viljaochjunibloggen

Början av jakt-träningen.... hur börjar man egentligen med allt? Vad är målet?  Jo, målet är att få en styrbar och självständig apportör ute i markerna som tar hem de apporter som finns ute. Målet är också att ha en lugn, tyst och stadig hund vid sidan. Man skulle kunna jämföra det med en person som just har gjort färdigt sin utbildning till ett yrke, efter 3 år på högskola. Det är mycket som ska läras in, och som en elev i grundskolan åk 1 måste också den unga hunden börja att lära sig de uppgifter/moment som tillhör just lågstadiet på grundskolan. Där är vi alltså nu, jag och Juni. Det ska tilläggas att grunden till all jaktträningen är R E L A T I O N, din hund ska vilja göra detta för dig och ingen annan. Din hund ska finna glädje och passion att gå ut i markerna om och om igen, och springa tillbaka med samma fart tillbaka till Dig för att vilja lämna av. Hur får man den relationen då?

Sen Juni var 8 veckor har jag tänkt på att bygga relation, suttit på golvet flera gånger om dagen och myst och lekt. Valpen har hängt i knät och busat med leksaker, och ibland somnat. Och det gör jag fortfarande. Vi påbörjade att kunna leka utomhus, vilja komma tillbaka med leksak (tränar fortfarande på) och fortsätta leken. Massa inkallning. Juni är oerhört enkel att kalla in, ett par foderkulor är tillräcklig belöning.

 

 

Jag klicker-tränar hand-dutt inomhus. Det har hon sen igår börjat förstå, hon förstår också utomhus blev jag varse om idag. Juni kommer spontant flera gånger till mig under promenad, får en foderkula varje gång. Vid spontan kontakt lägger jag fram handflatan, det blir som en tyst inkallning, och hon kommer och får belöning. Detta tänker jag är början av inleverering av apport. Att vilja komma självmant till min hand. Så jag belönar beteendet, men har ännu inte lagt på att hon ska ha med sig en apport.

Det tränar vi just nu på inomhus. Juni får ett klick när hon greppar dummyn och sedan tar kontakt med mig. Att hon greppar dummyn och går iväg med den är inget beteende jag vill ha, därför inget klick. Det jag vill är att hon själv ska ta initativ att komma med dummyn till mig, jag klickar idag för att hon greppar dummyn och går med den några steg mot mig. Jag håller fram handen (hand-dutt) som vi tränar parallellt, och hon får belöning även att hon går till handen utan apport. Än så länge. Shape-ing av beteendet kommer att innebära att jag mer och mer kräver att apporten ska komma till min hand. Målbilden är att hon ska greppa dummyn, bära den till min hand, och jag ska kunna ta den innan hon själv släpper = KLICK!

 

Tidigare idag var jag och Juni ute på gräsmattan, tillsammans med två tennisbollar. Jag varierar med att träna stadga och inlev. av boll.

Juni kunde faktiskt idag sitta kvar medans jag lade ut en boll i högt gräs (hur duktig!). Belönade med en klapp och sedan skickade med ett "jah!" , blåste tyst närsöks-signal. Första gången hon hörde den, hon blev lite distraherad av att höra en ny signal från pipan men det störde inte hennes jagande för mycket. Hon letade intensivt med låg näsa och kom aldrig ifrån området. Hittade bollen, yeeeay!

 

En ny stadgeövning då jag satte henne, och faktiskt kunde rulla en boll ned försiktigt för en slänt. Innan vi gjorde denna övningen hade jag droppat två bollar, på plant gräs. Valpen förstår och är medveten om att det är att sitta kvar som jag vill hon ska göra.

Efter belöning med klapp reste hon sig och satte fart mot bollen i slänten, jag sa "nej", hon stannade kom tillbaka till mig där jag bad henne sätta sig, och jag själv kunde hämta bollen. Rätt!

 

På tillbaka-vägen över gräsmattan blåste jag stopp i pipan för första gången. Hade en tennisboll redo, blåste stopp-signal och vid första kontakt kastade jag bollen åt Junis håll. Gjorde så ett par gånger, de andra gångerna var hon närmre mig när jag blåste. Vid signal höll jag upp bollen första gången, sedan min hand och inväntade ett sitt innan hon fick bollen.

 

Det gäller att hänga med i utvecklingen nu, valpen växer fort och veckorna går snabbt. Korta stunder träna något som i sin tur kommer att innebära att pusslet blir färdigt.

Helst ska jag ha framme vilt nån gång i månaden också, men jag väntar tills Maria kan träna med oss och hon kan visa hur det är bäst att gå tillväga.