viljaochjunibloggen

Den senaste tiden har det varit riktigt ruggigt väder, massa regn och blåst och motivationen att vara ute har varit lika med noll.

Tills idag! En strålande fin och vacker vinter-dag! Fattades bara lite snö, men den frost som var räckte långt

 

Under veckan som har gått har jag ett par gånger klickertränat med dummy/boll på golvet. Min målbild var att Juni skulle greppa dummyn, och då skulle jag klicka och hon fick sin belöning. Stegen efter skulle bli att hon greppar OK, går med dummyn mot min hand - klick. Problemet här har varit att Juni inte greppar dummyn alls, utan hon leker med tassarna. Så jag har fått tänka om. Just nu använder jag det här klippet som inspiration : https://www.youtube.com/watch?v=0y39o90wqMw

 

Det är på den nivån vi är på nu, att få Juni förstå att det är gripandet av apport som jag vill ha. Jag har tränat ett pass igår, och ett idag. Jag sitter på golvet med henne framför sittandes, håller fram en dummy lite ovanför hennes huvud så att hon aktivt får sträcka på sig för att gripa. = KLICK. Jag har klickat direkt när hon har greppat, försökt hinna belöna innan hon släpper, för hon släpper fort! Nästa pass kommer jag att vilja att hon håller kvar dummyn i mun trots att jag släpper den, minsta 10-delar av sekunder som hon håller fast kommer jag att klicka för och belöna.

Förhoppningen efter några gånger är att hon ska kunna hålla i några sekunder innan jag vill att hon släpper när jag klickar.

 

Parallellt tränar vi hand-dutt både utomhus och inomhus. Hon har redan kommit på vad min "tysta inkallning" betyder och kommer till mig när jag sträcker fram händerna.

Parallellt tränar vi stadga, sitta kvar trots störning framifrån. Parallellt tränar vi också inleverering av boll/dummy, jag kastar iväg en boll när hon inte ser kastet, hon kutar efter - jag springer åt andra hållet, blåser inkallning när hon kommer åt mitt håll och hon kommer till min hand. Dock så släpper hon bollen en bit ifrån, men det får vi kedja ihop senare.

Stopp-signalen har jag blåst några gånger nu också, belönar kontakt med boll-kast. Behöver jag lära in att hon ska sätta sig, nu i detta stadiet?  Eller blir det för mkt krav, så att det egentligen räcker att belöna kontakten? Vg svara i kommentar om ngn läser :)

Vi skulle behöva ta fram nåt vilt också....en and kanske.

 

Valpen har idag fått nytt koppel och halsband, en uppgradering var nödvändig. Vågen visar 16,4 kg!

Början av jakt-träningen.... hur börjar man egentligen med allt? Vad är målet?  Jo, målet är att få en styrbar och självständig apportör ute i markerna som tar hem de apporter som finns ute. Målet är också att ha en lugn, tyst och stadig hund vid sidan. Man skulle kunna jämföra det med en person som just har gjort färdigt sin utbildning till ett yrke, efter 3 år på högskola. Det är mycket som ska läras in, och som en elev i grundskolan åk 1 måste också den unga hunden börja att lära sig de uppgifter/moment som tillhör just lågstadiet på grundskolan. Där är vi alltså nu, jag och Juni. Det ska tilläggas att grunden till all jaktträningen är R E L A T I O N, din hund ska vilja göra detta för dig och ingen annan. Din hund ska finna glädje och passion att gå ut i markerna om och om igen, och springa tillbaka med samma fart tillbaka till Dig för att vilja lämna av. Hur får man den relationen då?

Sen Juni var 8 veckor har jag tänkt på att bygga relation, suttit på golvet flera gånger om dagen och myst och lekt. Valpen har hängt i knät och busat med leksaker, och ibland somnat. Och det gör jag fortfarande. Vi påbörjade att kunna leka utomhus, vilja komma tillbaka med leksak (tränar fortfarande på) och fortsätta leken. Massa inkallning. Juni är oerhört enkel att kalla in, ett par foderkulor är tillräcklig belöning.

