viljaochjunibloggen

Med jämna mellanrum träffas jag och Elin med våra hundar , Vilja och labben Ådi. Ådi är en kraftig hane, mest psykiskt och gör lite som han själv tycker och behagar. Att få honom att göra som man önskar har inte varit det lättaste !

 

Men jag tror polletten har börjat trilla ner för honom nu ! Och hur var vi kommit dit ? Jo, att låta honom göra fel. När vi ses och Ådi är i koppel sliter han och drar för att komma fram till Vilja , Ådi drar - Elin drar, och det är ingen som helst kommunikation mellan dem.  Mitt i allt detta sa jag till Elin, ta bort kopplet !  Med största sannolikhet skulle han då springa fram till Vilja för lek , men då skulle vi visa att det inte var önskvärt.. Du ska stanna hos din matte, för där är det trevligt och här är det bara obehag..  Vi slet oss svettiga med att få honom att förstå detta , sedan gick vi en sväng (fortfarande med lösa hundar) och vårt mål var att Ådi skulle stanna hos Elin och välja bort mig och Vilja.   Genom att han inte var i kopplet fick han helt enkelt tänka efter själv och välja vad han helst vill göra. Efter många försök från hans sida att få till bus med Vilja, men inget fångat , så valde han faktiskt mer och mer att komma till sin matte ! Det var underbart att se hur han först sneglade på Vilja, för att sen vända om för att springa "hem" !!   När man sliter så mycket för att hunden ska förstå vad man menar, och att den sen förstår - är en lyckad känsla

 

Sedan idag fick jag nu en rapport om att Elin har vågat ha Ådi lös under promenaden , de hade inte mött så många människor men när de gjort det kom han på inkallning.

Åh, vad skönt det är att kunna hjälpa andra ! Och vad kul det är att träna andra hundar, inte bara sin egen.

 

Framför allt att min teori stämmer om att låta hunden göra fel för den ska förstå vad som är rätt (uppfostran). Hur mycket fel har inte Vilja gjort de senaste halvåret... Jävla ragata hon har varit många gånger  ,och nu det senaste när hon jagat harar. Jag har blivit så arg , men nu har hon faktiskt inte jagat efter dem fler gånger. Kanske för att de inte sprungit iväg framför näsan på henne, men hon har sett dem nära och sedan valt att komma till mig istället för att springa efter dem.