Tips från Coachen
TRÄNINGSPLAN JUNI, 11 mån
Min uppfödare Maria är så otroligt generös med sin hjälpsamhet! Vi hörs ofta om Juni's träning, och jag behöver aldrig känna att jag frågar en dum fråga, eller att jag frågar för mycket. Denna hund har jag skaffat för att lära MIG - och det är minsann det jag gör nu!
Här nedan följer de tips från Maria som jag fick för ett par veckor sedan:
Saker jag lägger ner mycket krut på när jag har unghundar är att bygga linjer, hunden ska lita på tecknet. Alldeles i början går jag "fyrkanten" och går memories, dvs, går i en rak linje från apporten och skickar tillbaks (kan ha 3-4 sådana ställen ut lagda men gått ut till varje) När hunden kan och vet det så börjar jag gå runt med hunden och lägga ut memories. Jag står vid området, hunden får hämta en apport där (när vi står ca 10 m ifrån) (bara för att ha haft näsan i området, bidrar ofta till att de ligger bättre kvar i området) Jag går runt och lägger ut 1-3 sådana memories och skickar ospårat från ett annat håll.
Ser till att få in svårigheter i terrängen så småningom. Diken/terrängskiften/in i skog/ut ur skog. Det ska vara vardag att bara fortsätta.
Ser till att få in svårigheter i terrängen så småningom. Diken/terrängskiften/in i skog/ut ur skog. Det ska vara vardag att bara fortsätta.
Närsök. Träna ofta och mycket närsök.
Ha henne sittande i ett område. ca 10 m i diameter. Gå runt i yttersta cirkeln och kasta bollen och plocka upp, kasta och plocka upp. När du gått en gräns för närsöksområdet, så går du inne i cirkeln också. Här stoppar du under en boll/minidummie ordentligt i marken och fortsätter kasta och vittra in med den andra.
Sista vittringen sker alldeles nära hunden. Du knussar bollen i marken nära henne och plockar upp den.
Anledningen att du gör det nära henne det sista du gör är för att hunden börjar alltid leta där du sist vittrade/kastade och man vill ju att hon ska stoppa ner näsan med detsamma.
Ställ dig en 5-10 m ifrån. Blås närsök. om hon inte börjar med detsamma så hjälp henne med att komma igång (typ med hand eller söök)
Ha henne sittande i ett område. ca 10 m i diameter. Gå runt i yttersta cirkeln och kasta bollen och plocka upp, kasta och plocka upp. När du gått en gräns för närsöksområdet, så går du inne i cirkeln också. Här stoppar du under en boll/minidummie ordentligt i marken och fortsätter kasta och vittra in med den andra.
Sista vittringen sker alldeles nära hunden. Du knussar bollen i marken nära henne och plockar upp den.
Anledningen att du gör det nära henne det sista du gör är för att hunden börjar alltid leta där du sist vittrade/kastade och man vill ju att hon ska stoppa ner näsan med detsamma.
Ställ dig en 5-10 m ifrån. Blås närsök. om hon inte börjar med detsamma så hjälp henne med att komma igång (typ med hand eller söök)
När du vittrat så väl blir det sällan att de lämnar området, de kan gå ur men där luktar det ju inget så de går oftast tillbaks. Om hon går ur och inte går tillbaks utan fortsätter bortåt så vissla inkallning, gå mot området och visa med hand och kropp var hon ska leta, backa tillbaks igen.
Ibland kan man få vittra om igen.
Planen är att man ska succesivt ta bort vittring ju bättre och ivrigare hunden blir.
Ha 3 stycken sådana närsäksområden i olika terränger.
Ibland kan man få vittra om igen.
Planen är att man ska succesivt ta bort vittring ju bättre och ivrigare hunden blir.
Ha 3 stycken sådana närsäksområden i olika terränger.
Sortera.
De första gångerna så gör man störningen 180 grader. Så tydligt som möjligt för att sedan minska vinkeln. När hunden börjar förstå kan man ha en störning när du ska skicka till en "nästan bortglömd" memorie.
Ser att även fast du skriker nej, när hon tjuvar, så kommer hon inte tillbaks.
Inte ok. Jag skulle skrika nej, rusa efter och säga typ ajajajajaj med bestämd, arg röst. Jag skulle verkligen jobba på att hon INTE får tag i apporten och det är DU som hindrar henne.
Så fort hon lyssnar och stannar upp, då berömmer du och kallar på henne. Lyssnar hon inte utan fortsätter igen mot apporten, så skäller du igen. Om hon olyckligtvis får tag på den, så skulle jag ta den, sätta på kopplet lite missnöjt och med bestämda steg gå tillbaks samtidigt som jag skulle muttra.
MEN jag skulle verkligen INTE vilja att hon fick tag i den.
Ha en kompis som plockar upp den om hon inte lyssnar.
Angående hennes slarviga grepp och avlämningar.
Jag skulle inte tjafsa att hon har slarviga grepp, jag skulle träna lite i bråkig terräng / typ vass eller snår, där dummisen kan fastna om man inte håller i ordetligt.
När jag skulle ta emot dummisen skulle jag påminna henne En gång var jag vill ha dummisen. Backa när hon kommer närmre, ta dummiesen och kräva ett sittande på en gång. Under kontroll hela tiden.
