Kurs för Håkan & Karina dag 2
Teori
Hunden lever i nuet , och därför kan vi inte ställa krav på något som vi vet att den kan ifall ett felbeteende uppstår. Hunden har en otrolig förmåga att minnas i minnesbilder, och att ha en associationsförmåga till följd av en minnesbild.
Vid stress medför en suddig minnesbild. Ett obehag kan generera i ett felbeteende, tex äta gräs pga att föraren ställer för svåra krav och situationen blir obehaglig.
VILT
Det är en stor skillnad på allt vilt, därför ska ALLT vilt presenteras för hunden. Viltet presenteras för att hunden skall veta vad det är för något. Viltet presenteras Alltid innan kast. Presentationen är jätteviktig! För att minimera osäkerhet. Ett vilt presenteras i taget tills hunden känner sig säker, innan gå vidare.
- Presentation - ingen osäkerhet
- Jaga, gripa, bära - sätt fart på kastet ! väcka jaktkamplust - attraktion av rörelse. Rejäla kast!
- Social kamplust - fortsatt engagemang efter rörelsen. Uppletande, "var tog den vägen"
- Kontakt med viltet. Undersökande, undvika stå och hänga
- Kontrollerar omgivningen, social konkurrans . Ej förare kommendera "apport" ...
- Gripande - via jaktkamplust , gömma viltet.
- Bärande, hunden ska lära sig att anpassa sin styrka i hals och nacke för att kunna bära viltet. Hänsyn till vikt, volym, terräng. Skillnad på kråka på fält och havstrut på vatten.
- Behållandefunktion; visa upp för förare. Åtråvärt att hunden ska vilja visa upp bytet. Träna ej unghundar i grupp pga konkurrans ---> undvika dålig minnesbild !!
Efter att vi provat alla hundar på vilt så förstod jag att Vilja ligger på steg 1 , presentation ... Hon är rejält osäker med vilt och egentligen inte jätteintresserad.
Jag har fått rådet att :
använda samma vilt flera gånger flera dagar i följd, på samma plats. Lek in intresset, använd kopplet som snöre och fäst på fågeln, kasta iväg och låt hunden gå.
När hunden tar kontakt, gå genast åt motsatt håll, locka, ifall hunden inte gripier med sig fågeln, gå tillsammans tillbaka med "bytet" . Ej skapa dålig minnesbild !!
Vid 1:a framsteg och en början av gripande; avsluta ! = positiv minnesbild.
Efter lunch gick vi på ett led. 7 hundar bakom varandra, okopplade hundar. Jag har blivit trygg med kopplet vid fotgåendet för att jag snabbt kan korrigera Vilja och "smyg-hålla" henne ... Att sen ta bort kopplet känns som en svävande känsla. Men vi är ju på träning, och måste därför utmana ! Vilja har varit lugnare vid sidan idag. Kanske en kombination av mig och att hela hon har känts lugnare än igår.
Samtliga hundar fick se ett antal apporter läggas ut i ett område. Sedan gick vi långsamt nedåt. En skottapport kom då hastigt och vi fick träna på att snabbt ställa upp hundarna för att kunna markera. En hund fick hämta, en annan hund fick ett linjetag till samma område. Sedan kom det en markering åt motsatt håll, över vägen = terrängbyte. Hunden innan Vilja missade markeringen och fick därför en ny. Hunden hämtade sin, och Vilja fick gå på den först kastade till samma område. Bra ! Vad jag har fått lära mig under denna kurs är att lugna Vilja efter att hon lämnat av, att ha henne sittandes en stund framför mig. Och sedan istället för att hon ska hoppa in vid min sida (som det ju har blivit) så möter jag själv upp henne vid sidan och kommenterar fot och hon följer med. En så enkel grej, som jag aldrig hade tänkt på !
Sedan transport igen, och endel uppgifter på vägen. Samtliga hundar skulle markera alla markeringar som föll, för att ev. få hämta. Vilja fick hämta ett linjetag , och jag gjorde då en "förar-miss" och blåste stopp. Som hon inte lyssnade på... Har jag fått problem med stopp-signal helt plötsligt ? Karina sa då iallafall att jag ej hade behövt blåsa stopp, för att apporterna låg synligt.. Tänkte bara att jag igår blåste stopp, men då var det ju för att apporterna låg dolda och jag skulle blåsa närsök ..
Transport och delade uppgifter igen. Vilja fick gå på ett par markeringar över bäcken, inga problem. Efter ett litet tag skulle jag sedan skicka henne till samma område med hjälp av "ut-tecknet", att jag skickade bakåt med andra ord. Det gick inte helt ok. Hon gick på tecknet men när hon kom till bäcken ( = hindret) , stannade hon av. Vi provade då med att kastaren kvackade, för att öka motivationen. Hjälpte inte. Hon behövde att kastet kom på nytt för att gå över bäcken.
Vi blev tränade att kunna vända hunden snabbt vid sidan när markeringar skulle falla. Det vi tränade på igår, vilket Vilja hade endel bekymmer med. Idag har det gått mycket bättre, och hon lärde sig att markeringar kunde falla på båda håll och det gäller att ha fokus framåt !
Apporter föll på motsatt sida än där Vilja hade varit, men det dröjde länge innan Vilja fick gå. Hon löste dock det trots min ovisshet, samt med terrängbytet. Duktig !
Summan av denna kurs, så är jag faktiskt riktigt nöjd. Håkan & Karina var ett par unika instruktörer. Jag förstår att Maire säger att de är de bästa i Sverige ! Så duktiga på att läsa hund och att ge kloka råd.
Vi har tränat jättemycket fotgående, och jag har inte tjatat för mycket på Vilja. Utan jag har påminnt henne om positionen sedan har hon förstått. Mycket passivetet, och mycket skott !!
Nu känns det faktiskt lite tomt inombords ..
Jag är också kluven över hur det kommer att gå med viltträningen. Men jag ska göra vad jag kan... Och jag måste ge Vilja tid, mängder med tid och inte ställa krav.
Nästa helg åker vi till Skövde på ett tränings WT!
Kommentarer
Trackback