 

 

Jag klicker-tränar hand-dutt inomhus. Det har hon sen igår börjat förstå, hon förstår också utomhus blev jag varse om idag. Juni kommer spontant flera gånger till mig under promenad, får en foderkula varje gång. Vid spontan kontakt lägger jag fram handflatan, det blir som en tyst inkallning, och hon kommer och får belöning. Detta tänker jag är början av inleverering av apport. Att vilja komma självmant till min hand. Så jag belönar beteendet, men har ännu inte lagt på att hon ska ha med sig en apport.

Det tränar vi just nu på inomhus. Juni får ett klick när hon greppar dummyn och sedan tar kontakt med mig. Att hon greppar dummyn och går iväg med den är inget beteende jag vill ha, därför inget klick. Det jag vill är att hon själv ska ta initativ att komma med dummyn till mig, jag klickar idag för att hon greppar dummyn och går med den några steg mot mig. Jag håller fram handen (hand-dutt) som vi tränar parallellt, och hon får belöning även att hon går till handen utan apport. Än så länge. Shape-ing av beteendet kommer att innebära att jag mer och mer kräver att apporten ska komma till min hand. Målbilden är att hon ska greppa dummyn, bära den till min hand, och jag ska kunna ta den innan hon själv släpper = KLICK!

 

Tidigare idag var jag och Juni ute på gräsmattan, tillsammans med två tennisbollar. Jag varierar med att träna stadga och inlev. av boll.

Juni kunde faktiskt idag sitta kvar medans jag lade ut en boll i högt gräs (hur duktig!). Belönade med en klapp och sedan skickade med ett "jah!" , blåste tyst närsöks-signal. Första gången hon hörde den, hon blev lite distraherad av att höra en ny signal från pipan men det störde inte hennes jagande för mycket. Hon letade intensivt med låg näsa och kom aldrig ifrån området. Hittade bollen, yeeeay!

 

En ny stadgeövning då jag satte henne, och faktiskt kunde rulla en boll ned försiktigt för en slänt. Innan vi gjorde denna övningen hade jag droppat två bollar, på plant gräs. Valpen förstår och är medveten om att det är att sitta kvar som jag vill hon ska göra.

Efter belöning med klapp reste hon sig och satte fart mot bollen i slänten, jag sa "nej", hon stannade kom tillbaka till mig där jag bad henne sätta sig, och jag själv kunde hämta bollen. Rätt!

 

På tillbaka-vägen över gräsmattan blåste jag stopp i pipan för första gången. Hade en tennisboll redo, blåste stopp-signal och vid första kontakt kastade jag bollen åt Junis håll. Gjorde så ett par gånger, de andra gångerna var hon närmre mig när jag blåste. Vid signal höll jag upp bollen första gången, sedan min hand och inväntade ett sitt innan hon fick bollen.

 

Det gäller att hänga med i utvecklingen nu, valpen växer fort och veckorna går snabbt. Korta stunder träna något som i sin tur kommer att innebära att pusslet blir färdigt.

Helst ska jag ha framme vilt nån gång i månaden också, men jag väntar tills Maria kan träna med oss och hon kan visa hur det är bäst att gå tillväga.

 

Valpen växer! Nu 4,5 månad.

 

Jag har nu påbörjat klossträning med den lilla valpen. Träna med klicker är roligt! Dock så har inte valpen blivit så "klicker-klok" än, hon sitter mest på rumpan och håller ögonkontakt, väntar på sin godis - hon är ju duktig, tänker hon!

Klossen, eller pallen är det ju nu till en början, står på hallgolvet och jag har den mellan mig och valpen. Har klickat för minsta intresse för pallen, bara ett nosande till en början. Körde andra passet idag och hon står nu med två tassar på- bra! Nu ska vi bara få till lite aktivitet på bakbenen.

 

Vilja är så söt och kommer fram och bjuder på hela momentet, hon kan det mycket väl, trots att hon lärde sig detta när hon var i Juni's ålderm 4-5 månader.

