Mandylike´s
Måndagen 27 december 2021 föddes det en tikvalp till mig/oss hos kennel Mandylikes.
Nu hoppas jag att jag kan få tillbaka mitt aktiva hundliv med träning!
Träning hos Maire , och Skräcklagölen
Maire bjöd in mig för ett tag sedan till att träna hos henne på Hustomten. Jag behöver ju hjälp med Juni's ljud.
Igår i Bottnaryd tränade jag med två träningskompisar. Jag försökte att inte titta på henne så mycket. Jag märkte faktiskt att så fort jag gjorde det, så slickade hon sig om munnen. En stress-handling.
Vi lade ut många apporter till våra hundar, vi var 3 hundar som turades om att hämta. Det kan förekomma ljud hos Juni även på sök, men här var hon tyst. Hon tittar på mig, ber om lov, men jag mötte inte hennes blick. Och hon var också tyst. Tyst även på vatten. Bra ! Jag skickar henne från sittande, jag tar min pipa i munnen och sedan skickar. Försöker att säga ordet lite mjukare.
Träningen hos Maire gick över förväntan bra !!!
Maire hade skeet-skott som man skjuter lerduvor med. Första gången hon sköt hoppar Juni fram 1 m.... Ojdå. Vi sköt 2 till och hon blev mer och mer stadig. Fullt stadig var hon först på sista skottet. Så det kan vi träna mer.
Sedan gick jag och lade ut 2 punkter. 3 dummies rakt fram och 2 åt sidan. Jag bad Maire kasta en markering åt andra hållet innan jag skickade på linjen. Alla skicken gick sedan bra! Kanske är det nyckeln till tysthet att jag inte längre möter hennes blick när hon tittar på mig? För så fort skottet går av tittar hon på mig. Om jag då inte besvarar hennes blick och innehållande känslor , så kanske hon blir lugnare inombords?
Träning på torsdag igen!
Nu blir det prommis med båda mina hjärtan.
Harphult - backa träningen
Juni och jag har haft en bra träning idag i Harphult med träningskompisen! Planen var att ha med bössan, men först efter vi kört ett pass på vatten.
Innan hunden gick ut ur bilen lade vi ut punkter. 3 punkter vid skogskanten på en åker. En punkt vid "busken" i sjön, en vid smala björken :
Och en punkt på en ö i vattnet ca 10m ut.
Jag börjar med 10 min fotgående. Jag tycker det är en bra start. Jag får chans att få henne lugn och hon värmer upp kroppen något.
Efter att andra hunden hämtat sin dirigering till busken går jag till grusvägen och kör några enkla apporter. Juni känns ostadig och ger ifrån sig ett litet ljud när hon far iväg.... suck !!
Då säger kompisen till mig att Juni tittar på mig väldigt mycket. Och ja... det stämmer. Och jag tittar på henne. Kanske bygger det upp en känsla i henne som pyser ut i ljud när jag äntligen skickat henne? Resten av träningen så slutade jag med att titta på henne innan jag skickar. Tycker att det kändes bra. Jag har även gått tillbaka till att ha henne sittande när jag skickar.
Till björken gick det sådär att skicka, hon simmar till näckrosor. Vi behöver träna mer...
Efter vattenarbetet tog vi med oss bössan och gick till åkern. Planen var att inte skjuta något, bara ha med den. Så att jag hittar en grund att stå på och kunna lägga på svårigheter. Den träningen gick bra också. Bra!
Sen att hon hade lite svårt att springa rakt , det kan vi bearbeta senare - så länge hon är tyst....
Planen är nu att ta med bössan, utan att skjuta, och sedan successivt lägga på skott.
Och jag ska sluta titta på min hund sådär mycket!
Uppdatering, kurs på elitnivå, och B-provsträning ÖKL
Det har egentligen inte hänt så mycket sedan jag skrev senast i november. Vintern kom och passerade, och det brukar bli en naturlig träningsvila för vår del. Våren har även den passerat, och nu i skrivandets stund är vi inne i mitten på sommaren. Juni fyller snart 4. Tiden går fort.
Träningen under våren handlade majoritet om att få Juni helt tyst. Tyvärr så upplever jag inte att apportkastaren har någon uppjagande effekt, utan det är gevärt som har en stor inverkan. Det är geväret som skjuter fåglarna som ger jakten.
