viljaochjunibloggen

Idag har vi varit iväg på A-provskurs. A-proven är för mig en outforskad ö och jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på. A-proven känns ruskigt intressanta och min dröm är att nå dit.

 

Dagen börjar med att Vilja gnäller så fort hon kommer ut ur bilen.... Birgitta säger till mig: det där måste du få bukt med på en gång. Tillåt ALDRIG att hunden gnäller!

Det är så konstigt, Vilja har alltid varit tyst. Nu kommer det gnäll krypandes då och då, och det har kommit efter vi varit med på jakterna. Så himla tråkigt. Har jag gjort något fel med henne?

(Vilja har sedan varit tyst resten av dagen... Bra.)

 

Vi börjar med att få varsin markering, sedan läggs en ny apport ut på samma ställe. Skott före kast. Hunden behöver lära sig förstå skottets betydelse, att följa bössans riktning.

Vilja går som hund nr 2 i ledet, och snabbt märker jag att hon är alldeles för uppe i varv. Hon följer mig inte alls vid sidan när vi ska gå åt ett annat håll än det håll kastet kommer. (Dock kan det ha varit jag också, som inte gav henne direktiv på ett tydligt sätt)   Birgitta märker hur gasad hon är, och säger att det här går inte. Gå bak i ledet. Vi går bak och jag ställer mig längst bak, koppel på och håll ordning. Vilja löser sedan sin markering på ett ok sätt efter lite jagande, jag tycker hon är för kort och inte riktigt tar sig för marken förrän efter ett tag.

Linjetaget sedan till samma ställe (efter ett skott) tar hon hem utan anmärkning.

 

Efter här lugnade hon sig.

Vi gjorde ett linjetag på ett nytt fält, långa avstånd men hunden var med ut. Birgitta stod där ute och på skick nr 2 hade hon lagt ut en till apport. Vilja stannar upp och frågar halvvägs, jag trycker på med ett UT och hon springer rakt ut och hittar apporten.

 

Resten av dagen har bestått av Walk-up. Markeringar, "kaniner" som skjuts i backen och vi skickar som dirr, linjetag bakåt. Lära oss förstå vinden, timing - blås hunden vid rätt tillfälle. Det svåraste. Ca 130 skott idag.

 

Eftersök: