Poängjakten 2016
I helgen gick vårens Poängjakt av stapeln!
Vilja hade start-nr i den nedre halvan av hundarna, därav en senare samling för oss. Jag var där en timme innan beräknad samling, dock visade det sig på grund av strykningar att Vilja skulle få starta tidigare än vad jag tänkt. Så den tiden jag hade tänkt spendera på att studera provet blev obefintlig, och jag fick istället rasta av hundarna och sen värma upp Vilja.
Fram till starten gick vi (läs studsade), och jag hade till skillnad från alla andra gånger inte sett något av provet. Vilket faktiskt kändes ganska skönt.
Provet börjar med två landmarkeringar, duva först. Det löste hon bra, lämnade av fint. Andra kastet var en kaja, detta gick inte alls. Hon gick ifrån, noll poäng. Vi fick ett omkast och då tog hon den. Japp.
Sedan fotgående efter skytt till sökområdet, ja inte alls långt men Vilja gick verkligen inte vid mig. Jag fattar inte vad som ska vara så svårt ?! Vad gör jag för fel som får ett så dåligt fotgående ?? Suck.
Söket
Inte så djupt, men brett. Vi fick påminnelse om att det är helt ok att röra sig mellan skicken för att hjälpa hunden, så det gjorde jag. And kom hon in med, kanin tog hon ok (tog inte direkt upp, men mycket bättre än andra gånger) trut ok, kråka lite segt upptag. I slutet en duva. Tyvärr inte ett enda vilt i hand.... Domar-Håkan sa till mig i slutet att inte drabbas av panik när hon ska lämna av. För det var nog lite så, att jag ville skynda mig. Dumma nervösa jag.
Till sist vattenmark, två änder. Egentligen inga problem förutom att hon var långsam på väg upp. Ja, egentligen tycker hon inte det är så kul att hämta blöta änder i vattnet. Så.. ja.
Poängen blev halv-bra med tanke på avlämningarna. Hade vi bara haft bättre avlämningar tror jag poängen hade sett annorlunda ut.
Men men! En trevlig dag hade vi iallafall. Och Juni fick vara med och mingla, gå fot, höra skott.
Ärligt talat så vet jag inte hur det blir med B-prov för oss. Jag kan ju inte traggla det här med apportering av vilt hur länge som helst. Tycker Vilja inte att det är roligt så är det så. Men än har jag inte gett upp, jag antar att vi får nolla några prov först innan det blir så.
Jag är iallafall inte något besviken på mig själv denna gång, utan jag ser det som ett sätt att lära Mig. Lära mig om hur jag beter mig på prov, att hunden speglar mig - och att det är så synd att drabbas av nervositet, för det är inte alls rättvist mot hunden.
Kommentarer
Trackback