Jag gjorde upp träningen som så att Juni fick ett skott mot linjetaget, sedan vände vi om, Juni fick en markering, sedan fick hon linjetaget. Jag varierade också med att gå endel fot. På några träningar fick jag faktiskt henne tyst! Det kändes så bra.
På nästföljande träning gick jag några steg för fort fram och lade på både vilt och vatten, då kom ljuden igen. Sedan kom Juni i löp och vi tränade inte så mycket under förra månaden.
I slutet på juni hade SSRK Småland ordnat en kurs helg med Trond Gotterud, ÖKL på lördag och EKL på sön. Min träningskompis anmälde mig till söndagen, och det fanns platser kvar. Efter lite funderande anmälde jag mig! Bättre att gå med hund än att gå som åskådare, tyckte jag. Juni löste faktiskt övningarna bra. Hon sprang dit jag pekade, var lydig på tecken och signaler. Den svåraste övningen vi fick var helt klart att själva markera kastade tennisbollar och gå ut och leta rätt på
dem :O
Innan kursen tänkte jag att Juni troligtvis kommer att vara tyst, det är ju varken gevär eller vilt med. Däremot hade jag en tanke om att hon skulle kunna pipa pga situationen, att vi är i en ny stor grupp och det blir konkurrens. Vi var 8 ekipage som stod på linje och fick 6 olika apporter att lösa. Vid ett tillfälle startade Juni med ljud, och jag fick ett tips om hur jag kan förhindra det. Sättet fungerade under kursen, men har dessvärre inte fungerat på träning hemma. Snarare blivit sämre. Så det sättet känns inte rätt för oss. Det är såklart frustrerande. Men jag är övertygad om att jag ska lära mig något av detta också. Jag har bara inte kommit på det än.
Idag har vi haft ett träningsjaktprov. Jätteroligt!
Två par i öppenklass och en hund i nybörjarklass. Jag och Juni gick ut i första par som hund nr 2. Genom att vara hund nr2 skulle vi få vår landdirigering allra sist, och då skulle jag ha gott om tid att känna av stämningen. Juni har inte fått något skott på sina uppgifter men vi har följt skytten hela tiden.
Juni började med dubbelmarkering på land. Tog den första fågeln bra, men sprang en hel del på den andra. Sedan söket. 6 vilt som hon plockar in. Sedan dubbelmarkering på vatten, gick också bra. Bra avlämningar. Se 2 små röda prickar 👇
Därefter kom dirigering på vatten. Jag skickar henne snabbt som fan.... varför gör jag så?!! Dessutom piper hon, tyst, "domaren" hör inte...
Hon simmar ingen bra linje men jag får ut henne efter mycket om och men. Se bild nedan 👇 , en liten röd prick.
Fram till nu så har jag upplevt henne som tyst. Inget pip när den andra hunden går. Positivt!
Sista uppgift för dagen är land-dirren. Juni går dåligt fot och jag känner på mig att detta kommer att bli ett dåligt skick. Det blev det, hon pep. Och jag lät henne gå. Jag var uppe i min egen tanke i det och tappade bort henne när hon sprang fel. Hann liksom inte med att tänka. Men hon lyssnar på stopp och tar mitt vänster-tecken, och hon kommer in med fågeln.
Efteråt får vi kritik. Jag får kritik för att skicka henne slarvigt, och det gäller både på markeringar och dirigeringar. På landmarkeringen skickade jag henne för snabbt, jag kunde ha låtit henne titta lite längre på nedslagsplatsen innan jag skickade. Nu liksom bara kastade jag iväg henne!
På linjetag likaså. Jag är så hetsig.
Tur det är ny dag imorgon och ny träning.
Gåsjakt 4/11
Att gå upp mitt i natten och åka hemifrån 13 mil för en gåsjakt. Vem gör det? Jo, någon som älskar att uppleva djur- och natur och att bygga på sig jaktliga erfarenheter. Titta bara på bilderna.
Sofia följde med som erfaren apportör då jag var osäker på om Juni apporterar gås.
Samlingen var vid en mack kl 06. Sedan åkte vi ut till marken och parkerade vid en ladugård. Bakom ladugården och fältet ligger ån som gässen övernattat vid. Vi placerade ut oss och jag hamnade ensam vid en skytt. Planen var att skjuta gässen när de lyfte från ån. Här var det stadga, och passivitet. Min skytt sköt bom på sina fåglar så det blev inget apporterat för vår del. Vilket inte gjorde ngt! Det blev en väldigt bra passivitets-träning för Juni. Några andra skyttar fick ner några gäss, och dessa lades ut på fältet som bulvaner.
Efter morgonkaffe placerade jag och Sofia ut oss i ett gömsle.
Igen, stadga och passivitet. I ungefär en timme satt vi där. Bulvaner och skytt på fältet i gömsle för att vänta och hoppas att de ska gå ner på fältet.
Gässen ser tydligen väldigt bra, så såhär såg jag ut typ hela dagen.
Efter timmen hade gått och vi skulle bryta för en till kaffepaus fick jag möjlighet att träna apportering med en av de grågäss som blivit skjutna under morgonen. Senare under dagen provade jag även apportering på en kanadagås. Grågåsen är ngt mindre vilket också gör den mer lätt-apporterad. Men även kanadagåsen bogserade hon in.
Här satt vi under större delen av eftermiddagen. Hoppades på att de skulle gå ner i vattnet.
Tyvärr inga fler gäss under dagen, men en fin dag med mycket bra träning !
Träning med bössa och Andjakt 2/11
Efter jakten i skåne har vi haft en träning med bössa. Tyvärr så lyckas jag inte alla gånger att skicka henne på linjetag utan att hon är tyst...
Jag har skaffat mig en apportkastare för att kunna skjuta massa själv, för att se om det gör skillnad!
Men! Huvudsaken för mig är nu att Juni på gårdagens jakt var tyst. Innan jakten var jag så nervös och hade ångest. Tidigare erfarenheter av jakt pga att hon har gnällt har inte känts bra alls. Den här gången ville jag verkligen få en bättre erfarenhet. Och det fick jag!
Jag gjorde om min taktik. Vid transport efter skytt säger jag inte "fot". Jag misstänker att om jag kräver ett fot genom kommando kan det medföra frustration och där med pip... Så jag sade inget. Jag belönade frekvent med godis vid sidan långt bak. Levergodis, korv och mjukost. Anledningen till mjukost är att när hunden slickar är det lugnande för den. Och jag upplevde faktiskt att det gav effekt. När Juni tar godis är hon inte heller i en för stressad sinnesstämning.
Vi gjorde också om så att jag och Juni stod helt själva. Då slapp vi störningen av att en nära annan hund går på en apport som Juni också har markerat.
Damm 1
Vid första dammen står vi bakom en mur, typ. Jag ställer mig själv med Juni vid kanten av ena muren, till vänster om mig rinner ån. Till höger framför mig står skyttarna, och på den högra kanten står Sofia med flera.
Jag fick låna en radio så att jag kunde kommunicera kort med Sofia, samt höra hur jakten pågick.
Jag ser hur totalt 3 fåglar går ner i en linje framför mig. Sofia skickar på en av fåglarna som ligger närmst. Fågel nr 1 tycks ha gått ner i ån, även om jag tycktes markera att den föll en bit ifrån å-kanten. Sofia får in fågeln nr 2 som ligger i linjen framåt. Efter en stund skickar jag Juni på fågel nr 1. Hon far ut, jag blåser stopp och närsök. Hon söker en stund i området men tar sen egna initiativ och apporterar sen fågel nr 3 längst bort, som är död.
Även om hon är olydig på sin signal på fågel nr 1 är det intressant att se hur hon faktiskt tycktes veta att det ligger en fågel där länst bort och snabbt finner den.
När jag släppt Juni på eftersök går jag upp på muren och bakom muren ligger en damm. Sofia visar mig en fågel och jag kallar Juni till mig. Innan backen ned till dammen är det ett lågt höns-staket som Juni får hoppa över. Jag lyckas visa henne till fågeln som ligger i vattnet som visar sig vara skammad. När Juni kommer in med den får jag strunta i att avlämningen är lite si o sådär... Jag sträcker mig ned och tar fågeln för att snabbt kunna avliva den. Sofia visar mig hur jag ska göra, och sedan känner jag hur nacken går av.
Sedan är det snabbt tillbaka till bilarna för att åka till nästa damm.
Damm 2
Vi placerar ut oss på ett kalhygge på samma sätt som damm 1. Jag längst ut till höger, och Sofia längst ut till vänster och skyttarna emellan, framför oss.
En fågel går ner och jag låter den ligga en stund och jag tror den är död. Skickar Juni på den och hon hittar den fort. När hon kommer in med den märker jag att den skammad. När Juni lämnar av får jag också säga åt henne att LÄMNA AV fågeln och inte vilja ta den igen....!! Jag sätter henne ner och avlivar sen fågeln.