De första gångerna så gör man störningen 180 grader. Så tydligt som möjligt för att sedan minska vinkeln. När hunden börjar förstå kan man ha en störning när du ska skicka till en "nästan bortglömd" memorie.
Ser att även fast du skriker nej, när hon tjuvar, så kommer hon inte tillbaks.
Inte ok. Jag skulle skrika nej, rusa efter och säga typ ajajajajaj med bestämd, arg röst. Jag skulle verkligen jobba på att hon INTE får tag i apporten och det är DU som hindrar henne.
Så fort hon lyssnar och stannar upp, då berömmer du och kallar på henne. Lyssnar hon inte utan fortsätter igen mot apporten, så skäller du igen. Om hon olyckligtvis får tag på den, så skulle jag ta den, sätta på kopplet lite missnöjt och med bestämda steg gå tillbaks samtidigt som jag skulle muttra.
MEN jag skulle verkligen INTE vilja att hon fick tag i den.
Ha en kompis som plockar upp den om hon inte lyssnar.
Angående hennes slarviga grepp och avlämningar.
Jag skulle inte tjafsa att hon har slarviga grepp, jag skulle träna lite i bråkig terräng / typ vass eller snår, där dummisen kan fastna om man inte håller i ordetligt.
När jag skulle ta emot dummisen skulle jag påminna henne En gång var jag vill ha dummisen. Backa när hon kommer närmre, ta dummiesen och kräva ett sittande på en gång. Under kontroll hela tiden.
Massa bra tips hur vi kan fortsätta!
Avlämningar
Den senaste tiden har vi tränat mycket avlämningar från vatten under våra promenader. I början fick jag stå nära vattnet och kalla på henne. Hon skakade sig mestadels , men sedan efter ett tag så gick poletten ner! Jag kunde backa upp från vattenkanten, och hon kom snabbt till mig.
Nu väntar mer träning i vatten på nya platser, och träna in ett sättande/hållande med apporten utan att hon skakar sig.
Avlämningarna på land gick ju som jag skrev om sist inte särskilt bra...
Avlämningarna under passen i veckan har gått bättre (jag är tydligare och bestämmer var hon ska komma med apporten) - jag tycker att när Juni håller bra grepp om apporten så har hon förutsättningar också för att kunna lämna av bra. Så om greppet kan bli stadigare - bättre avlämning. Jag ska träna henne att kunna sitta längre med apporten innan hon får sitt klick-belöning.
Sortera
På vägen till Sannabadet går vi alltid över ett fält och vid början av fältet brukar jag lägga en dummie som jag sedan skickar henne till medsamma.
Jag har bollkastaren med mig och jag har med den börjat kasta en boll 180 grader , jag har även provat att kasta störning 90graders vinkel ifrån linjetaget - och det har gått bra! Juni har kommit ihåg linjetaget och kutat dit målmedvetet.
Framöver ska vi kunna ha ett par olika punkter (memories) som jag skickar Juni till.
Närsök/stopp/inkallning-signal
Närsök är just nu perfekt att träna utanför huset i det höga gräset. Jag gör som Maria har beskrivit och det funkar fint!
Stopp-signalen tränar vi också, med belöning tennisboll eller godis.
För att få ut avståndet lurar jag Juni att jag lägger något kul i gräset en bit bort, och sedan släpper jag henne på ett "varsågod" - Juni sticker bort, jag rör mig bakåt så att avståndet blir långt - jag blåser stopp - hunden får belöning! Wiie! Ju längre bort jag kommer att hamna desto mer svårare kommer det att bli.
Igår pratade jag och Maria om Juni's kommande tid på jakter (å jag längtar). Vi pratade om att den mesta träningen sker hemma och när hunden väl släpps på en jakt ska den vara 100 % lydig på signaler. Under pågående jakt funkar det inte att gå ut till sin hund hund för att den inte lyssnar på signalen, hunden kommer lära sig fel och signalerna tappar i effekt.
Att få hem sin hund när den jagar är därför något som MÅSTE sitta! En hund med hög jaktlust ska oasvett vara lyhörd på pipan, och kallar föraren - då SKA hunden komma!
Känner jag min hund rätt så tror jag att när hon är ute i hunting-mode och jag visslar inkallning är jag tyvärr rädd att hon inte lyssnar...
Så hur över-tränar jag inkallningen? Inkallningen funkar förstås fullt ut i vardagen, men att vara på en jakt med alla dess enorma störningar - kommer inkallningen att funka då också? Osäkert.
Jag kom fram till att jag behöver att träna inkallningen när Juni söker efter en apport. Hittills har jag inte visslat inkallning så ofta, har inte haft ett behov av det.
För att inte riskera att Juni ska få vinning i att strunta i min inkallning tänker jag lura henne att det finns apporter i ett område, genom att gå ut och kasta men inte lämna någon kvar. När jag skickar henne i området, hon söker och jag visslar inkallning, finns det alltså ingen apport för henne att få vittring utav - och störningen är på en lagom nivå.
Detta skulle jag kunna träna vid Gölen , och ha ett område med apporter så att hon kan skickas i ett område och finna apporter. Jag kan ju inte hålla på och kalla in henne hela tiden när hon söker heller...
Sammanfattningsvis kan man säga att träningen är omfattande, förberedande utan ett prov i sikte i nuläget.
Nästa helg är det kennel-läger !!
Kommentarer
Trackback
