Stoppsignal och avlämningar från vatten

Häromdagen när jag blåste stopp till hundarna och Juni kom emot mig istället för att stanna på plats gjorde mig varse om att vi behöver komma igång och träna stopp-signalen på allvar! Sagt och gjort; jag tog med mig bollkastaren med ett par tennisbollar och gick med Juni till hagen utanför stallet. Detta blev också en ny nivå av stadga; sitta kvar när en tennisboll flyger iväg högt och långt. Jag gick sedan ut och letade upp bollarna själv, och lät Juni gå på "fritt". Vilket gör att hon springer ut till området där hon sett bollarna falla, bra -tänkte jag! Nu i hennes iver får jag möjlighet att träna på stoppet. Jag blåser signalen - jag får kontakt - inväntar sitt och Juni får en boll med kastaren! Detta behövde jag inte göra mer än ett par gånger, sedan hade hon otroligt fint reaktion på signalen!
 
Under kvällspromenaden i det fantastiska för-sommar-vädret tog jag med mig en dummy ut när vi gick ned till Vättern. Min plan var att träna avlämningar från vatten. Jag trodde att Juni skulle vara mycket mer benägen att släppa dummyn och skaka sig än hon faktiskt var.
Vi har fortsatt att träna avlämningar på land och jag har tänkt mer på att öka värderingen i belöningen lite (ha godare godis när hon har lämnat av bra) ,  och avlämningarna går fint. Därför kunde jag förstärka med "häääär" när hon kom upp ur vattnet och hon fattade bra att hon ska komma och lämna av och skaka sig sedan.
Skak-träningen fortsätter :)
 
Vi har tränat mer på stadga vid vatten också, att inte få hämta allt (eller ja, jag kastar inga apporter än, utan mer små pinnar vid stranden som hundarna får simma efter). Eller snarare inte vara den som hämtar. Ibland får Juni vara passiv och Vilja får hämta något. Och det går bra! Juni har en stor dragning på vatten men hon är samtidigt lyhörd.
 
Imorgon ska vi till Skövde på Labbe/Goldeklubbens Jaktlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0