Där kan jag dock bli bättre genom att vända mig ifrån hunden så jag inte avlivar den precis framför.
En fågeln går sedan ner framför oss och direkt efter nedslag ser jag hur den ställer sig upp och går iväg. Den är skammad och måste in fort.
Damm 3
Sista dammen för dagen står vi själva igen bakom 2 skyttar. Framför oss går en bilväg och framför vägen är det fält igen där Sofia med flera står, och slutligen dammen.
En fågeln går ner till höger om mig på fältet och med tanke på att den fallit rakt ner och sedan inte rört sig så tror jag att den är död och kan ligga en stund. Efter några minuter och Juni verkar lugn skickar jag henne på den. Även den är skammad. Fundersam!! Hur ska man veta vilka fåglar som måste hämtas på en gång!?
Till sist skickar jag Juni på en fågel snett framför till vänster som är död när den kommer in.
Här sitter Juni med sina stora ögon!
Hon har varit tyst hela tiden och jag åkte hem med en bra känsla.
Skåne Oktober-18
Här kommer bilder från helgen i Skåne i oktober.
Bilden nedan är ett rapphönsfält. I remissen finns det rapphöns som en spaniel stöter upp. När fågeln stöts upp ska spanieln stanna så att skytten kan skjuta. Sedan apporterar antingen en spaniel eller en retriever fågeln. En himla rolig jakt !!!
Under helgen som var fick Juni inte apportera något under själva jakten. Här provar jag henne på en rapphöna efter vi kommit tillbaka till bilarna.
Juni är mestadels lugn och uppmärksam vid sidan.
Alice, Lyra och Juni
Oktober 2018 / 2 dagars jakt i Skåne
Klockan 05.00 i fredags åkte jag och Juni mot Sofia och ställde bilen där, för att köra vidare mot Skåne. Strax efter 08.00 var vi på plats. Det kändes skönt att rasta hundar/gå på toa/byta om och göra sig färdig.
Tanken med att följa med och jaga i Skåne var att Juni och jag ska gå fot på fasandrev. Vilket innebär att vi skulle få vara med i miljön men utan krav att apportera.
Första dagen under förmiddagen åker jag med en spanielförare och går bredvid henne när vi driver/stöter upp fasaner. Jag har en ganska bra känsla i kroppen, Juni är ok följsam (det är inte så lätt att gå fot i eländig terräng)
och hon är tyst. Även tyst när fasanerna lyfter och blir skjutna mot.
Efter lunch åker jag med Sofia till en and-såt. Jag står bredvid Sofia nära, och en bit längre ifrån oss står en till apportör.
En fågel faller död en bit framför oss. Sofia frågar om jag vill ha den, men det vill jag inte. Samtidigt som Sofia skickar sin hund gnäller Juni. Skit också.... allt som känts så bra fram tills nu. Jag borde kanske stått längre ifrån..... att muta med egengjord levergodis gick inte, Juni var för fokuserad eller stressad.
Efter avblåst jakt skickar jag henne på eftersök. Tycker hon söker bra, men hittar ingen fågel.
Sedan åker vi vidare och jagar fasaner. Går drev i majsfält. Juni är fortsatt lugn. Låter henne eftersöka i området men finner inget.
Dag 2
Efter en lugn kväll med pizza och chips sover vi och vaknar upp inför en ny dag.
Jag åker igen med samma spanielförare. Dock är Juni förbytt.... hon är mer uppvarvad. Piper i fotgåendet när vi går mot drevet. Gnäller sen igen när vi stöter upp fasaner. Efter tips från kunnig person att säga till henne ordentligt när hon ljudar så gjorde jag just det..! Och jag tyckte inte att det hjälpte.... Här kände jag mig ledsen och vilsen...
Vi gick tillbaka till bilarna och jag åkte med Sofia resten av dagen. Att gå i drev var kanske inte så smart. Lätt att vara efterklok.
Fasan.
Vi ställde oss på ett fält jag , Sofia och en apportör till. Framför oss var det ett buskage, staket, och plöjd åker. Skyttarna stod på åkern. Kom inga fåglar åt vårt håll vilket gjorde att Juni inte heller pep. Den såten blåstes av och vi gick vidare till nästa.
Ut på ett fält igen, bakom oss var majsfält. Framför oss också majsfält som fasanerna stöttes upp ifrån. Här kommer det en del fågel. Minns inte om Juni pep här eller inte....