 

Ang Juni's mage så blev hon bra på en gång när jag bytte foder och gav henne Canicur. Hon får äta bara det nån vecka till.

För några veckor sedan märkte jag att Vilja tvekade vid att hoppa in i bilen. Jag blev jätterädd och var orolig att hon fått artros i sin höft (HD C+D). Vilja verkade må bra och hade inget annorlunda rörelsemönster, så jag lät det va. Tills för en vecka sedan ungefär som hon gnällde till totalt tre gånger, vid olika tillfällen. Åh nej, det är något som gör ont , tänkte jag :( 
På måndagen ringde jag direkt till Smådjurskliniken och fick en tid måndagen efter, jag fick komma till en duktig veterinär som sades vara kunnig på det ortopediska. Veterinären kände igenom Vilja över bakpartiet, och hon reagerade inte över nåt. Okej, men skönt att ha varit och kollat det.  På veterinärens rekommendation håller vi just nu på att byta foder, till ett Hills' foder speciall för hundar mot artros. Fodret hjälper förhoppningsvis till att bromsa artrosen och att det dröjer länge tills hon får ont nånstans. Blir läget förändrat så finns det både medicin att ge, och injektioner som hjälper kroppen återbilda nytt brosk i leden. Så läget känns inte hopplöst. Dock kanske jag får fundera över hur jag jakttränar framöver, minimera antalet explosiva starter i samband med markeringar...

 

Idag fick jag fara tillbaka till kliniken med nästa hund. Min lilla valp, som har varit dålig i sin mage nu sen slutet av förra veckan. Jag borde tidigare ha gett henne canicur, ris och fisk har nämligen inte hjälpt alls.

Jag fick rekommendation från Maria att köpa Hills specialfoder mot onda magar, och hoppas nu att detta foder plus canicur ska stabilisera läget i Juni's tarm, och att hon blir bättre i magen.

 

 

Ps. Junis vikt 13 kg!

Valpen är imorgon hela fyra månader! Nu går tiden snabbt. Den här tiden är faktiskt rätt härlig. Valpen kan röra sig i koppel,vi kan gå en sväng på stan om vi vill det, vi behöver inte bara ut och in på gräsmattorna, hon kissar inte längre 3 ggr /timmen och vi behöver inte planera dagen utifrån mat-tider. Befriande!

 

Det här med träning då? Jo, Juni har väl i princip lärt sig att sitta på kommando först nu. Vi har knappt tränat något tills nu. Vi kör klicker, och hon svarar jättebra på klicker. Jag kan vara tyst och behöver inte belöna henne verbalt och valp behöver inte exaltera sig över att jag blir glad över ett visst beteende. Jag märker att hon är en känslig hund, tar mina signaler oerhört bra. Hon är så lyhörd och vill göra rätt.

Ikväll är tredje passet vi har kört med klicker, och jag har klickat för att hon har satt sig och sedan suttit kvar när jag har lämnat henne - både inomhus och utomhus. Det fattar hon med ett galopp-språng. Igår och idag har jag involverat en mini-dummy som jag har haft som störning under sittandet. Reser hon sig, jag tar dummyn och inget klick. Sitter hon kvar, dummyn är kvar på golvet och hon får klick = belöning. Första steget mot att träna stadga.

 

Jag har också klickat för när hon greppat dummyn som ligger fritt på golvet, samt när hon har kommit med den till mig. Vilket har gjort att jag nu har en valp som vill bjuda upp dummyn till mig för att få sin belöning. En oerhört enkel och smidig väg att träna avlämningar !!!! Önskar att jag visste detta med Vilja när vi började träna!

Detta är typ steg 1, steg 2...  jag klickar även för dutt mot handflatan = handtarget, så framöver sen så shape'ar jag beteendet Apport på golvet ---> hund greppar dummy ----> hund kommer med dummy till handflata = klart!

 

 

Så har det blivit november, den mörkaste och tråkigaste tiden på hela året i mitt tycke. Hundpromenaderna är det bara att ta sig igenom, reflexer på. En enda lång väntan till februari/mars tills ljuset börjar återvända. Man får göra det bästa av det, samt njuta av de dagar solen skiner.

