viljaochjunibloggen

Igår åkte jag och hundarna till Skövde för en träningsträff hos Pia! Det var en stor uppslutning med många golden-vovvar i varierande ålder. Vilja och jag har tränat fotgående och lite mer fotgående. Det var längesen nu som vi var i en större grupp och tränade. Vilja har varit tyst hela tiden, bra.

Jag hade min kasse vilt med mig för nu bannemej blir det inte en endaste dummy med på träning, det är fågel som gäller !!  Lade ut kaninen först i skogen, Vilja hämtar denne felfritt. Jaha?  Tydligen en bättre kanin än den vi hade förra helgen! Mycket beröm fick hon. Sen hade jag även 2 duvor och 1 kaja ut i skogen, kajan gick ok men inte pang på. Behöver träna mer med kaja/råka.

 

Sedan när de andra tränade med skott-apporter (här tänkte jag att Vilja verkligen inte behöver hämta någon sådan apport....)  så jag lade ut kanin och and bakom oss som hon fick hämta. Kaninen till och med roffade hon åt sig innan jag skickade henne - snopet värre!

 

Efter vi var klara fick Juni följa med ut på gärdena, jag skulle kassera viltet till räven - tänkte jag, haha! Jag kastade fåglarna oplanerat ut på åkern och valpen far efter, tar både slitna kajan och slitna duvan och ojoj vilket intresse!

Jag kastade iväg fågel, Juni for efter och hämta, jag kastade iväg den igen och sa till Juni att kom nu så går vi...., Juni for efter igen. Hah! Inget fel på hennes lust att ta vilt iallafall! 

 

Idag lade jag upp träningen lite mer strukturerat:   Jag tog med mig valpen ut på gräsmattan här en kvart och lät henne först hämta en dummys två gånger. Jag kallade in med signal och gav klick när hon lämnade av dummy i min hand. Föll dummyn till backen så fick hon ändå godis för att hon kom ju på min signal, men alltså inget klick. När hon kom med dummy till handen fick hon däremot klick!

Jag satte valpen och sedan när jag var vid samma buske lade jag plötsligt en kråka. Vad skulle valpen göra nu? Jo hon susar ut, greppar tag lite slarvigt om kråkan, jag kallar in, valpen kommer och tappar kråkan ett par gånger på vägen men tar om. Jag blåser hem, har klickis och godis redo för att ge belöning. Jag har faktiskt belönat när hon släppt kråkan vid mina fötter för det är en klar förbättring än att springa runt ifrån mig och medvetet ta avstånd.

Nästa gång Juni fick lov att hämta så låg där en duva. Här hade jag utökat avståndet för jag tänker att ju längre avstånd desto lättare har hon att springa mot mig. Jag kallar in när hon greppat duvan, och hon springer så fint mot mig! Min fina labrador! Nån av gångerna här har hon till och med lämnat duva till handen, och jag har klickat och hon fått godis.

Jag tänker att jag tränar precis likadant som med dummy som med fågel. Inkallningssignal, klicker, handflata fram och godis i näven.

Med dummy så är hon inte ännu lärd att alltid lämna av till handen, men det är bara då hon får klick och godis så hon borde snart fatta helt. Med fågel så får hon belöning för att hon kommit till mig och lämnat av, om fågel hamnar vid mina fötter är nu orelevant - det kan vi träna mer av.  Dummy däremot kräver jag till handen samt att jag ska lära henne mer av "håll fast".

En milstolpe för oss idag att Juni inte sprang åt motsatt håll från mig, utan faktiskt kom in med fågel!  : )