När jakten är avblåst ser jag en tupp ligga en bit ifrån, jag släpper Juni, blåser ett stopp och närsök och hon hittar fågeln. Dock är hon så uppstressad att hon äter på fågeln !!!!! Överslagshandling. Hmm.. Dumma hund.
Efter lunch ska vi jaga rapphöns. Vid rapphönsjakt går man på linje med skyttarna på ytterkanterna och spaniel framför sig som stöter upp hönsen. Verkligen en rolig jakt !!! Juni går på helspänn. Ger ifrån sig ett gnäll när en fågel framför faller och hunden bredvid hämtar. Hur ska jag komma förbi det här?!
Vi avslutar med ett fasandrev där vi står som passiva apportörer. Här är Juni helt tyst. Så det slutar ju åtminstone bra!
Nu har det gått några dagar sen jakterna och jag hunnit smälta det mesta.
Imorgon blir det träning med skott och fågel för att känna av stämningen.
Maj 2018
OJ! Det här var inte igår !!! Long time no see. Efter våra 2 lyckade B-prov i oktober förra året åkte jag och Juni på en träningsjakt i Skåne i slutet på november. Det hela var en makalös upplevelse och det gav både bra och dåliga känslor! Mest dåligt på grund av att Juni blev så uppgasad! Men nu var vi gjort det och vi kanske till nästa höst är redo för att vara med mer på jakt, men då backa banden rejält! Kanske bara ha med henne på 1 såt och se till att hon sköter sig prickfritt på den! Sen kan jag vara med bara för att utbilda Mig.
Vintern har varit lång. Det har inte blivit mycket träning alls, och jag tycker faktiskt att ett uppehåll under vintern är skönt. Vissa dagar är det till och med svårt att få till promenader i dagsljus.
För ungefär 1 månad sen försvann all snö, dammarna blev isfria! Värmen kommer, grönskan slår ut. Nu börjar livet igen.
Det är skönt att ha kommit förbi Nybörjarklass. Nu kan vi börja nosa på dirigering på allvar. Igår startade jag Juni på rasklubbarnas "Jaktlek", ett WT-liknande upplägg. Dock så valde jag bort skotten för att inte ösa på mer ljud på min hund. Tur att vi gick utom tävlan för några fina poäng skulle vi då inte få....! Dirigering var jättesvårt! Dessutom fick jag knappt nån apport i hand.... misstänker det berodde på mina nerver!!
Men jag fick ett kvitto på vad vi behöver träna på.Och jag fick även ta reda på att i WT-miljö var Juni tyst hela dagen och fint följsam! Det var mitt mål.
Idag har vi börjat en kurs med Magnus Lindström. Juni har skött sig så bra!! Första vattenträningen för i år också!
Nu kör vi kurs 5 söndagar framåt!
Juni fick sin etta !!!
Åtvidaberg 2017-10-18
Det känns så förbaskat skönt att vi fixade den där ettan !! Nu kan vi komma vidare. Nu kan vi träna mot öppenklass hela hösten, vintern, våren, sommaren fram till nästa höst !!
Juni gjorde ett riktigt bra prov. Fin följsamhet. Uppmärksam. Stadig, Tyst. Bra markeringar. Bra sök. Och det bästa av allt... allt vilt i hand!
Jag skrev en stor lapp till mig själv, satte upp den i bilen, och den hjälpte mig att hålla nerverna i schack och bete mig på samma sätt som jag hade betett mig på träningen två dagar tidigare.
Och hon var så duktig, så duktig
Kritiken:
Jippieee!
Juni debut B-prov NKL
Jag startade Juni igår för första gången på B-prov. Jag och Therese samåkte till Hishult och Juni hade start nr 2. Det betydde att jag inte skulle ha någon möjlighet till att se provet. När hund nr 1 startade så gick jag och tog ut Juni.
Vi gick fot. Tränade med en kråka. Gick fot lite till.
Provet var jaktlikt uttänkt och det började med en drive i söket. Skytten gick och sköt 4-5 skott i sökområdet. Hunden skulle sitta passiv. Skytten kom sen tillbaka, riktade mot kastaren som skulle kasta en kråka på en landmarkering. Ingen svår markering och Juni löste den problemfritt. Dock spottar hon kråkan på mig...