 

För ett tag sedan var jag och min fina vän Melina på Dumme Mosse

 

Jag har just lämnat besked till provledningen att jag drar tillbaka min anmälan. Allt har bara gått i botten efter jag behövt ta kontakt med veterinär ikväll, och ska ringa henne i nästa vecka och boka en tid angående Viljas HD....

 

Hoppas inte det är någon fara med min bästa, fina Vilja....

Så, hur gick träningen?  Efter att ha bollat tankar med en klok själ till vän så blev jag varse om att jag måste ju ha mer glädje i träningen!

Jag behöver backa tillbaka och lägga mer värde i själva viltet. Leka mera. Jag tränade med kanin på ett fält och visade henne kaninen på ett eggande sätt, börja leka med den, småkampa. Kastade iväg den kort, klick och godisar när hon kom med den.  Lade kaninen i ett buskage, småsprang dit. Jag och Vilja gick tillsammans ifrån där kaninen låg, å jag såg till att hon ville ha den innan jag skickade henne mot. Det har gått jättebra med både kaninen och kråka. Har tränat och försökt bättra på upptagen också genom lek, rusa Vilja å jag mot viltet och hon greppar i farten.

Vatten gick bra också, hon har simmat 3 kortare sträckor sedan nöjde jag mig där. Troligtvis får hon vila från vatten tills provet äger rum.

 

På balkongen ligger nu en liten trut. Träning med den återstår!

 

 

 

HUR TRÄNA?

 

 

HUR TRÄNA? 

1. Lägg ett sök enbart med kaniner/kråkor. Söket ska vara både helt dolt, men även motiverat sök funkar. Jag kommer att börja idag med att lägga söket, lägga ut kaninen, utan att hon vet att den finns i området. Tar hon den så ska jag vara så tyst som möjligt under upptaget och inlevereringen, när hon har lämnat i hand = massor av beröm! Använd Juni's mat som belöning, som hon älskar. Skulle hon däremot inte ta upp kaninen spontant, så måste jag gå in och visa att det är fel! Kräva Apport och en inleverering. Jag vet att hon kan och bara hon själv vill så löser hon det. Nästa sök kan vara med kråkor. Samma sak där, tyst under inlev. sedan massor med beröm efter avlämningen. Sedan får jag avsluta träningen (inte idag) med ett sök med ett par kaniner och kråkor.
2. Scenariot skulle kunna vara att hon varken tar kanin eller kråka nu i eftermiddag. Men jag tror och hoppas inte det! Skulle hon vägra, så vet jag ju att hon kan. Så länge som jag är som jag brukar, så tror jag inte risken är stor att hon viltvägrar.

 

Vi får en chans till ! Med över 60 anmälda nkl-hundar till två dagar så är vi en av dem som får starta, kul!

 

Så här sitter jag med förhöjd, nervositetisk puls och inte riktigt vet hur jag ska ro detta i land.

Jag måste verkligen förbereda mig bättre nu. Förbereda mig inför att vi kan nolla igen, att hon kan vägra vilt. Jag behöver ägna mig ett par timmar åt att analysera det förra provet. Analysera hur jag betedde mig, hur Vilja betedde sig - och hur jag ska kunna vända det här. 

Tankar om detta återkommer.... 

 

På fredag blir det därför träning med den nya kaninen och kråkorna som jag var och köpte. Det får även bli vatten-träning.

 

Med anledning att jag nu har börjat jobba, så har Juni varit sin första dag på dagis. Hos en dagmatte vid namn Lina som också har 2 vovvar, de ser ut ungefär som labradorer - lilla valpen smälter in väldigt bra där!

