viljaochjunibloggen

Hösten närmar sig, det är mörkare om kvällarna och en längtan efter svalare luft infinner sig. Jag läser på facebook/instagram att mina hundvänner är ute på duv- och andjaktspremiärer. Jag blir avundsjuk, jag vill också!

Faktiskt så har jag fått erbjudande att vara apportör på en andjakt i runt mitten av september, vilket känns väldigt roligt. Att gå som hundförare är verkligen något som jag vill göra! Jag blir dock nervös och känner höga krav på min hund. Vilja har varit lite knepig med varmviltet förra året (gått ifrån vilt), och när hon agerar så, så skäms jag. Förhoppningsvis trillar polletten ner på henne och hon tömmer marken bra på vilt när hon lärt sig vad det hela går ut på.

Jag kan ju fortsätta träna med kallt vilt tills det blir dags.

 

Idag är de små valparna hela 5 veckor, och jag har 3 veckor kvar att jobba. Jag har gått in i någon slags mode där jag egentligen bara vill sitta av tiden på jobbet tills jag får gå hem på ledighet med min valp. Efter bara en veckas ledighet i sommar så känner jag mig ganska trött, har tappat drivet inombords. Fortsätter att räkna ned <3

 

Vilja är nu färdig med sitt löp tror jag och vi har tagit det mest lugnt. Gått promenader, haft en skön tid!

Under tiden som Vilja har "vilat" har jag tagit mig an en pigg och glad goldenvalp på 6 månader. Matte har bekymmer med henne att hon på promenader attackerar henne, hoppar, biter och är hårdhänt. Än så länge är ju visserligen hunden ung, och det som är problem nu behöver inte vara ett problem i framtiden. Samtidigt så behöver valpen tydliga gränser, främst att få klart för sig vad som är okej och inte okej!

Jag tänker återkommande på vilka bekymmer som jag har haft med hästarna. Det som är naturligt för mig med hundar, är verkligen inte lika naturligt med häst. Hästen har tidigare betett sig lite hur som helst med mig, både på marken och uppsutten. Varför har det varit så?  Varför har det varit svårt för mig att vara tydlig och sätta gränser? För min del har det varit låg självkänsla och självförtroende. Jag har inte litat på mig själv och min förmåga att hantera häst, vilket har gjort att hästen har känt av det direkt och sedan tagit kommandot. De är supersmarta.

Idag har jag sällan bekymmer med någon av hästarna, kanske för att jag tror på mig själv och det jag utstrålar samt säger verbalt kommer inifrån, från magen, och är äkta. Då är det liksom ingen idé att sätta sig på tvären. Hästen blir trygg och låter sig ledas.

Jag vill tro att det är detsamma med våra hundar. Hur lär man då ut energin jag pratar om? Självkänslan, självtilliten?  Att träna hund är lika mycket att träna människan. Iallafall om man vill bli instruktör. Att kunna läsa hunden och sedan förstå vad det är den behöver, och då kunna förklara/beskriva det på ett pedagogiskt sätt så att föraren förstår. 

Jag tycker det här är hur intressant som helst, och jag ser det som en gåva att få lära ut det jag tänker och känner med hundträning.

 

Tillbaka med träningen med Vilja så ska vi imorgon köra igång igen. De 1-åriga flattarna ska imorgon träna stadga på förmiddagen, och jag och Vilja kommer att hänga på. Trots 3,5 års ålder så är fortfarande stadga och passivitet det hon behöver mest. Samt vilt-träning i sökterräng förstås. Det ska vi börja med igen så småningom.

Planerar att ha fläskfilé  (haha....) som belöning imorgon när hunden håller bra position vid sidan, samt är lugn i passivitet.

Planen är sedan att jag ska hitta ett nytt datum i sept/oktober att anmäla till prov. Natalie med kullbrorsan är också sugen på att starta, kanske åker vi på samma prov senare i oktober.

Vi ska också tillsammans gå A-PROVkurs , 6 oktober. Vilket ska bli hur intressant som helst! Kul också att få gå tillsammans med Natalie. Både kurs om A-prov och möjlighet att vara apportör på andjakt, samt start på B-prov, och sedan det bästa :