viljaochjunibloggen

"There's a warmth and joy that never ends between the hearts of special friends"

Rätt ofta nu på senare tid så har jag börjat tänka mer på Elsas ålder... Att hon fyller 12 år om en månad. Det är en hög ålder , men jag har alltid blundat för att tänka vidare på vad det faktiskt betyder att hon är så gammal. Vägrar att inse. Nu börjar det komma i fatt...  Kanske tänker jag i dessa banor helt i onödan, för jag vet ju faktiskt inte när våra dagar kommer att ta slut. Men jag måste ändå förbereda mig. I nästan tolv år (hon var strax över året när vi köpte henne från uppfödaren) har hon funnits där. Levt de flesta år hos farmor och farfar, där jag hade min trygga plats under hela min uppväxt. Sen bleknande den trygga platsen och försvann, och Elsa fick bo på heltid hos mig.

Vi flyttade till Jönköping och någon tid senare fick jag Vilja.. Vilja kommer naturligtvis att rädda mig oerhört mycket den dagen Elsa inte finns här , trots det kommer det nog bli riktigt jobbigt...  Hur förbereder man sig?  Hur förbereder man sig att ens bästa vän kommer att försvinna?  Jag vet inte, och tyvärr är det jag som kommer att få ta beslutet. Det är bara jag som kommer att märka när hon inte är sig själv längre , för ingen känner henne så väl som jag.

 

Samtidigt så försöker jag också tänka att Elsa inte riktigt passar in i det liv som jag vill leva. När Vilja blivit vuxen kommer jag vilja gå långa promenader , som inte Elsa kommer orka följa med på. Eller åka ut till skogen en hel dag och träna , åka på jaktprov, starta på jaktprov. Inget av detta kommer Elsa kunna vara med på. Så kanske gör det inte så mycket att hon försvinner.... Men det kommer fortarande att bli fruktansvärt jobbigt.

 

 

 

Får väl bara försöka ge henne den bästa tid i slutet som går. De sista ljuva åren. Jag önskar att när det tar slut, så tar det slut fort. Att jag kommer att märka tydligt över ett par veckor att nu är avlivning nära. Det är nog värre att se henne dala, att blicken försvinner men att hon är fysisk pigg.... =(  Då vet man inte riktigt när det är dags...

Och visst är hon verkligen inte som döende i dagsläget , hon är fortfarande med i köket nästan alltid och vill ha godis när vi är ute samt rullar sig i gräset. Det enda förändringen som jag märker på henne nu är att hon har sämre aptit på morgonen, vet ej varför.. Så den här överdrivenheten är kanske bara ett sätt att förbereda mig på vad som kommer att hända så småningom.

 

.. Det är aldrig lätt att behöva säga farväl till någon man håller kär, framför allt inte ens bästa vän. Hundar fyller en plats hos oss som inte människa kan.. Även om man försöker förbereda sig på att hon kommer få somna in snart, så kommer det ändå slå oerhört hårt när det väl har hänt. Jag tror dock själv att det blir lite bättre om man inte blundar för sanningen, utan som du skrev försöker inse vad som kommer hända istället. Det är nog även tur att du har Vilja i ditt liv den dagen inte Elsa längre finns hon kommer säkert hjälpa dig igenom detta på hennes lilla vis. Men det finns bara en som Elsa och även om det är svårt, så är nog det bästa att försöka tänka på allt roligt som ni gjort och haft tillsammans under dessa år <3