått samma punkt;
Vilja har hämtat och levererat in en duva, också för första gången. Lyckan är total! Kanske, bara kanske kan jag nå mitt mål att starta på B-prov.
Det handlar inte för mig om att tävla, att vinna rosetter. Jag tycker inte ens om att stå i centrum, att bli bedömd. Det ger mig ångest. Men faktiskt så lägger jag det åt sidan, för jag vill att min hund och jag ska göra det här tillsammans, att VI ska utvecklas. För att vi ska nå dit så innebär det att vi måste stå i centrum, någon måste stå med ett protokoll och kolla på min hunds retriever-egenskaper och bedöma hur pass bra hennes egenskaper är för dagen.
Fram till oktober 2014 tränade jag flitigt med fågel för att kunna nå mitt delmål att starta på Poängjakten, ett inofficiellt jaktprov. Här kom vi nästan sist. Vilja hämtade sina markeringar bra, men hade ingen lust alls att leta efter fåglar i skogen på söket. Jag blev frustrerad, för att jag var ju redo! Jag var redo att lägga min ångest åt sidan och ut och starta på prov. Uppenbarligen var inte Vilja på samma nivå. Okej tänkte jag.... vi vilar ett tag och tar nya tag. Poängjakten 2014 kom vi placerade nästan sist (denna variant av jaktprov går i form av en tävlinng med poäng)
I april 2015, ett halvår efter vår första start på Poängjakten gjorde vi revansch. Jag hade under hela vintern endast tränat med fågel, haft mitt mål i sikte att vi ska försöka en gång till.
På kvällen innan vår start blir jag sjuk och ligger i sängen med feber. På morgonen vaknar jag med feber fortfarande, men jag bestämmer mig för att åka ändå. Med 38 graders feber åker jag nästan 20 mil enkel resa för att genomföra ett prov där jag och Vilja slutar på en 2:a plats ! Vilken prestation, av oss båda! Jag fick beröm av många i publiken, många hade även sett oss året innan och såg nu vilken skillnad det var. Vilja hade börjat visa sitt rätta jag i arbetet, sin passionerade arbetslust.
Jag hade en positiv känsla under träningen även under sommaren och bestämde mig för att ha i sikte att starta på vårt första officiella B-prov i augusti. Tyvärr börjar Vilja löpa och det blir ingen start. Så typiskt var det.
När hon är färdig med löpet och jag fortfarande angelägen om att debutera på B-prov anmäler jag mig till ett prov utanför Linköping i september. Jag hade en bra känsla när vi startade jag trodde och hoppades att det skulle gå vägen, men Vilja brister i apporteringen. Hon flyttar runt vilt i söket och lämnar en fågel i busken.
Jag blev ledsen för att jag tänker som det domaren sa: "hon är alldeles för bra för att hålla på såhär". Jag VET att min hund är en duktig apportör, hon har sina rätta egenskaper.
Uppenbarligen var den dagen inte en dag som allt stämde för oss, kanske var hon påverkad av sitt löp - hon blir skendräktig. Om det påverkar hennes apporteringslust på fågel så får jag ha det i åtanke och försöka hitta prov det här året som inte ligger i direkt anslutning efter löp.
Stämmer Vilja med sin cykel så löper hon i mars. Det betyder att vår start på Poängjakten 2016 , i april kan visa samma resultat som i fjol. Men det kan jag ta.
Istället ligger vi bra i fas inför proven som ligger under tidig höst.
Det har varit en lång resa, ingenting med Vilja har varit enkelt. Det enda som är enkelt är hennes lust att samarbeta, och med det hoppas jag att vi kan nå långt!
Kommentarer
Trackback
