viljaochjunibloggen

Trots sorgen efter Elsas bortgång åkte jag ändå till WT utanför Lammhult idag.  Att Elsa är borta gör mig väldigt ledsen, det är så tomt och jag saknar henne oändligt. Min lilla pälskling... Vet inte om jag kommer att ha en hund som har betytt så mycket som hon.

 

Jag och Vilja har haft en toppendag nere i Asa. Vi har haft så roligt. Jag kommer på själv med att inte ens vara nervös...

 

Första station var en enkelmarkering, på öppet fält. Fotgående en bit först, då hon var endel yvig vid sidan. Hon är laddad och vill jobba. En fin egenskap men fotgåendet är störande att behöva tänka på konstant. Markeringen inga problem, 18 p.

 

Andra station var ett närsök. Ett skott gick in i ett område, och hunden skulle leta fram en apport. Vi stod vid området och jag blåste närsök, ingen reaktion från Vilja först - hon var så laddad av skottet, och trodde mer att det skulle gå en markering. Vid andra blåset tog hon signalen och gick in och letade fram apporten. 18p.

 

Tredje stationen var en enkelmarkering sedan ett linjetag till samma nedslag. 20p.

 

Fjärde stationen var vattenmarkering. Skottet gick av och kastet kom något dolt en bit ner i vattnet mot andra sidan. Vilja kom av sig och fick leta sig tillbaka i området, gå ner i vattnet igen för att finna den. Någon sa att jag hade vunnit poäng om jag gått in och blåst och dirigerat henne , men då gäller det ju att hunden tar tecknet... Jag själv kan tycka att man förstör självständigheten om man ska gå in och blåsa hundarna i tid och otid. 15p.

 

Sista stationen var en enkelmarkering igen, in mot en buske. 19p

 

Hon är så duktig, min Vilja.

 

Så idag har verkligen varit en dag av glädje och sorg... Sorg över att inte Elsa är hemma och väntar på oss när vi kommer hem, men glädje över att jag har tränat min hund till att bli så duktig.