viljaochjunibloggen

Åh, vilken fröjd det är att träna med Vilja !  Och att jag ändå var så pass lugn , när jag på ditvägen hade skyndat mig för att komma iväg så fort som möjligt.  Vilja fick börja med passivitet och låta kompis-hunden jobba.  Markeringar över diket , och jag var inte ett dugg orolig över att Vilja skulle sticka på något som hon inte får.  Nöjd !  Vilja spikar sina markeringar och har inga problem med att komma ut över diket.

 

Vi fick även bekräftat att fotgåendet har blivit bättre !   Nu har jag koppel på hela tiden så att Vilja verkligen får lära om sig att det är tätt vid sidan som jag vill ha henne.  Hon lär sig snabbt då jag korrigerar henne rätt ordentligt nu , sen går hon närmare mig. Het var hon , och hon vill helst bara kuta iväg och hämta alla apporter som finns i hela världen för det är så jäääääädrans kul.  Men hon sansar sig, och väntar.

 

Träning vid vattnet var väl det sämsta idag , om jag ska klaga på något. Hon fick ett totalt överspel och fattade inte alls vad det var som vi pysslade med. Hon trodde iallafall att vi bara lekte.

Avlämningar från vatten funkar ju inte alls. I sommar har de gått ganska bra faktiskt när jag varit vid hundbadet och tränat. Men det var iofs ett tag sen... Efter hon kommit ur vattnet släpper hon ju förstås dummisen och börjar skaka. Sen var det lögn att få henne att ta den.  Började gräva, busa, lattja, clown'a runt och jag vet inte allt.  Kanske måste jag göra ett kast-förbud i vattnet med Sonjadagmatte om det ska bli någon ordning på lektionen här... Vet bara inte hur jag ska nämna det på rätt sätt..

 

Nu är hunden iallafall lugn. Jag älskar hennes driv och fart och glöd i allt hon gör. Men vissa dagar hade jag hellre velat ha en soffpotatis , haha.

 

Imorgon ska vi till Tykavik för att kolla läget inför jaktprovet nästa helg. Intressant!