Vänder om, bakom ryggen är vattnet. Skytten skjuter och en and kastas från en båt från ett ganska långt avstånd. Juni markerar den och lämnar av problemfritt. Även att det är från vatten! Vi vänder om igen, en till landmarkering med kråka. Vet inte om jag fick den i hand heller. Tillbaks till vattenmarkeringen och den anden lämnar hon också av fint.
Sedan transport till söket. I söket finns 5 vilt och Juni finner dem fort. Kråka, and, kanin. Dock droppar hon viltet vid fötterna även här.
Varför blev det såhär? Jag har analyserat och kommit fram till att jag i prov-situation inte är den samma som jag i träningssituation. På träning står jag för det första alltid med en klicker och godis i handen. Jag tar emot henne och klickar och ger henne godis på en gång. Aldrig att jag kräver något sitt eller håll fast. Det har jag börjat göra nu från och med idag!
Juni fick ett 2:a pris. Passiviteten bestod i att sitta passiv under driven, sedan när landmarkeringen faller. Hon behövde alltså inte se hunden jobba. Vilket jag tyckte var märkligt.
Jag åkte hem med en go känsla iallafall! Dock har jag inte sett protokollet än. Hoppas det kommer på tisdag.
Nytt prov på onsdag.
Icke-ljud-träning
14 september idag. Hösten har kommit och halva september har snart passerat.
Juni har inte betett sig lika dåligt på träning efter den träningen jag senast skrev om. Under löpet som hon befann sig i då var hon allmänt knäpp.
Vi har tagit nya tag. Jag tränar som om jag har en hund som piper. Vi går mycket fot i vardagen, på promenader. Ordning och reda. Hon får aldrig smita före. Träningen inleds alltid med fotgående och passivitet. Signal-träning. Är hon lugn och i bra sinnesstämning får hon jobba.
I augusti var jag med Vilja på kennelträning hos Maire. Juni fick vara med och gå fot hela dagen och sitta passiv.
Hon sa ett litet gnäll när jag skulle dirigera Vilja över dammen.... annars tyst.
Jag har haft ett par träningar med Sofia. Ett tillfälle på Sanna-fältet där Juni var lugn och i sitt vanliga jag.
En träning hade vi i förra veckan där det var skott inblandat. De här höga skotten som triggar rejält. Den träningen inledde jag med fotgående bakom skytt, lugn sansat och över jobbig terräng. Hon var laddad i början men kom ner bra i sinnesstämning och vi gjorde närsök. Började sedan kasta åt Sofia och göra upp en övning med stopp--> närsök. När vi sedan lade på ett skott innan kastet gnällde hon ett pip där hennes hund var i jämhöjd med oss och jobbade. Jag korrigerade.. backade och vi gjorde om övningen med nytt skott men inget kast.
Vi fortsatte att vara passiva när Sofias hund gick på sök. Juni var här lite stel och förväntansfull (jag lär mig se tecknen) men ok. Avslutade träningen med tre skott och sen tillbaka till bilarna.
Vi har i september varit på ett WT och ett B-prov och bara minglat i miljön och med ljuden av skott. Det har varit väldigt nyttigt. På B-provet kunde vi placera oss som så att samtliga markeringar gick att se, vilket betydde att vi fick jättebra träning. Fotgående hela, hela tiden. Hon får ingen chans att tappa position!
På lördag ska vi träna med vilt. Jag tänker fortsätta med lugnt och bra fotgående inledninvsvis, och passivitet innan jobb. Är hon lugn och har varit det hela träningen får hon springa på ett stort sök. Hoppas att det kommer gå bra !!
Hallandsmästerskapet och världens sämsta träning
Hallandsmästerskapet ägde rum för en vecka sedan. Juni började otajmat nog att löpa en månad för tidigt (jag tyckte det var tidigt med sex månaders intervaller, nu hade hon fem!!) Jag i princip ringde till provledningen och bönade och bad om att få starta trots min löptik. De var mycket snälla och lät mig starta allra sist. Skönt för mig att inte behöva vara där vid kl 08.
Provet såg till synes inte så svårt ut. Som det ju alltid gör när man är åskådare.
Vi befinner oss runt en sjö men hundstoppet är innan sjön, så jag kommer inte åt att doppa Juni innan vår tur. Så jag spenderar ett par timmar med att fundera ut hur jag ska lösa det.... När jag rastar/värmer upp Juni innan provet hittar jag en damm längre bort. Dumt nog har jag ingen apport på mig, så jag joggar (!!) tillbaka till bilen. Joggar tillbaka (hade ju ont om tid) och slänger i henne. Planen är ju till synes att ha hunden blöt innan vår tur på vattnet, då hon tenderar att lyckas bättre om hon varit i redan en gång.