Jag gick upp extra tidigt för att se till att J fick äta sin frukost. Hon är en "gående" ätare, vilket betyder att hon kan gå av och till till matskålen för att fortsätta äta. Hon åt sin frukost medsamma på morgonen, bra!  Skriva en liten matlista och packa med mat så var vi sedan färdig att åka. Det kändes jobbigt i mammahjärtat att lämna henne, mitt lilla hjärtegryn. Men det var överkomligt, och Juni hade haft en jättebra dag. Busat massor med Linas ena tik. Jag hade sen en trött valp med mig hem, och kände faktiskt att jag kunde lämna henne ett par timmar (hon slockande så fort vi kom hem) när jag sedan åkte tillbaka till jobbet för att jobba färdigt mitt pass. Allt var lugnt när jag kom hem och inga olyckor på golvet!

Överlag så går det bra med rumsrenheten. Det kan hända en kissolycka då och då när jag inte hunnit ta ut henne. Idag är det nog dock ett par dagar sedan som jag behövde torka kiss! Juni håller sig också inne nu hela nätterna, det är en vecka sedan typ som jag sist behövde gå ut på natten. Ofta vaknar jag också till och med före henne på morgonen. Å hon sover fortfarande i sängen.

 

Vi har varit på vår första koppelpromenad ikväll upp till centrum. Med biltrafik, bussar, cyklister, kundvagnar. Finns än så länge inget som skrämmer den lilla svarta!

 

Idag är min sista semesterdag, imorgon börjar jobbet igen. Det är tur att jag trivs på mitt jobb, så det känns inte jobbigt att börja jobba igen pga själva jobbet - utan det känns tungt att lämna bort valpen....

Nu har vi varit tillsammans dygnet runt i 4 veckor. Jag tycker väldigt mycket om henne, och jag tror hon tycker om mig också!  Hon kommer ofta fram spontant till mig (och får en godbit) och hon väljer att stanna kvar hos mig när annat lockar.

Arbeta måste jag ju göra. Jag är väldigt glad för mina dagmattar, som gör det möjligt för mig att ha en valp. Juni får det säkert bra på "dagis", bara det slipper att svida i mitt mamma-hjärta!

 

B-provet i Älmhult har passerat. Viljas kullbror fick en 1:a i NKL, på första starten! Den bättre av kullsyskonen är han, haha! Sansad och håller koncentrationen, jag önskar att Vilja inte alltid var så het....

Vi kom inte till start, istället skickade jag just anmälan till provet i Halmstad 24-25/10. Ca 50 anmälda, men provet går ju över 2 dagar - kanske vi har chans att komma med ngn av dagarna.

 

Min lust att träna är inte särskild stor just nu, men med en ev. start framför oss så behöver jag träna. Har köpt lite mer vilt, en kanin och kråkor.

Behöver träna vatten också - nu när det börjar bli kallt visar Vilja endel ovilja att gå i vatten... 

 

Jag njuter av att se Vilja leka så bra med Juni. Hon verkar tycka väldigt mycket om henne!

 

Fint fotat av Melina Elofsson

 

Idag har vi varit iväg på A-provskurs. A-proven är för mig en outforskad ö och jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på. A-proven känns ruskigt intressanta och min dröm är att nå dit.

 

Dagen börjar med att Vilja gnäller så fort hon kommer ut ur bilen.... Birgitta säger till mig: det där måste du få bukt med på en gång. Tillåt ALDRIG att hunden gnäller!

Det är så konstigt, Vilja har alltid varit tyst. Nu kommer det gnäll krypandes då och då, och det har kommit efter vi varit med på jakterna. Så himla tråkigt. Har jag gjort något fel med henne?

(Vilja har sedan varit tyst resten av dagen... Bra.)

 

Vi börjar med att få varsin markering, sedan läggs en ny apport ut på samma ställe. Skott före kast. Hunden behöver lära sig förstå skottets betydelse, att följa bössans riktning.

Vilja går som hund nr 2 i ledet, och snabbt märker jag att hon är alldeles för uppe i varv. Hon följer mig inte alls vid sidan när vi ska gå åt ett annat håll än det håll kastet kommer. (Dock kan det ha varit jag också, som inte gav henne direktiv på ett tydligt sätt)   Birgitta märker hur gasad hon är, och säger att det här går inte. Gå bak i ledet. Vi går bak och jag ställer mig längst bak, koppel på och håll ordning. Vilja löser sedan sin markering på ett ok sätt efter lite jagande, jag tycker hon är för kort och inte riktigt tar sig för marken förrän efter ett tag.

