viljaochjunibloggen

I förmiddags åkte jag och min lilla svarta mot Ulricehamn för att träna tillsammans med Kris. Veckorna går fort, det var nu 1,5 månad sedan jag sist var där.

 

Hos Kris känner jag mig som en elev, som är nybörjare. Jag har så mycket att lära.

Kris lade upp träningen och han plockade med sig sina fjärrutlösta apportkastare (bumber-boy?), apporter och ett gevär (!)

 

Ut på fältet gick vi där gräset hade växt enormt mycket sedan mitten på april. Nu är det verkligen sommar! Varmt och soligt var det, den svarta var varm och jag var också varm. Egentligen något för varmt att träna, men som tur var svalnade det på sedan med lite mer svalkande vind.

Vi stannade på fältet och Kris gick ut och kastade ut 4 apporter ut i ett område. Innan området var det terrängskifte där fältet slutade, en sluttning ned och sedan lövträd och ganska tät terräng.  När Kris kom tillbaka skulle jag just börja att berätta att Juni har en tendens att knalla när jag ska skicka ut henne, men jag hann inte berätta för vips så hade hon redan stuckit. Utan att jag ens visat med tecken !! Gaaah!! Efter sprang jag och efter mycket om och men stannade hon upp och fick inte tag på någon apport. Jag kom muttrandes mot henne, hon verkade inte fatta ett dugg varför jag var arg och vart inte särskilt låg heller... en tuff tik är hon visst!  Jag kopplade på och gick med bestämda steg tillbaka med henne. Hon satte sig och Kris' spaniel fick gå. Lustigt nog är hon hur cool som helst när annan hund får hämta, inga tendenser att knalla eller tycka att det är jobbigt. Men när hon är på g att skickas, då fattar hon inte stadgan!?

 

Det blir som svårt också hur jag ska träna in det (linjetags-tecknet) att hon måste vänta på mitt ut-kommando innan hon får lov att gå. Kris uppfattar det som att jag stressar henne genom att belöna när hon sitter kvar, att det kan göra henne osäker.

Kanske ska jag ha två punkter utlagda och visa henne mot en, men sen vända om och ta en annan?

Ja, träning fortsätter!

 

Avlämningarna har inte funkat så bra idag. Om det var på grund av att hon var varm och hässjade eller vad det berodde på. Vet ej. Dåligt grepp, tappar apporten och håller ej fast vid avlämning. Så vi får träna avlämningar ytterligare, jag tror inte det är hennes fel att det blir fel utan mitt. Kanske glömde jag bort att påminna henne om "hääär" och att hon då kom bort sig med apporten och det blev fel. Jag har ju bilden i mitt huvud hur avlämningen ser ut och hur jag ska träna.

På något sätt blir det så mycket annat också som vi tränar hos Kris , många nya moment att avlämningarna får jag liksom träna separat hemma och befästa. Tänker jag rätt? Eller det låter inte helt rätt...

 

 

Tecken höger-vänster-ut har vi inte kört igång på allvar än mer än nosat på. Men nu är det dags!

Juni sattes på grusvägen , vi stod på fältet, och två apporter kastades höger och vänster 6-7 meter ifrån henne. (Första gången Juni gör denna övningen.) Jag skickar henne mot den först kastade och hon löser det bra!

Kris använder alltid synliga apporter och enkla vägar när höger/vänster tränas - hunden ska alltid lyckas. "Har träningen känts alldeles för enkel så har det varit en lyckad träning"

 

Vid skick rakt bakåt kastades 2 apporter över huvudet på Juni, och vi skulle se om Juni kunde skickas bakåt en andra gång - det krävdes lite mer retning bakåt sedan med en synlig apport så att hon så fort hon vänt om såg apporten.

 

När det gäller hur hunden ska vända sig UT bakåt hurvida vilken hand föraren håller upp har jag undrat hur man lär in det. Beroende på hur vinden ligger ska jag som förare avgöra vilken hand jag skickar bakåt med, och hunden ska i detta läget vända åt det håll min hand visar. Tex vänster hand UT ? hunden vrider sig åt vänster.

 

Vi pratade om stopp-signalen om hunden alltid ska sitta efter stoppet (något jag har funderat över ibland). Svar ja: om det är en orutinerad hund som behöver lugna ned sig efter stoppet. En äldre hund som alltid tar tecknet kan dock stå såvida hunden lyder tecknet.

 

Tecken-träning anser Kris är tråkigt/stressande för hunden och vill bryta av med linjetag där hunden gör av med sin energi efteråt. Låter vettigt!

 

 

Efter "tråkig tecken-träning" skulle vi avsluta med lite skoj - vår första walk-up!  Kris gick med sin spaniel vid sidan och utplacerade hade han sina två apparater med dummies riggade. Han tryckte på en knapp, apparaten kvackade, upp kommer en dummies flygande som Kris skjuter ett skott med geväret på. Kan ju inte bli mer likt en jakt eller ?!  

Här turades hundarna om att hämta - bra övning för en unghund. Juni har varit otroligt lugn vid sidan och jag vågade ha henne okopplad efter andra apporten.

Då Juni söker min ögonkontakt - ja för att jag tittar ju på henne - gav Kris råd att ha mina ögon framåt, då tittar hunden också framåt. När jag ska skicka Juni på en markering vill jag ju inte att hon ska titta på mig... Så så fort hennes markering kom skickade jag henne så fort dummiesen landade på backen. Att jag skickade så pass snabbt gjorde att hon knallade på andra apporten, ops! Jag kutade efter "nej nej nej nej nej", tills slut stannade hunden, puh. Tillbaka gick vi och jag förstod att det var jag som hade varit för snabb med att skicka henne på apporten innan.

 

En balans det där, verkligen. Jag vill ju skicka henne när hon har ett fint fokus framåt, men jag kan inte skicka henne om hon inte visat sig vara stadig.

 

Ev ska jag återkomma till Kris med jämna mellanrum! Det ser jag fram emot!