Provet börjar med vattenmarkeringar från båt. Juni markerar båda bra och vi får beröm för fina avlämningar! Se där ja! Första och värsta momenten klart, kände jag.
Vidare till landmarkeringar med fotgående efter skytt. Vi går något högre upp på ett gräsfält och kastaren står i skogsparti. Juni har svårt att lösa första markeringen och tappar 7 poäng (Hallandsmästerskapet går på poäng därav en tävling) Släpper apporten och skakar sig, hmm.. Markering nr 2 löser hon bättre och får 20p.
Vidare till söket som kommer att generera 10p. Hon fick endast in 2 apporter. Som mest hade ett par hundar fått in 4 apporter så fck hunden in 3 så var det bra.
Terrängen var knölig. Mycket hålor och kullar där apporterna försvinner såvida inte hunden har näsan på. Juni bara springer. Efter 5 minuter som var max-tid kallar jag in henne efter domarens rådan.
Då vet jag vad vi behöver träna på. SÖK!
Sagt och gjort. Jag och Sofia ordnade upp ett träningsprov idag med skytt och vilt. Ett träningsprov måste jag ju ha nu när hösten nalkas och jag vill starta på B-prov med Juni.
Tyvärr så ballar Juni ur gängorna helt efter provet och gnäller var gång Sofia skickar sin hund...... Va-fan hände där?! Juni har aldrig tidigare sagt ett ljud när annan hund arbetar och jag blev chockad. Jag drog upp henne i kopplet och jag mår fortfarande dåligt hur jag betedde mig mot henne =(
Själva provet så löste hon vattnet bra. Jag fick änderna i hand. Landmarkeringarna spikar hon första markeringen, fabblar med kråkan på hemvägen. Ser inte markering nr 2 och vi kastar om.
Söket går sådär. Hon får in 3-4 vilt men bara förspringer sig på resten. Jag får gå närmre, leta upp var resten av viltet ligger och sedan skicka mot.
Att Juni idag har gnällt mycket på träning grämer mig. Varför? Har jag blivit för slarvig? Låter jag henne ha för mycket friheter?
Skrev och beklagade mig till Maria som gav mig punkter:
- Ljud är ett resultat av fel sinnesstämning.
- Löp är ingen ursäkt.
- Juni har utvecklats och jag behöver "steppa up" rejält.
- Slarvar jag med detaljer?
- Går hon ett steg fram när jag skickar?
- Perfekt fot?
- Stoppar hon på stopp-signal direkt?
- Kommer hon på inkallning när hon jagar?
- När markering går - sitter hon alltid med tung rumpa?
Juni var idag het. Hon ställde sig upp när skottet och kastet kom och det såg jag inte. Juni ställer väl sig aldrig?
Plus jag var för het på att skicka. Fyra gånger skickade jag henne fort på markeringar på vattnet och land.
När sen annan hund gick på markering gnällde hon. Hon gnällde igen. Och igen. Och igen. Och igen. Massvis med gånger när annan hund blev skickad. Sen var hon tyst.
I juli månad har vi startat på ett WT. Det är 5 direkta apporttillfällen med skott. Hallandsmästerskapet hade 4 apporttillfällen med skott. Det är 9 tillfällen plus dagens 4, så totalt 13 gånger har hon fått gå direkten på en skott-markering.
Och vi har inte tränat med skott och stadga emellan..... Kanske inte så konstigt med dagens kassa resultat då.
Om hon hade varit tyst om hon inte har löpt kommer jag aldrig få veta.
Det enda jag kan göra är att låta henne vila till löpet är över och sen ta nya tag.
Juni 2 år i Simlångsdalen
Walk-up träning och WT i Asa
Sedan Unghundsderbyt och kennel-lägret ägde rum har jag blivit mer införstådd i vad vi behöver träna på. Framförallt är det stoppsignalen. Få ihop stopp-signalen och närsöks-signalen. På våra walk-up träningar har jag förberett ett närsöksområde med tennisbollar. När jag har tänkt dirigera henne på en av tennisbollarna har jag först fått en markering över området, gärna med apporkastare. Sedan har jag blåst stopp när hon är vid området, belönat med röst, och sedan blåst igång henne. Jag vill minnas att det gick bra !!
