viljaochjunibloggen

Mer och mer nu börjar jag att gå ensamma promenader med Vilja, utan Elsa.  Elsa är oftast pigg på promenaderna , men det känns som snällast mot henne att låta henne få vila vissa dagar. Förut, kanske förra året , kände jag ett tvång att Elsa skulle få en längre promenad varje dag.. Så är det alltså inte längre..  2-3 dagar i sträck går vi bara morgon-rundan , en sväng som tar bara en kvart.  Det känns okej nu , som 12,5 åring behöver hon ingen motion, bara hålla kroppen igång.. Och det gör hon genom de längre promenader som vi går resten av dagarna under veckan.  

Mina hundar betyder allt , de är min trygghet och struktur i vardagen och det gör mig förstås väldigt ledsen att tvingas inse att min  Elsa lever sitt 13'e år här och nu.

Men som sagt, fortfarande pigg ! Och det är skönt att man inte vet hur det en dag slutar.  Men det är ett framsteg för mig att inte blunda för verkligheten längre , vänja mig vid tanken på något sätt. 

 

den dagen - den sorgen

 

Idag har vi varit i skogen på förmiddagen , sedan stallet i efm.  På vägen tillbaka mötte vi en hund som är bekant till Vilja, jag gav mig fan på att hon nu ska stanna kvar vid min sida , och hon gjorde det lite längre denna gång. Sen är det som att alla hjärnceller hon har sprider sig åt varsina håll , så hon stack fram..  Men det fick hon ingen glädje av , så nästa gång kanske hon håller sig i skinnet bättre ! 

I stallet lekte hon med Zäta & Otis , 2 stora hanar.  Deras lek har verkligen förändrats efter att Vilja blev könsmogen , de springer inte fältet runt och busar längre utan hanarna mer eller mindre vaktar Vilja nu och vill ha henne som sin egen.. Intressant att se hur språket går till mellan dem