viljaochjunibloggen

Jag anser att hunden måste göra fel för att den ska lära sig vad som är rätt.. främst när det handlar om rent hyffs

På promenaden nyss mötte vi den bruna labradoren, en hane som Vilja alltid bara springer rätt fram till och lägger sig på rygg för .  När jag såg att det var han så valde jag att inte koppla henne , för jag ville att hon skulle göra fel här. Jag hade kunnat lägga på ett koppel, men då hade jag istället haft en hund som dragit sig halvt ur skinnet för att komma fram till honom - och vad hade hon lärt sig av det?  Nu istället fick hon uppleva en bestämd matte som gick fram och bokstavligen lyfte upp henne från marken, bort från den hunden och satte henne där hon skulle sitta. Sen satt hon kvar där. Lite häpen kanske. 

Nästa gång vi möter honom, eller en annan hund som hon är lika angelägen att springa fram till, kanske hon minns denna korrigering och stannar hos mig, när jag har sagt att hon ska gå vid sidan.  Och då har hon ju lärt sig av sitt misstag! 

 

Det här med hundmöten kräver egentligen ett eget kapitel.. Hundmöten fungerar i princip inte alls.  Värst är stora hundar, typ schäfrar. Dom skäller hon ut och morrar och har sig , och jag får ingen kontakt med henne. Så hur ska jag göra här? Muta med godis?

Troligtvis beter hon sig så för att hon är osäker/rädd , men lite jobbigt faktiskt att hon aldrig tycks komma över det. Handlar det istället om hundmöten med hundar som hon känner och har lekt med, ja då är hon som med den här labradoren, hon ska till vilket pris somh helst bara fram .. !  Men så som det alltid har varit för Viljas del , ingenting är självklart. Så var det ju inte när hon var liten heller, att man inte fick jaga änder tex.

 

Planen för idag är att om en stund gå ut med två dummys och fortsätta träna.. Nu byter jag mark från fältet till ett annat fält inte lika långt bort, där är lite högre med gräs, lite buskar och sånt så det blir mer som en markering och sök när hon ska hämta dummisen. Så får vi se om hon lämnar av lika snyggt där !

 

 Jag såg också igår att goldenklubben anordnar klubbmästerskap i B-prov, i Villingsberg. En månad efter WT't i Västerås. Om det går bra på det provet kanske vi kan anmäla oss på B-provet , men... vet inte ens om Vilja tar vilt eller ens apporterar det.  Innan jag vet det, så är det iallafall skönt att ha C-provet att sikta på!

 

Nu har vi varit ute en stund och tränat ! Vilja var kanonduktig. Kom med apporterna alla gånger raka vägen till mig och lämnade av på ett bra sätt. Någon gång föll den till marken innan jag hann ta den, då sa jag "apport" och hon plockade upp den igen och fick sin godbit. Det är så fantastiskt kul nu att träna , när det känns som att vi gör det mer tillsammans jag och hon , och jag slipper det där eviga tjatandet som tidigare har varit !!

 

Jag tränade mest med två apporter , kastar två och hon hämtar vilken hon väljer. Jag gör så främst för att hon inte ska byta apport bara för att hon vet att två ligger ute , och det gör hon inte längre. Hon hämtar ena , sen får hon hämta andra. Rätt så. Dock har hon i det läget inte riktigt koll på var den ligger, även om jag inte kastar alls långt bort och nästan helt synligt.  Hon ser med andra ord inte alls lika kluven ut som hon gjorde i början när jag hade 2 st.

I 'klockan' är hon också bätte på att ta höger och vänster. Ut är lite svårare om det samtidigt ligger nån bredvid.

 

Linjetagen med 2 apporter gick bättre idag. Typ första gången som det har lyckats. Jag gjorde ganska korta avstånd , för att göra det lättare för henne. Ca 30 m. Nån gång kommer hon inte ihåg alls att det låg en till där ute, en annan gång sprang hon rakt förbi den första. Då var hon duktig och sprang förbi den närmaste för att lämna av den hon hade i munnen till mig, för att sedan bli skickad ut igen.  Kommer inte ihåg om hon sprang rakt ut då , men nån gång stannade hon halvvägs för att fråga vad det var nu igen hon skulle göra... Då visade jag ut-tecknet , hon gjorde rätt och sprang ut och då fann sin apport. Värdefull belöning för att hon gått efter mitt tecken ! Sen vet jag inte om det var rätt av mig att göra så , man kanske inte ska hjälpa hunden när den vänder sig om och frågar sådär.

Nu är det bara att fortsätta träna , och sen öka avstånden på linjetaget.. nöta nöta så att Vilja lär sig att springa rakt ut och finna en apport.