Vi har fått ihop en träning med skyttar och kastare där vi har gått på linje. Lagt ut områden för linjetag, fått markering framåt, skickat bakåt. Juni har varit tyst stadig och följsam vid sidan. Underbara hon!
I söndags startade jag Juni på FRK's Smålands Sommarträff. Med tanke på Juni's benägenhet att springa bort sig på markeringar så hade jag inga större förhoppningar på vår start. Men det gick över förväntan! Juni gled igenom stationerna utan större svårigheter. Inga 20p, men heller inga nollor.
Station 1:
Lång markering ut på en åker. Vi stod inne i skogen. Kastaren stod till höger om ett område med gräs-sly. Markeringen hamnade till vänster. Jag får lov att skicka Juni efter att domaren sagt mitt start.nr
Jag skickar henne och hon for iväg, tar sig hela vägen ut till apporten. Gör en liten lov, men hittar den utan större svårighet. Jag tappar tyvärr apporten vid avlämnandet. 16 p.
Station 2:
Markering vid vattenkant, dolt nedslag. Juni är stadig och jag skickar henne. Hon tror att apporten hamnar längre ut i vattnet varpå hon fortsätter att simma. Jag kallar in, blåser närsök. Hon simmar ut igen, jag kallar in - blåser närsök lite närmre mig. Hon finner apporten - springer till mig och lämnar av utan att släppa apporten !!!
15p.
Station 3:
Fotgående. Markering ängsmark med buskar. Hon springer lite men hittar den ok. 15p.
Station 4:
Markering bland blåbärsris och låga granar. Gör sin snyggaste markering för dagen. 18p.
Station 5:
Fotgående. Markering hagmark. Juni snubblar på sig själv och verkar komma bort sig. Springer lite mer och jag styr ej. 14p.
Totalt : 78p.
Jätteroligt att vi fick över 75 p och att vi nu är välkomna till Ökl på WT !!
Jag är så grymt nöjd med henne som håller sig lugn i alla situationer. Och framför allt... att avlämningen på station 2 satt där den skulle gjorde att jag hade kunnat nolla resten av stationerna och ändå varit nöjd!
Nu blickar vi framåt mot Hallandsmästerskapet!
Blackbound-helg 2017
Den första sommarmånaden är nu snart till ända. Träningsmässigt så har denna månaden innehållit utvecklande träning!
Träningen inleddes med Blackbound's kennelhelg 10-11 juni samtidigt som Unghundsderbyt ägde rum. Direkt efter tävligen var klar gick bilen norrut mot Stockholm. Jag anledde sent till kennel-lägret vid 22-tiden och anslöt till gruppen.
Morgonen startar med att vi går på linje,
Terrängen är ett enda stort fält med högt gräs. Vi placerar en dummy bakom vår rygg och rör oss sedan framåt. Juni går i koppel för att säkerhetsställa god position. Vi går och får varsin markering i gräset framför oss. Skickar sedan på apporten bakom oss.
Vid skogen bredvid fältet ligger ett antal bollar utplacerade. För Juni är linjen helt dold men jag beslutar mig för att skicka henne på den ändå. Meningen är att skicka - blåsa stopp - närsök.
Jag skickar, Juni försvinner för högt upp - jag stoppar - Juni tar inte signalen - jag nejjar - Juni stannar - jag belönar med rösten - blåser närsök.
När vi återkommer till linjen säger instruktören att belöna aldrig ett stopp som sker efter att du har "nej'at" !! Det lär hunden att det är ok att ignorera signalen.... Aldrig tänkt så förut. För mig kommer belöning efter korrigering automatiskt. Men det är klart att jag inte vill att hunden ska vänja sig vid att ignorera ett stopp och att hon ska stanna först när jag gormar.....
Fokus på träningen ska vara stopp, inkallning och fotgående.
Vi fortsatte att gå på linje. Två hundar fick se en markering framåt, en markering bakåt. Under hela träningen hade jag själv bekymmer med att markera. Efter att jag har vänt om så har jag helt glömt bort var apporten föll.
Vilket inte hjälpte hunden särskilt mycket...
Stopp-signalen var under all kritik även den. För mig är det en konst att avgöra om jag ska stoppa hunden innan närsök, eller bara blåsa närsök..... ?? Har hunden apporten i näsan behöver ju hunden inget stopp? Jag kan inte avgöra!
Juni månad har innehållit ett par fina träningstillfällen. Mer om det i nästa inlägg.