Linjetaget sedan till samma ställe (efter ett skott) tar hon hem utan anmärkning.

 

Efter här lugnade hon sig.

Vi gjorde ett linjetag på ett nytt fält, långa avstånd men hunden var med ut. Birgitta stod där ute och på skick nr 2 hade hon lagt ut en till apport. Vilja stannar upp och frågar halvvägs, jag trycker på med ett UT och hon springer rakt ut och hittar apporten.

 

Resten av dagen har bestått av Walk-up. Markeringar, "kaniner" som skjuts i backen och vi skickar som dirr, linjetag bakåt. Lära oss förstå vinden, timing - blås hunden vid rätt tillfälle. Det svåraste. Ca 130 skott idag.

 

Eftersök:

 

Min lilla valp är verkligen så fin. Det känns så bra nu, nu har jag mina 2 hundar. Mina två hundar som jag förhoppningsvis kan ha i många år framöver. Och ha mycket roligt tillsammans med.

 

Juni har passerat 11 veckor. Vi behandlar just nu med avmaskningsmedel, i veckan är det också dags för 12v-sprutan. Redan 12 veckor snart alltså. Jag ser fram emot att hon ska bli äldre och vi kan ta ut oss på stan t ex. Juni är fortfarande en mycket enkel valp, vi bråkar faktiskt aldrig om nåt. Hon är snäll mot Vilja - läser hennes signaler jättebra och de busar på en lagom nivå. Hon är aktiv ett par timmar inne, sen sover hon.

Rejsar runt på golvet med en pet-flaska, hämtar diverse grejer i badrummet och drar ut. Gnager på plastbacken med leksaker i. Inte alla minuter leker vi tillsammans , men jag försöker sitta på golvet ofta och leka.

Utomhus har leken lossnat lite också och hon leker mer intensivt. Bygga upp belöning så att valpen fortsättningsvis kan vara lös, och jag kan få henne att följa mig oavsett vad som frestar. Inkallningssignalen vet jag sitter.

 

Idag har det inte skett några olyckor inne (än), hallelujah! Hon har faktiskt markerat hela två gånger idag att hon varit nödig/orolig. I annat fall har hon bara satt sig platt fall och kissat, akut kissnödig medsamma.

Hon har sovit hela natten från 22-08, vissa nätter vaknar hon och vi får gå ut. Men det börjar bli mer och mer att hon hålller sig sovande och inne hela natten - skönt.

 

I förmiddags åkte vi till Maire för träning inför B-prov. Viljas bror Sharpe ska starta på lördag, vi är 5 reserv. Får se om vi kommer med.

Så träna ville vi!

 

Maire lade upp träningen och vi hade med oss vilt.

 

Svår terräng:

 

 

 

Juni har idag varit hemma ensam sin första timme, tillsammans med Vilja. Jag hade tid hos tandläkaren, och valde efter rastning/mat/bus att lämna Juni hemma. Melina fick nyckel så hon skulle kunna gå in ifall det drog ut på tiden, det kändes bra! När jag kom tillbaka låg de båda vid ytterdörren, sötnosar!

 

Fram tills nu har jag, efter att Juni var här några dagar, börjat stänga dörren till badrummet. Gått och hämtat posten, gått ut med soporna, ned till tvättstugan. Inga pip har kommit och valpen verkar trygg när jag är tillbaka.

Jag och Vilja har vid ett par gånger när Juni har sin sovstund gått en sväng runt kvarteret, 15-20 minuter. Juni har vaknat när vi kommit tillbaka och verkat obrydd.

Att kunna lämna Juni hemma en stund när Vilja ska få sin motion känns värdefullt.

 

Målet är att när Juni blivit äldre kunna ha henne hemma tillsammans med Vilja de dagar jag jobbar något sånär "normala" tider.  Så att jag kan gå hem på lunch, och de klarar sig resten.