viljaochjunibloggen

När jag började med jaktträningen läste jag någonstans att stoppsignalen är en reaktion på en relation. Jag tycker det stämmer, med hjälp av stoppsignalen ska man ju kunna stoppa och få kontakt med sin hund oavsett var i arbetet den befinner sig, i vilken terräng, och på vilket avstånd. På signal ska hunden genast avbryta sitt arbete och ta kontakt med sin förare. Har man ingen ömsesidig relation till sin hund kan det nog se ut som så att hunden "stänger av" och inte tar signalen, och går ur hand... Finns där ingen relation kan hunden ta egna intiativ, ha för mycket "kan-själv" och inte vill låta sig styras.

 

Så mycket stopp som jag blåst idag på Vilja har jag nog aldrig gjort. På träning hos Maire fick vi några punkter som vi skulle styra våra hundar till. Inga särskilt långa avstånd men med svår terräng. Vad sägs om täta buskar , buskar upp till typ ljumskarna!  Dammar med vatten, skicka linjetag över vatten, upp på land på andra sidan,  vinkla höger, ned i vattnet igen, få upp hunden, skicka bakåt. Grymt svårt! Maire sa att det viktiga var inte att vi skulle lyckas, utan att jag skulle lära mig tänka hur jag för min hund. Vilka tecken jag ger , signaler. Att stoppa i tid, inte låta henne springa på för mycket mark etc etc. Jättemycket att tänka på, och jag har verkligen inte lärt mig hur dirigering går till, hur jag ska kunna styra henne!

 

På den övningen var Vilja verkligen jätteduktig, trots att hon inte förstod. Hon tog min stoppsignal ALLAgånger, tittade på mig och väntade på nästa direktiv, tecken som hon sedan inte förstod... Vad söt hon var.

Maire sa att om hon hade blivit låg av alla våra tecken så hade vi inte fortsatt, men hon blev aldrig låg utan hon hade bara en glädje till att vilja göra rätt. Som hon alltid har.

 

När vi kom till träningen började Vilja och vara passiv när andra hunden jobbade. Hon fick under en ganska lång stund bara vara vid min sida, vid fotgående och när apporter kastades.  Fotgåendet har jag faktiskt aldrig fått påminna henne om en endaste gång idag ! Har det att göra med att jag använde det nya retriever/jaktkopplet!? Vem vet, kanske.   Jätteduktig också på stadgan, att markera flera apporter, bollar som kastades men sitta kvar i väntan på mitt kommando och sedan snabbt arbeta. Och sedan lugn igen.

Så rolig att träna med !

Maire tycker det låter positiv att vi ska vara med på andjakt. Att det viktigaste för mig är att vi är där för att lära. Att inte låta hunden jobba för mycket, helst inte skicka något i början. Att inte säga "apport" om hon hittar en and, utan låta henne lukta och ta tid på sig..  Det kan jag ha svårast att komma ihåg.

 

Framöver nu så måste vi träna dirigering. Linjetag, att få henne säker på "ut" ,  och hon behöver inte ens gå med när man lägger ut, som Carina lärt mig. Istället lära henne att gå "rakt i kroppen", springa rakt ut till jag säger något annat.  Lära oss tecken, också..

 

På tisdag ska jag åka på ett träningsjaktprov, B-prov. Vårt första, och det kommer förhoppningsvis gå bättre än provträningen jag var på i Alingsås. Jag är inte helt säker på att hon kommer ta allt vilt ,  men hon har börjat vänja sig vid viltet och med rutin så kommer hon att plocka.